Jag vågar inte andas om det, inte låta funderingarna sväva iväg, kan bara hoppas av hela mitt hjärta. Jag tänker på vad jag äter, försöker hålla koll på alla ostar. För att inte skada den lilla om den finns där inne. Jag gör den vanliga psykade toarutinen; Kolla trosan, toan, pappret. Lika rädd varje gång. Vågar inte nämna eventuella symptom. Vågar inte ta ut något. Jag har varit med förr. Men jag önskar. Så himla hårt.
Ja, hoppas hoppas hoppas!
SvaraRaderaKram
...o jag vågar knappt läsa! Vill ju så gärna att d ska gå bra. Att det är nån därinne, o att h*n bestämmer sig för att hänga kvar...
SvaraRaderaHåller tummarna för dig!
/Erika
... och vi med dig!!!!
SvaraRaderaÅh fina Anna-Bell. Jag hoppas också.
SvaraRaderahär har du en till som hoppas med dig. tänker på dig, hoppas och tror.
SvaraRaderaJag HOPPAS så för att det ska gå vägen för er nu!!!
SvaraRaderaKram Anna langtanefterlivet.wordpress.com
(fd franmitthjarta.wordpress.com)
Mina tummar är också hårt, hårt hållna!
SvaraRadera/Emma
HOPPAS!
SvaraRaderaJag hoppas också!!!! Kram
SvaraRaderaÖnskar och hoppas också!
SvaraRaderaFörstår att du inte vågar för den där rädslan att bli besviken tar över. Här önskas och hoppas det för allt vad tygen håller! Kram z
SvaraRaderaHåller tummarna så de blir blå!
SvaraRadera/Mary
Jag hoppas hoppas hoppas med dig!! Kram
SvaraRaderaFina du.
SvaraRaderaHelt plötsligt uppdaterades jag på ditt liv och allt som hänt de sista veckorna. Och oj vad jag hoppas och vill.
Det bara måste bli nu. Det MÅSTE.
Mina (hårt hållna) tummar börjar göra ont nu Anna-Bell! Hur går det???
SvaraRadera