torsdag 30 augusti 2007

Ännu en som vill ha mig!

smickrande och glädjande att vara så eftertraktad;) Väljer nu mellan tre arbeten.

Förskolan A: Har varit på denna kommunala förskola på intervju två gånger. Ena gången pratade jag med cheferna som verkade trevliga. Andra gången pratade jag med en tjej som då skulle bli min kollega. Detta är med småpluttar, mindre barn än vad jag jobbat med tidigare. De är bara 1-2 år. Kollegan verkade gullig och barngruppen är rätt inarbetad nu. Däremot finns det rätt mycket praktiskt att göra i verksamheten och det vara bara att komma med ideér sa den eventuellt blivande kollegan och det kändes kul. Denna förskola kunde ge mig 500 kr mindre i lön än vad jag begärde och de har inga andra förmåner som friskvårdpeng, klädbidrag eller fria måltider. Det tar ca 20 minuter att åka kommunalt till denna förskola och då räknar jag inte dörr till dörr.

Förskolan H: Detta är en privat förskola. En förskola som är under omorganisation. Trevlig chef. Jag skulle vara avdelningasansvarig men få lika mycket i lön som på Förskolan A. Denna arbetsplats erbjuder däremot två extra lediga dagar som löneförmån och 1000 kr i friskvårdspeng varje år. Hit tar det 25 minter att åka och jag kan inte börja jobba förrän 26 november. Det gick inte att träffa något arbetslag eftersom förskolan är under omorganisation. Vet inte om jag ska tänka krångligt eller utvecklande. Här sa chefen att det är ok om man behöver gå ner i tid. "Det är din rättighet!.

Förskolan R: Kommunal förskola som erbjuder samma lön som de andra men har fria måltider och en friskvårdpeng på 1000 kr per år. De arbetar på ett annorlunda sätt och alla pedagoger är ett enda arbetslag på sex personer. Ska träffa arbetslaget nästa vecka. Hit tar det 20 minuter med bussen och de verkade inte pigga på om jag skulle vilja gå ner i tid. "I så fall hade vi skrivit 75% i annonsen" sa chefen. "Att jobba 35 timmar i veckan är ok" sa hon.

Det är stressig att inte ha någon jobb. Det kan vara stressigt att ha flera att välja på också. För jag vill göra "det rätta valet" denna gång.

Jag tänker på hämtningar och lämningar när Prinsen ska gå på förskola. Jag vill ha nära till jobbet och egentligen vill jag slippa den kommunala trafiken om det går och endast förlita mig på min cykel. Jag tänker på att jag kanske vill gå ner i tid för att Prinsen inte ska få så långa dagar på förskolan, på att sambon jobbar på "fel sida" av stan och sitter i bilköer en timme hem varje dag. Jag tänker på att vi inte vet på vilken förskola Prinsen kommer att gå. Och det stressar mig. För jag vill ha ett bra arbete där jag kan trivas med mina kollegor, en ok lön, ett jobb som ligger ganska nära så att jag kan hämta Prinsen så fort som möjligt, för det är ju det som är det allra viktigaste. Att få tid med Prinsen.

Och ja. Jag är fortfarande förvirrad. Och stressad för jag ska på intervju. Igen. Om 25 minuter. Och sambon sitter i bilköer.

onsdag 29 augusti 2007

Måste göra en jämförelse

Idag ringde ytterligare en arbetsgivare och erbjöd mig en tjänst. Då har jag alltså två jobb att välja mellan. Minst. Träffade ännu en förskolehef idag och han verkade intresserad och ska höra av sig i veckan. Så vad göra nu? Jo jämföra de olika ställena och ringa runt i morgon. Säga att jag blev tacksam över att jag blivit erbjuden en tjänst men att jag skulle vilja ställa några frågor så att jag kan fundera över helgen.

Tänkte fråga vilka arbetstider jag kommer att ha och vilken tid mötena ligger. Hur ofta är det möten? Finns det någon möjlighet att gå ner i arbetstid till kanske 75 eller 80% om jag skulle ha behov av det? Vilken lön har de tänkt att erbjuda? Har de några andra förmåner?

Kanske finns det andra viktiga saker som jag bör passa på att prata om? Någon med förslag?

Känner mig glad och förvirrad samtidigt. Jag kommer att få ett jobb men vilket är bäst för just mig? Måste göra en jämförelse och sedan smälta det hela. För mitt livsmotto är nu för tiden; Lita på din intuition. Det ska jag göra denna gång.

Det där med intervjuer. Kanske är jag för ärlig.

Nej jag är inte systematisk på mina intervjuer. Jag har genomgående varit rak och ärlig. Kanske lite för ärlig, vad vet jag. På ett ställe pratade vi om konflikter i arbetslaget och jag berättade att vi hade haft vissa svårigheter i mitt nuvarande arbetslag. Jättedumt att avslöja det kanske. Men också det är ju en erfarenhet och jag har lärt mig vikten av att ta upp problem till ytan. Aldrig mer vill jag hamna i samma läge som jag varit i på skolan P där jag ännu är anställd.

Någon frågade om jag tänke skaffa ett till barn. Självklart berättade jag inget om IVF men jag svarade att jag ju inte kan lova att vi inte vill ha ett syskon till vårat barn. Lade sedan till att om man inte vill ha folk i barn-skaffar-ålder får man ju satsa på tjejer i åldern 20 och 40. Helt onödig kommentar av mig det också kanske. Men allt beror ju på situationen och dialogen där och då, och det kändes inte konstigt att säga så. Jag blev erbjuden jobbet så helt galen kan jag ju inte ha verkat.

På ett ställe frågade de om jag hade tänkt att gå ner i tid eller jobba heltid. Kanske att jag borde ha svarat att jag helst ville försöka arbeta heltid. Kort och gott. Istället talade jag om att jag endast har ett barn, att jag därför aldrig tidigare varit inne i hämta-lämna-barn-på-dagis-svängen och att det hela berodde på hur sambon ska jobba, vart Prinsen får förskoleplats och hur det kommer att kännas då. "Det är möjligt att jag kommer att vilja gå ner lite i tid" svarade jag sanningsenligt.

Jag har ingen strategi då jag går på intervjuer Jag är bara mig själv och jag hoppas att det räcker. Jag vill inte sitta och lova saker som jag inte kan hålla exemelvis att jag absolut kommer att vilja jobba heltid. För jag vet inte. För mig är de nytt att vara en arbetande småbarnsmamma.

Jag vill komma till en arbetsplats där det finns en öppenhet och där personalen för en dialog. Jag vill vara ärlig från början så att ingen kan komma och säga att "Vi trodde att du skulle jobba heltid". Jag vill inte stöta ihop med ännu en arbetsgivare som lägger locket på och surar i stället för att lyfta upp saker till ytan. Det är därför jag väljer att vara rak själv vid första mötet.

