Sju små

Nu är jag ruvare igen. Fjärde syskonförsöket,nionde insättningen. Jag brukar känna mig glad och positiv samma dag jag får tillbaka en liten. Idag är jag mest trött och pessimistisk. Har fortfarande feber och är helt slut efter den kraftansträngning som var när jag körde till Uppsala. Själva resan gick bra även om jag var fruktandvärt trött på hemfärden. Personalen på Linné var gullig som vanligt och jag pratade med en sköterska rätt länge innan jag åkte.

Vi fick tillbaka en fin intakt fyrcellig. Det är det positiva. Det negativa är att de var tvugna att tina många eftersom det var flera stycken som inte klarade upptiningen. Sju små gick i stöpet, en till oss och en frysen finns kvar. Var så glad innan för att vi hade så många kvar och nu finns bara en solokvistens i frysen.

Fick en känsla av att det aldrig kommer att gå vägen någonsin
men jag hoppas verkligen att jag har fel. Läkaren sa att våra chanser är goda men jag vågar inte tro på det, tyvärr. Det enda jag kan göra är att hoppas, hoppas och hoppas igen.