Hemnet

Hemnet. Hur många gånger har jag klickat mig in där? Tittat och drömt. Nu finns mitt hus där. Det som vi bor i. Som vi flyttade till när Prinsen var tio månader. Huset där han lärde sig gå, jag minns hur han gick med gåvagnen här på ettårsdagen och till sist släppte den. Det var dit pengarna räckte. Till huset i förorten, det allra första vi köpte. Och vi renoverade. Nästan sönder vår relation samtidigt som vi försökte få ett syskon. Samtidigt som det var körigt och jag fick tre missfall. Det var här vi bodde när hon äntligen kom, Gittan.

Vi har skrattat och gråtit, älskat och umgåtts i detta hus. Jag förstår och vet att det här är en process för mig. Att lämna. Men vi gör det tillsammans. Och vi flyttar till något som vi själva har valt. Det är en ynnest. Men det tar ändå tid.

Det är jobbigt att ha separationsångest.