Försäkringar

Då vi låg på BB för ganska precis ett år sedan ringde sambon till ett försäkringsbolag och försäkrade Prinsen. Trodde han. Och det trodde jag också tills här om dagen då jag upptäckte att han inte alls är försäkrad. Helt stressad ringde jag till Trygg Hansa idag och ville skaffa försäkring omedelbums. Det gick inte. Någon expert inom ämnet skulle ringa upp inom fem arbetsdagar (Alltså nästa vecka säkerligen) Hur som helst får jag ont i magen av att veta att Prinsen har varit oförsäkrad i ett helt år. Hur har vi kunnat missa det? Och han som ramlade ur gungan här om dagen. Fy vad slarvigt av oss!

Jag tycker att det är trist med försäkringar. Det är ett nödvändigt ont likom. Det är tråkigt att sätta sig in i vilka som är mest förmånliga, det kostar pengar men man måste ha dem. Igår pratade vi om försäkringar, sambon och jag. Sambon sa "Jag tycker att vi ska ha en försäkring som täcker i fall någon av oss dör". "Dör?!" sa jag och skruvade på mig. "Ja. Om jag trillar av pinn så kan ju inte du bo kvar i huset med Prinsen. Du skulle vara tvungen att flytta utan en sån där försäkring" fortsatte sambon. Gråtfärdig och med en klump i halsen sa jag "Kan vi inte prata om det här en annan gång. Jag vill inte ens tänka på det...Jag orkar inte tänka på att någon kan dö. Det orkar jag bara inte. Vi kan väl ta det där när klockan inte är halv tolv på natten, när jag inte haft spränghuvudvärk hela dagen. Eller fixa det där du! Det blir bra".

Undrar förresten vad man hade för försäkring själv som barn. Antagligen ingen. Fanns det ens försäkringar som täckte om man ramlade och slog ut varenda tand i munnen? Är försäkringar något som kommit på senare tid? Jag menar, vi 70-talister åkte cykel utan hjälm och bil utan bälte. Man satt ju och hängde i mitten i bilens baksäte eller så låg man i bagaget som en hund. Visst borde det ha funnits bra försäkringar men det var en annan tid, ett annat liv. Måste fråga mamma hur det verkligen var med försäkringarna på den tiden.

Ingen träning i helgen

Hade ju tänkt starta upp på Friskis på lördagmorgon men så blir det inte. Jag är förkyld och sambon ska till komisen i Skåne Nästa helg ska sambon till Dalarna så träningsskorna får vänta ytterligare en vecka med att bli avdammade.

tisdag 28 augusti 2007

Jag har fått ett jobb!

Ja det har jag. Men jag har inte bestämt mig ännu och jag har ju heller inte varit på alla intervjuer.

Denna förskola är privat. De ska starta en ny avdelning. Chefen verkade trevlig och jag gillade hennes sätt att vara. Däremot gillade jag inte två av hennes frågor. Tyckte att de kändes konstiga. Hon hade å andra sidan med sig en annans frågor också, The big boss, som inte kunde närvara vid intervjun. Men dessa frågor, hur känns de?

- Har du några kroniska sjukdomar?

Jag berättade om min astma och allergi som är under kontroll men struntade i att berätta om min kroniska inflammation i sköldkörteln. Jag menar, det är inte relevant att ta upp att jag äter levaxin varje dag. Men varför denna fråga? Vad får man inte ha? Schizofreni, hiv eller vad?

- Vad har du för planer inom de närmaste fem åren? Jag tänker på att skaffa barn och att studera heltid.

De studier som jag planerar är på sin höjd några fempoängare på kvällstid. Men jag kan ju inte sitta här och lova att vi inte vill ha ett syskon till vårat barn. "Det är klart" sa hon och tillade "Det här är ju inget som påverkar vem jag vill ha till denna tjänst. Tjejer i din ålder skaffar ju barn och småbarnsmammor har ju så klart mycket att bidra med". "Ja annars kan man ju bara anställa tjejer under 20 och över 40 grovt räknat" sa jag och undrade varför jag alltid måste kommentera saker. Inget som påverkar vem de väljer. Så varför finns frågan då med på pappret?!

Ja det ringde idag och sa att jobbet är mitt om jag vill ha det. Jag vet att jag var den sista hon intervjuade men jag vet inte hur många det var innan. Hon sade: "Det går fort då jag bestämmer mig för vem jag vill ha". Klar att det är smickrande att hon valde mig, det kan jag inte sticka under stolen med.

Fortsättning följer.

Nya benträningen

Det är att fara omkring i full fart genom huset på en bobby-car med Prinsen sittandes på ratten.

måndag 27 augusti 2007

Snusprilla

Idag var jag på intervju igen och då var mamma och hennes man här. Prinsens mormor och bonusmorfar älskar honom. De är helt galna i honom och allt han gör. Jag visade var mellanmålet fanns och gav mig iväg med bilen.

Det hade gått bra sa mamma då jag kom tillbaka. "Men Prinsen har ramlat. Han var helt otröstlig jättelänge". Och så berättade hon att de hade gungat Prinsen i gungan vi har vid altanen och att han snabbt hade rest sig upp och ramlat ner i altanen med ansiktet före.

Jag borde ha sagt att det är sånt som kan hända. Istället sa jag att man måste bevaka honom varje sekund för att han är megasnabb. Jag vet att de passar honom så klart men jag är blödig och jag får ont i hjärtat av att höra att Prinsen har gråtit jättemycket då jag inte har varit nära. Nu ligger han och sover och det ser ut som att han har en snusprilla.

Nu kör jag hårt!

"Anna-Bell ja. Jag vill arbeta på ett kreativt och språkutvecklande sätt..."
Börjar bli lite varm i kläderna nu.

Antal sökta jobb: 13

Antal intervjuer jag varit på: 4

Antal som hört av sig och lämnat besked: 0

Antal förskolor som vill att jag ska komma ännu en gång och träffa arbetslaget: 1

Antal förskolor som hört av sig men som skulle återkomma för en intervjutid: 2

Antal intervjuer som jag har inbokade: 2


Here we go! Måste skaffa en större agenda snart hehe.

Barnmat på burk

Prinsen äter nästan bara barnmat på burk. Tycker att det är smidigt, man vet att de får i sig grönsaker, kött osv och så har vi ju min sätta-i-halsen-noja.

Jag är så rädd för att Prinsen ska sätta i halsen och jag vet inte varför. Det är stora nojan. Ett tag kväljde han mycket, då vi började med mat i lite större bitar. Nu mer spottar han ut om det är någon bit som inte passar. Att lämna sexmånadersburkarna och gå över till dem från åtta månader var jobbigt. För mig. Jag satt och nojade över att Prinsen skulle sätta något i halsen och han kväljde. Samtidigt var jag rädd att hamna i puréträsket.

Jag tror att burkmat är näringsriktig men blir rädd då folk påpekar att det inte är bra med burkmat, att det inte är tillräckligt bra med vitaminer i den maten som dessutom micrar. Så klart att det är jättebra med hemlagat men jag har bara inte kommit i gång. Måste jag ha dåligt samvete för att min son hittills mest har ätit mat på burk? Det har jag. Jag vet många som gjort likadant. Jag menar, barnmat på burk måste ju var bra. Det skulle inte få säljas annars. Eller?

Visst får Prinsen smaka massor av saker då vi äter men det är liksom inga hela portioner. Jag har tänkt att "Snart ska han få börja äta vår mat" men så har jag kört på i gamla hjulspår. Men nu är han ett år och nu *lar ska här köras igång. Har skrivit en matsedel för hela veckan. Projekt Alla-äter-samma-mat-till-middag-klockan-halv-sex har börjat.

söndag 26 augusti 2007

Bullig mage. Nej jag är inte gravid.

Kompisens fyraåring till mig idag: "Har du en bebis till här inne?" (Klappade mig på magen).

Jag: "Nej det har jag absolut inte?"

Har sett det själv på foto. Jag ser gravid ut ibland. Det är mest då jag bär Prinsen på höften och då tröjan stramas ut över den något bulliga magen. Detta samtidigt som ryggen blir lite kutig och då tröjan bak är liksom rak och hänger fritt så kan det se ut som att magen står ut.

Egentligen bryr jag mig inte. Jag är inte jättetjock och jag mår bra. Prinsen har bott i min mage och jag tycker att det är helt ok att jag är större nu än innan jag blev gravid.

Men ändå. Det är inte kul om folk tror att jag väntar barn. Ok i detta fall var det en fyraåring som kläckte kommentaren, men barn är ärliga som vi vet...Det gör inget om man skulle kunna ana att det faktiskt finns magmuskler där inne. Har gjort en deal med mig själv;Inte så mycket godsaker i veckorna och träning en gång i veckan. Det låter väl rimligt att starta upp med? För jag har ingen lust att bli någon Anna Skipper som hänger på gymet dagarna i ända och bara käka böngroddar. Målet är att få tillfälle att svettas ut, att byta ut bullarna mot frukt (inte alla bullarna men några) och på kuppen bli lite fastare i gäddhänget.

lördag 25 augusti 2007

Kalaset

Vi har haft kalas för Prinsen idag. Det var jättemysigt. Kafferep i trädgården med hembakta kakor, bullar och tårta med hallon. Ballonger som vajade i vinden och en sol som sken.

Sambon hade rätt då han sa att jag överdrev med bakandet. Men vadå, pinigt om fikabrödet skulle ta slut mitt under firandet. Det var vissa som ringde sig sjuka och som av andra anledningar inre dök upp. Så nu sitter jag här med en orörd tårta med hallon på. Ringde just komisen P som ska ha barndop imorgon. Ska ta med mig tårtan dit. Bra att den kommer att ätas upp.

Har ringt chefen

Jag: Ja hej det är Anna-Bell!

Chefen: Hej.

Jag: Jag hoppas att du hör vilken Anna-Bell det är...

Chefen: Det hör jag på rösten. (Kort ton)

Jag: Det var längesen.

Chefen: Ja du har ju inte hört av dig.

Jag: Och inte ni heller! Ville bara kolla läget. Jag håller på och ser mig om efter ett nytt jobb.

Chefen: Förstod det. (Fortfarande kort och sur ton)

Jag: Hur lång uppsägningstid har jag?

Chefen: Vi kan säga en månad men har du ett nytt jobb om två veckor så kan du börja.

Jag: Men sambon ska inte vara hemma förrän i november så det vill jag inte. Jag bara kollar lite nu.

Chefen: Men det är bäst om du säger upp dig från och med i dag. Skriv ner det på ett papper bara. Men muntligt gäller.

Jag: Men jag skickar ett papper när jag säger upp mig. Hur gör jag med referenser?

Chefen: Det brukar de vilja ha. Du kan lämna mig. Inga problem. Ok. (Ville avsluta samtalet)



Samtalstid: ca 2 1/2 minut.

torsdag 23 augusti 2007

Måste göra det idag

Det går inte att skjuta på det längre. Jag kan inte låtsas som ingenting. Visste det innan men blev påmind igår igen då jag var på ännu en intervju. Jag vill inte men jag måste göra det idag. Ringa chefen, knäpprektorn. Hon som inte har ringt mig under hela min föräldraledighet, som inte grattade till Prinsen trots att jag skickade foto på honom och skrev "Till alla barn och pedagoger på skolan P". HENNE måste jag ringa idag. Då jag är på intervjuer nöjer de sig inte med vitsord från en kollega som jobbat nära. De vill ha rektorns ord. Tänk om rektorn säger något dumt om mig. Jag har inte slickat röv tillräckligt, det vet jag om. Jag är dålig på det och det är kanske osmart men det är från hjärtat.

Idag måste jag ringa och jag hoppas att det går bra. Jag har en liten klump i magen för detta känns inte roligt alls...

onsdag 22 augusti 2007

Antagit utmaning från Erica

1. När gick du upp idag? Halv åtta.
2. . Diamanter eller pärlor? Diamanter.
3. Senaste filmen du såg på bio? Minns inte så länge sedan var det. Men inom en snar framtid ska jag kolla på "Underbar och älskad av alla".
4.Favorit TV program? Ärligt talat så tittar jag verkligen aldrig på TV nu mer.
5. Vad åt du till frukost?Yoghurt, rostade mackor och te.
6. Vad är ditt mellannamn? Charlotta.
7. Vad är din favoritmat? Tacos!
8. Vilken mat gillar du inte? Avskyr fiskbullar och blodpudding.
9. Favorit chips? Dill.
10. Vilken är din favorit CD för tillfället? Vet inte men Marie Lindbergs skiva går varm.
11. Vad kör du för bil? Volvo v 70.
12. Favoritmacka? Oj. Har många. Jag älskar mackor! Herdelig fralla med ost, grillad macka med tomatröra och chevré, macka med feta och avokado bland annat.
13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med? Bonniga människor som är fördomsfulla, homofoba och lägger konstiga kommentarer. Klarar inte av snålisar och skitsnackare heller.
14. Vilka är dina favoritkläder? Har ett par favvojeans.
15. Om du fick åka vart du ville på semester? Till värmen.
16. Favoritklädmärke? Har faktiskt inget speciellt.
17. Var vill du dra dig tillbaka? Nånstans nära havet.
18. Favorittid på dagen? Förmiddagen.
19. Var är du född? På Södertälje BB.
20. Vilken är din favoritsport att se på? Ingen alls.
23. Coca Cola eller Pepsi? Cola men helst hallonsoda.
24. Fotboll eller ishockey? Måste jag välja så blir det fotboll.
25. Är du en morronmänniska eller nattuggla? Inget av det. Fick jag välja hest skulle jag gå upp 20.00 och gå och lägga mig vid 24.00.
26. Pedikyr eller manikyr? Vet knappt skillnaden. Jag gillar massage...
27. Några spännande nyheter att berätta för oss? Tror inte det.
28. Vad ville du bli när du va liten? Minns inte.
29. Bästa barndomsminnet? Lek i mormors berså. Bullbak med farmor.
30. Varit i Afrika ? No.
31. Nånsin rullat in nån i toapapper? Öh, va? Nej.
32. Varit med om en bilolycka? Ett par trista historier som inte kan tas upp här.
33. Favoritdag i veckan? Fredag.
34. Favoritrestaurant? Sonjas grek och Tre Santi, båda på Södermalm i Stockholm.
35. Favoritblommor?Gullviva, förjätmigej och solros.
36.Favotitrum? Jag gillar att sitta vid köksbordet.
37. Favorit snabbmatsrestaurant? Max.
38. Äger du en cykel? Japp. En helt ny faktiskt.
39. Vem fick du senaste mailet från? Minns inte.
40. På vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?Åhléns, de har ju det mesta.
41. Läggdags? Beror lite på Prinsen men oftast runt 23-tiden.
42.Favoritcafé? Skulle kanske vara Javasavi i Årsta.
43. Senaste personen du delade en middag med? Vi hade fördelsekalasmiddag för Prinsen igår. Det var sambon, Prinsen, vännen P, sambons kompis J+ny flickvän, syrran med tre av de fyra barnen+deras lilla hund.
44. Vad lyssnar du till just nu? Regnet. Det verkligen spöregnar ute.
45. Favoritfärg? Grön och brun.
46. Hur många tatueringar har du? Noll och så ska förbli.
47. Vem vill du utmana? Personer som frivilligt anmäler sig.

Fristående verksamheter

"Tycker du att man bör ha bättre insikt i hur friskolor arbetar?" frågade en journalist på en tidning passerande på gatan. Svaren var oftast "ja!"

Jag arbetar på en friskola. Det är en galen arbetsplats för att ledningen inte är vad den borde vara. Historien är lång men arbetsplatsen är icke fungerande rätt och slätt. De som har startat skolan, ledningen, kommer att arbeta kvar inom verksamheten just därför att skolan är en fristående verksamhet. Hade detta varit en kommunal skola hade dessa två chefer hängt löst anar jag.

Här om dagen var jag på en intervju för att arbete. Det var på en montessoriförskola, ett föräldrakooperativ. Självklart är detta en verksamhet där föräldrarna är engagerade. I annat fall väljer man en annan förskola, om man inte tycker att det passar sig att arbeta ideellt inom sitt barns förskoleverksamhet. Valet är fritt och visst finns det fördelar med förskolor som denna. Föräldrarna är insatta i vad som händer och har stor inverkan och kan påverka. Fick däremot ett hugg i magen då pappan som var med på min intervju sade "Vi väljer noga vilka barn som får börja här hos oss. Men vi tittar minst lika noga på föräldrarna".

Visst fattar jag att föräldrarna som väljer verksamheter som denna måste vara engagerade och inte bara glida med på en räkmacka men det där lät inte bra. Jag skulle vägra att gå på en intervju för att se om Prinsen, sambon och jag passade in.

Ska det vara så att fristående verksamheter delar in människor i olika fack? Jag tycker inte det. Som jag skrivit om förut så är det könskvotering på många fristående verksamheter och det är för mig helt galet. Då jag gick på lärarhögskolan var genus ett ämne som gick som en röd tråd genom hela utbildningen. Hur kan man som pedagog tycka att det är ok att dela upp barnen efter kön? Det är ju att göra en bedömning att de är på ett visst sätt för att de är pojkar/flickor.

Jag vill inte arbeta på den där förskolan där pappan tittar på föräldrar och barn med lupp. Jag vill arbeta på en förskola där alla barn och alla föräldrar är välkomna. Där pedagogerna har tänksättet att de ska klara av olika slags människor och olika gruppkonstellationer. Något annat kan jag inte stå för.

Startaupp-lista inför hösten

Detta ska jag starta upp med inför hösten:

- Prinsen och jag ska börja gå på öppna förskolan minst en gång i veckan. Jag misstänker att Prinsen kommer att gilla att leka med nya leksaker och kolla in andra barn.

- Jag ska börja på Friskis och Svettis. Har aldrig tränat där tidigare men har fått en prova-på-biljett och hoppas på att det är roligt. Planen är börja med att träna en gång i veckan, lördag eller söndag morgon.

- Prinsen ska få äta mer av våran mat. Som läget är nu så äter han mest burkmat. Har inte riktigt kommit in i det där att vi alla tre äter samma mat vid ett visst klockslag. Har lite dåligt samvete för den men tänker ta itu med de under hösten.

- Vi ska börja cykla, jag och Prinsen. Har köpt en sprojlans ny och fin cykel som vi ska ut och rulla med. På lördag har vi kalas och jag vet från säkra källor att ett av Prinsens paket innehåller en cykelhjälm.

tisdag 21 augusti 2007

Prinsen ett år!!

Liten...

blir stor...
Min prins, min son, mitt allt på jorden tänk att det är ett år sedan du kom till oss. Idag ska vi fira med tårta och paket. Hipp hipp hurra för dig, underbara unge!!

måndag 20 augusti 2007

Värkar och hjärtslag (prick ett år sedan)

Mörk sommarnatt. Förlossningsrum med svag belysning. Väntan. Värkar som skar som knivar. Ljuvliga hjärtslag. Längtan efter han som skulle komma.

Intervju igen

Har varit på ännu en intervju på en förskola. När de ställde frågorna "Vad skulle din chef säga om dig?" och "Varför vill du sluta på ditt nuvarande jobb?" kunde jag inte hålla mig. Jag talade sakligt om att chefen säkert inte skulle säga något negativt om mig men att vi har haft vissa svårigheter i arbetslaget och att jag ville sluta för att det används en pedagogik som jag inte kan stå för. "Jag förstår" sade hon som intevjuade och jag var glad över att jag vågade vara ärlig. Tror dock att inte heller detta arbete är tänkt för mig även om det kändes rätt ok. Jag väntar på stället där jag känner "Wao! Här vill jag jobba!"

Status:

Antal sökta jobb: 12 st

Antal avklarade intervjuer: 2 st

Antal intervjuer att gå på: 4 st

Dan före dan

I dag är det dan före dagen D. I morgon fyller Prinsen ett år.

För precis ett år sedan var det en smällhet söndag. Jag vaknade med värkar klockan halv nio på morgonen. Det gjorde ont då de kom men vi åkte ändå och fikade, sambon och jag. På cafét i Nacka satt jag med en päronsoda och sambon tittade på klockan då jag vek mig dubbel mellan varven. Vi handlade på ICA Kvantum och sambon lagade pannbiff med stekt lök. Jag åt en del men hade ganska ont. Klockan sju sipprade det vatten och en och en halv timme senare åkte vi in till förlossningen.

Jag minns den där kvällen för ett år sedan. Varm augustikväll då jag iklädd vit tröja och brun småblommig kjol hoppade ur vår gamla skoda på vändplanen utanför Södersjukhuset. Medan sambon parkerade ringde jag på dörrklockan till förlossningen med min journal under armen. Sista dagen som barnlös, ickeförälder och höggravid med vårat första barn.

På ett sätt känns det så nära, den där dagen för ett år sedan. Men då jag tittar i mina anteckningar där jag skrivit om Prinsen och låter dem synliggöra hans utveckling känns det länge sedan. Det har hänt så mycket under året. Både med honom och med mig.

Det är dan före dagen D. Dagen då Prinsen kom till oss. Dagen då jag äntligen blev mamma. Jag tackar min lyckliga stjärna även idag, som så många gånger förr. Min älskling, mina fina kille. Tänk att han är ett år i morgon.

söndag 19 augusti 2007

Att ge blod

Jag har aldrig gett blod. Nu har jag bestämt mig för att göra det en dag men har inte beslutat när det ska ske.

Det har gått mer än nio månader sedan förlossningen, över sex månader sedan jag fick blodtransfusionen. Jag har inte varit utomlands, har ingen ny sexpartner och jag väger mer än 50 kilo nuförtiden. Jag har inte gjort någon piercing eller tatuering och har heller inte sysslat med droger eller dopingpreparat.

Ett par veckor efter Prinsen föddes var jag ute och promenerade med honom i vagnen. Fick syn på en blodbuss och blev sentimental. Tänk att ca fem personer hade gett av sitt blod så att jag kunde vara på benen och vara ute med min bebis i stället för att ligga däckad med asdåligt blodvärde. Fem personer som tagit sig tid att söka upp en blodbuss eller ett sjukhus. Några medmänniskor som hade försett mig med det jag behövde för att snabbt kunna återhämta mig. Fem vardagshjältar.

Det var då jag bestämde mig; Jag ska också lämna blod. Det är så lite man behöver göra men för någon annan gör det så stor skillnad. Det är dags att ge tillbaka. Det är paybacktime.

fredag 17 augusti 2007

Skumparty

I kväll skulle jag dammsuga. Jag satte igång och kände att det luktade illa från dammsugaren. Ciggarettrök. Det finns bara en person som kan ha dammsugit in cigaretter i våran dammsugare och det är svärfar när han, storrökare, städade ur sin bil när han hälsade på.

Klagade för sambon som sa att man kunde byta dammsugarpåse och tvätta filtret. Jag bytte påse och sambon tvättade filtret. Då han satte igång dammsugaren lät det väldigt konstigt och jag såg hur det välde ut skum från dammsugaren. Tjockt vitt lödder i en stor hög på golvet. Så kan det gå då man skurar filter med diskmedlet Yes. Då kan det bli skumparty på fredagskvällen. Då kan det bli så att bara halva huset blir dammsuget.

Intervjun

Jo då det gick väl bra tror jag. Men jag vet inte riktigt vad jag känner. Inte jättedåligt men heller inte hurra. Chefen verkade sympatisk men han nöjde sig inte med en kollega som referens. Han ville ha rektorns ord och det kändes jobbigt. Trots det lovade jag att prata med henne i början av nästa vecka.

Prata med rektorn ja. Hon som inte sa hej då och önskade mig lycka till då jag gick hem med tjocka magen i juli förra året. Jäkla kärring. Har inte pratat med henne efter det. Känns så där att behöva ringa henne. "Jo hej det var Anna-Bell här..." "Anna-Bell vem?!" Detta skulle kunna hända.

Det som var bra med detta jobb är att de behöver en pedagog till i början av november. Det är ju precis då jag har tänkt att börja arbeta. Plus i kanten för det.

Förskolans lokaler kändes så där. Gården var tråkig. Jag gillade däremot personalens sätt att arbeta. Vissa av pedagogerna gav ett bra intryck, såg engagerade ut. Andra såg inte roliga ut alls, släpade omkring i gråa kläder och luktade ciggarettrök. Måste man ha trista kläder på sig när man arbetar med små barn? Jag tycker inte det. Blir förbannad då jag tänker på att "fröknar" flåsar ciggarettandedräkt på barn. Hoppas att det inte händer Prinsen. Tror att jag måste säga till då.

Jag berättade mina tankar om lön och det var inte så att rektorn ramlade av stolen. Inte för att jag trodde det heller, men han talade om att kommunen har dålig ekonomi, något jag redan visste om.

Ska fundera på hur jag ska göra, maila referenser och sedan ska han ringa, chefen. Tror inte att detta är mitt framtida jobb faktiskt. Det känns inte som så.

Status:

10 sökta jobb.

1 avklarad intervju.

3 inbokade intervjuer.

torsdag 16 augusti 2007

Fåfängan

Börjar bli nostalgisk nu. Det drar ihop sig. Snart är det ett år sedan dagen D. Dagen, den mest underbara av alla. Dagen då Prinsen föddes, då vi äntligen blev föräldrar.

Precis idag för ett år sedan vet jag vad vi gjorde. Det var en kanonfin kväll. Sambon och hans kompis J och jag med den enorma magen var på Fåfängan.* Jag släpade mig upp för den enorma backen. Vi satt i kvällsolen, lyssnade på ett liveband, tittade på utsikten över stan och fikade. Vi tog bilder med sambons mobilkamera. Bilder som jag tyvärr inte vet vart de tagit vägen men som finns kvar i minnet. Bilder där sambon var brunbränd och hade shorts, jag hade en vit tröja och en blå kjol som jag kände mig så fin i. Vi höll om varandra. Vi visste att det var nära tills han skulle komma.

Nu ett år senare. Han, underverket som snart blir ett, ligger och sover lugnt. Lilla älskling, mammas allt, fina killen. Snart ett år sedan.



*Fåfängan, för er som inte vet, är ett underbart ställe där man kan ta en fika eller äta. De har fullständiga rättigheter också. Det mest underbara med det stället är utsikten. Man ser nästan hela stan. Helt sjukt vacker utsikt.

Kaosfamilj på tunnelbanan

Såg en familj på tunnelbanan idag. Det var en mamma, en pappa, en tjej på kanske 14 och en kille på kanske 12.

De hoppade på vid Slussen med buller och bång, väsnades och satte sig nära mig. De pratade i hög ton till varandra, nästan skrek. Pappan spottade ut sitt tuggummi på golvet. Sonen och dottern började bråka mer eller mindre på skoj. Dottern sparkade sin bror i ryggen så att han nästan hamnade i mitt knä. Då började mamman slå på tjejen.

Själv hoppade jag av och bara skakade på huvudet. Kan man bara inte åka tunnelbana på ett normalt sätt?!

Intervju i morgon

I morgon är det dags för intervju nummer ett. Det är på en förskola i grannkommunen. Vet inte på vilken avdelning men det tar 16 minuter från min busshållplats till den där borta enligt sl.se. Det är ju helt ok.

Så vad ska man ha på sig?

Måste bli något som jag trivs i. Kan inte ta på mig den där tröjan som jag har ibland men som jag egentligen inte känner mig så hemma i. Varför bor det överhuvudtaget i min garderob? Vill inte vara för uppklädd. Jag ska arbeta på dagis. Kan inte komma med kläder som får chefen att tänka "Det där kan man inte ha i sandlådan!" Hel och ren, självklart. Men mer? Det är inte så att min garderob är så himla kul just nu. Den skulle verkligen behöva få sig en omgång med lite nytt. Kanske att jag ska ta på mig ett par jeans och en lite roligare topp?

Jag minns vad jag hade på mig då jag sökte mitt nuvarande jobb. Jag hade en rosa tröja med en ett stort tryck över bröstet som föreställde två änglar. Då jag skulle lämna skolan efter intervjun sa Fröken M "Jag fick ett bra intryck av dig. Hoppas att vi ses". Nu känns det som att hon inte vill ses något mer och det är ömsesidigt.

Jag tänker på hur jag ska göra när jag säger upp mig. Ska jag ringa och be dem skicka papper? Funderar på det. Det skulle kännas dumt att gå och hälsa på barnen för att säga att jag ska sluta. Vi har ju inte setts på ett år nu. Känns bara som att det skulle vara jobbigt att åka dit.

Klockan tio är det intervju och jag har redan kollat vägen. Vet till och med på vilken gata jag ska parkera. Så långt har jag planerat. För övrigt har jag bara tänkt ut vad jag ska säga om jag får frågan om mina positiva och negativa sidor och vilken lön jag ska begära. Resten får komma spontant.

Morgon i stan

Hade tidig läkartid i morse. Var på stan i ottan. Rusningstrafik. Knökfullt på tunnelbanan. En massa uppslagna gratistidningar. Parfymdoft. Slipssnubbar vid Stureplan. Prinsessan-Madde look-a-likes också. Stressade föräldrar på väg till dagis. En massa folk rusandes till sina arbeten. Morgon i stan.

En mördare!

I morse när sambon skulle klä på sig ytterkläderna tyckte han att det kändes konstigt då han stoppade ner foten i skon. Skon hade stått ute på altan över natten. Då han drog ur foten ur skon och tittade så fick han syn på en mosad mördarsnigel!

onsdag 15 augusti 2007

Att upptäcka världen

Det är full fart på Prinsen. Han gillar att krypa snabbt över hela gräsmattan, vända om och krypa tillbaka. Han tycker om att gå längst möblerna och klättra hela trappan upp. (Vi har naturligtvis stenkoll på honom eftersom grindarna fortfarande ligger ouppackade). Prinsen tycker om att utforska rabatterna och jag anar att han kommer att bli glad då han får en sandlåda på sin första födelsedag. Prinsen vet hur man sätter på ett playstation och stereon. Han älskar att riva ut alla kastruller ur skåpet och idag kom han på ännu en rolig sak; Att klättra upp på bordet i vardagsrummet. Han kämpade, låg över bordet, gjorde små ansträngda ljud samtidigt som han satte ner naglarna i bordskivan. Så vips, stod han där mitt på bordet i krypställning. Och som han har övat i dag. Upp på bordet och sedan ner igen. Upp och ner. Uppochneruppochner. Igen och igen.

Det är full fart som sagt. Prinsen håller på att upptäcka världen.

Lackat på reklamen

Såg detta på en brevlåda här om dagen:

INGEN REKLAM. INGENTING. NÅGONSIN!

Någon har lackat ur på all reklam som kommer.

tisdag 14 augusti 2007

Jobbsökar-rapport

Antal sökta arbeten sedan jag började söka jobb för en vecka sedan: 10 stycken.

Antal inbokade intervjuer: 2 stycken.

Jag söker ju som sagt mest på förskolor. I förrgår klockan tolv på natten skickade jag in en ansökan. Klockan tio i går ringde personalansvarige upp och ville boka tid för intervju. Man tackar. Detta var på en småbarnsavdelning och helst vill jag ju arbeta med lite äldre barn. Men är personalgruppen trevlig, får jag en ok lön och känns det bra för övrigt så kan jag vara en hyvens pedagog även för de mindre barnen i något år eller så. Allt är så himla mycket bättre än det jobb jag har nu.

Idag ringde en rektor som var intresserad av att träffa mig. Glömde i all hast att fråga vilken åldersgrupp detta gäller och vad det är för tjänst. Får veta på fredag för då ska jag på intervju.

Jag håller fanan högt, är positiv och tror faktiskt att det nog finns ett jobb där ute som ska bli mitt.

Festen i parken

Som sagt så hade vi grannfest i lekparken i lördags. Sambon har lite svårt för tillställningar där man inte liksom har koll på läget. Han tycker att de är jobbigt då man inte känner folk, då man bara dyker upp så där och säger hej hopp liksom. Jag delar inte hans åsikter där. Jag tycker att passar det inte och är de trist kan man ju alltid gå hem.

Medan sambon velade inne i huset tog jag Prinsen på armen och stegade mot lekparken. Fick genast syn på en tjej med en liten kille i Prinsens ålder. Det visade sig att de bodde jättenära oss och att lillkillen var en månad yngre än Prinsen. Jag bänkade mig vid långbordet och hälsade på mina närmsta bordsgrannar. Trevliga allihop. Där fanns folk som bott i området i mer än 40 år och där fanns nyinflyttade. Där fanns gamla och unga. En härlig blandning. Lagom till jag tog fram skålen med pastasalladen dök sambon upp.

Det var mysigt att sitta vid långbord, prata med grannarna om renovering och om annat. Det var kul att få veta vilka som bor i samma område som vi. Bland annat var dessa på tillställningen:

- Mannen med tonårsdottern. Han som tokrenoverar. Det är galet mycket saker på hans tomt.

- Paret som ska få en bebis i maj.

- Steken (den vältränade killen) och hans familj.

- Bussiga grannen som kom och hälsade oss välkomna första veckan. Linblonda frun och barnen var med.

- Kompisarna i 45-årsåldern som bodde i varsitt hus, de som fixat grannfesten.

- Det lesbiska paret med den söta lilla dottern.

- Paret med barnet i Prinsens ålder som jag pratade med nästan hela kvällen.

- Kvinnan som är änka. Hon som har så många fina blommor på tomten.

- Hon på hörnan som precis hade fått en ny pacemaker.

Trevliga människor. Trevlig grannfest. Trevligt med en sambo som kunde erkänna att det var en bra grej att vi gick dit.

lördag 11 augusti 2007

Han har gjort det igen, vännen P!

Min vän, en av de bästabästa, har gjort det igen. Han ska inte köra bil vännen P. Han är dålig på att köra bil. Tittar för mycket på annat, vill skicka sms och spana på folk när han sitter bakom ratten trots att han inte fixar det.

Detta har vännen P på meritlistan:
(Saker som hänt inom ca 1 1/2 år)

- Han backade in i en annan bil för att det var imma på rutan.

- Han krockade med en annan bil för att han satt och kollade in om en viss restaurang hade nyöppnat.

- Han backade på en vattenpost. Jag var med i bilen och kan vittna om den enorma stråle som liknade en fontän och som bildade en stor sjö på parkeringsplatsen. Det verkade som om halva Gustavsberg vallfärdade för att se det hela och en full uteservering satt och tittade och pekade. Detta medan vi stod bredvid och väntade på att det skulle komma en karl som kunde få stopp på vattnet

- Han körde in i en bil som hade dubbelparkerat på gatan. Detta eftersom vännen P, fotograf till yrket, höll på att fota inne i bilen samtidigt som han körde. Han hade nämligen fått syn på en jättevacker regnbåge.

Så till det igår:

- Vännen P kom farandes i sin bil mitt inne i stan. Han spanade på en snygging på gatan och som han sa "Helt plötsligt var det en rad med bilar som stod stilla framför". De hade stannat för rött ljus. Vännen P halkade med sin blöta sko på bromspedalen och började sedan fippla runt med fötterna där nere. Han visste sedan inte om det var gasen eller bromsen han hade foten på, fick panik och blev handlingsförlamad. Smällen var ett faktum. Vännen P:s bil åkte rakt in i en annan bil, som körde vidare ytterligare in i en. Ingen människa kom till skada. Inte denna gång heller tackolov.

Ja han är farlig vännen P. Nej han kan inte köra bil. Ja han vet om det. Nej det har hänt för många gånger för att vara otur. Ja detta har kostat vännen P väldigt mycket pengar. Nej det är inte smart att bara ha trafikförsäkring. Ja det är verkligen tur att ingen har kommit till skada. Nej det får inte hända igen.

Grannfest

Vi är ju som sagt ganska nyinflyttade i området och det är klart att man undrar vilka som bor här i krokarna. I kväll får jag chansen att ta reda på det. Det är grannfest. Klockan sex bär det av med trädgårdsmöbler och picknick-korg till lekparken. Ska bli intressant.

Det där med jobb

Jag är lärare för de yngre åldrarna, alltså förskoleklass till femman. Men jag tänker inte söka jobb på skola i första hand, utan på förskola.

Därför att:

- Sambon ska vara föräldraledig från och med november och som lärare kan jag inte hoppa in mitt i en termin.

- Det är mindre stressigt då man måste vara hemma om Prinsen är sjuk. Som lärare har man en annan planering och man måste fixa med uppgifter som ska göras och med vikarier hit och dit.

- Det är inte sämre lön då man arbetar som förskollärare.

- Det är lättare att få ett arbete på förskola än i en skola.

torsdag 9 augusti 2007

Jobbsökandet har börjat!

Nu har jag postat iväg de fem första ansökningarna. Önskar mig ett nytt härligt och givande arbete. Vet inte hur arbetsmarknaden ser ut eller vad jag kan förvänta mig. Hoppas nu på att få komma på en intervju.

lördag 4 augusti 2007

På tal om renovering

Pratade med en kompis om vår husrenovering.

Kompisen: "Har ni börjat renovera ännu?"

Jag: "Ja sambon har börjat med fasaden".

Kompisen: "Har du också hjälpt till eller?"

Jag: "Inte med att måla och så".

Kompisen: "Nähä. Vad har du gjort då?"

Jag: "Jag har tagit hand om vårat barn".

Kompisen: "Jaha?!".

Som att det inte räknas.

Det är inte som att Prinsen är ett spädbarn som ligger i en soffhörna och är nöjd med det. Men det är klart. Kanske att jag skulle kunna måla en sida av huset då Prinsen sover på förmiddagen. Efter att jag har laddat tvättmaskinen, plockat upp här hemma, plockat i och ur diskmaskinen. Efter att jag hängt och vikt tvätt, dammsugit, pulat och påtat. Då kanske jag skulle kunna hinna med och rolla av en vägg där ute.

Ensam fast ändå inte

Lördag morgon klockan tio. Mulet väder men inte regn. Har gått ett varv i villaområdet med Prinsen som somnade i vagnen. Lugnt och stilla och inte en enda mötande person.

Nu med en tekopp i ett tyst hus. Rogivande. Ensam om att vara vaken men inte själv. Sambon som sover på övervåningen, Prinsen ute i vagnen. Bästa vännen K på soffan och hennes dotter i extrarummet.

Igår var hon ute, vännen K, kom hem sent till oss. Vi satt uppe och åt mackor, drack te som så många gånger förr. Pratade om allt och inget. Glad att hon är min vän.

Nu är huset tyst. Jag är ensam fast ändå inte.Snart är det full fart igen.

fredag 3 augusti 2007

Att dokumentera är stressigt

Självklart vill jag dokumentera all som gäller Prinsen. Jag vill klippa, klistra och skriva i hans album. Jag vill filma och sätta in bilder i de andra albumen som vi fick i present. Jag vill göra anteckningar om de saker han lär sig. Ovanstående gör jag. Men så ändå känner jag mig stressad. Stressad över att jag inte fattade förrän för ett par månader sedan att vi kan filma med digitalkameran, över att jag inte har klistrat in mer bilder i albumet. Just nu är Prinsen ca tre månader på bilderna jag håller på med. Känner mig stressad över att vi inte har programmerat in i kameran vilket datum bilden är tagen och jag är rädd att jag ska glömma bort hur gammal Prinsen var då bilden togs. För visst glömmer man.

Töntigt att bli stressad över sådant. Vet att det är perfektionistsidan och kontrollfreaket i mig som har vaknat.

Bakdax och recept på ananaspaj

Denna månad fyller Prinsen ett år och vi ska ha kalas. Tänkte baka detta:

Tårta, får se vad det blir.
Kanelbullar
Kladdkaka
Chokladbollar
Tigerkaka
Saffranskaka
Drömmar
Havrekakor
Ananaspaj

Recept på ananaspajen:

Botten:
150 g smält smör/margarin
1 dl socker
3 dl vetemjöl

Detta trycks ut i en pajform och gräddas på 160 grader i ca 10 minuter.

Fyllning:
2 ägg
2 dl creme fraiche
1 dl socker
1 burk brossad ananas som ska ha runnit av i durkslag

Rör ihop fyllningen och lägg i skalet. Grädda i 160 grader i ca 40 minuter. Servera kall.
Den är asgod faktiskt!

torsdag 2 augusti 2007

Fika på Rival

Fikade med kompisen T på Rival vid Mariatorget idag. Prinsen sov i vagnen medan vi raggade reda på ett bord på uteserveringen. Solen sken och det kom förbi en del människor jag känner. Planade ut på stolen och lagom till min grillade smörgås kom in så vaknade Prinsen. Åt den underbart goda mackan samtidig som jag:

- Matade Prinsen med gröt.
-Torkade bort all gröt som flög på bordet och kläderna.
- Försökte hålla reda på det på bordet, extra mycket koll på kompisen T:s latte.
- Visade leksaker för Prinsen.
- Gav Prinsen vatten.
- Tjuvhöll Prinsen eftersom han ville ner och krypa på marken. (Det fick han inte bland alla människor och fimpar).
- Lät Prinsen klättra på mig och kolla in alla på grannar på uteserveringen.
- Höll Prinsen borta från all ciggarettrök. Svårt tyvärr eftersom en snubbe envisades med att tända cigg efter cigg och sedan höll han dessa en meter från Prinsen. Vidrigt.
-Lät Prinsen leka med mitt vattenglas. Han vill också dricka ur glas så klart.
-Plockade upp alla saker som flög på marken.
- Försökte fokusera lite på kompisen T som jag inte sett på två månader.

Sista biten av mackan åt jag på trottoaren i rikting mot lekparken.

Fyll-i-böcker

Idag har jag fått en bok av en kompis. Det är en fyll-i-bok som ska handla om sambon och mig. Jag vet hur det kommer att bli; Jag hoppar jämfota förtjust och tvingar sambon att skriva i boken. Antar att jag redan vet det mesta som är värt att veta om sambon. Blir kul om jag får reda på någon överraskning. Om den är bra förstås.

Jag var på en fest för ett par år sedan då det fanns en sån där fyll-i-bok på bordet. Vart efter folk blev lite dragna fylldes boken på med text. Jag tror att den hette något i stil med Svarta boken och den handlade en del om sex. Rätt var det var så hade värdinnans pojkvän fyllt i att han hade haft sex med en prostituerad. Detta såg bara jag, en annan tjej och värdinnan själv. Boken försvann sedan från bordet illa kvickt. Stackars värdinnan.

Busschaufförer. Kriget har börjat.

Jag vill inte dra alla över en och samma kam men många gånger blir jag galen på busschaufförer.
Här om dagen kom jag och sambon med Prinsen i bilen. Sambon körde och jag och Prinsen satt bak. Vi hade just passerat Globen. Vi låg i högerfilen då plötsligt en dragspelsbuss kastade sig in tvärt framför oss utan att blinka. Sambon var tvungen att ställa sig på bromsen och tvärnita då andra halvan av bussen var på väg mot vänstra sidan av vår bil. På högra sidan var det en massa träd och det hade inte gått bra om vår bil hade blivit inknuffad där. Sambon blev förbannad, gasade ikapp bussen och viftade till chauffören och menade typ "Vad i helvete håller du på med?!" Chauffören viftade tillbaka och pekade finger. Men hallå! Hade chauffören stått framför mig hade jag sagt "Men hur kör du människa? Du prejar vår bil. På högra sidan av bilens utsida fanns det träd. På högra sidan av bilens insida satt vår lilla son". Det hade jag sagt. Men HÖG röst. Idiot.

En annan dag åkte jag med Prinsen in till stan. I bussen fanns tre platser för barnvagnar. Bussen stannade och någon med barnvagn ville kliva på. "Det är fullt. Jag har inte fler platser för barnvagnar" skrek den kvinnliga busschauffören. "Det finns en plats" ropade jag. Hon som ville in med sin barnvagn på bussen knackade på den stängda dörren. "Hallå! Det får plats en barnvagn till! ropade jag och även andra passagerare hojtade. "Nej det gör det inte. De kan väl för fan vänta till nästa buss" ropade chauffören tillbaka och körde vidare.

Inte konstigt att en annan har blivit lite på sin vakt då det gäller busschaufförer. Här om veckan skulle jag och Prinsen in till stan igen. Det kom en buss och jag såg att det var fullt på barnvagnsplatserna. Jag hoppade på vid dörrarna längst bak och tänkte att jag kunde kliva av och släppa förbi folk om någon skulle av. Det är bara två stopp mellan "min" hållplats och slutstation. Busschauffören hängde ut från sin förarplats. "Det är ingen barnvagnsplats där!" ropade han. " men jag tänkte att jag kunde stå lite i gången" ropade jag tillbaka. "Men det är fullt för barnvagnar. Ingen mer får åka med" ropade han."Men det är ett skämt att ni ens kör bussar som bara har två barnvagnsplatser hit ut. Vad tycker du att jag ska göra?! Kliva av?" "Ja det tycker jag" svarade chauffören. "Men tack så himla mycket för hjälpen" sa jag. "Gringubbe".

Hela bussen följde dramat. Klart jag fattar att de har vissa regler att följa men hur oflexibel kan man vara. Då jag träffar på sura och bittra nej-sägare vaknar rebellen i mig och då blir jag trotsig. I alla fall då det gäller busschaufförer.