Kompisens fyraåring till mig idag: "Har du en bebis till här inne?" (Klappade mig på magen).
Jag: "Nej det har jag absolut inte?"
Har sett det själv på foto. Jag ser gravid ut ibland. Det är mest då jag bär Prinsen på höften och då tröjan stramas ut över den något bulliga magen. Detta samtidigt som ryggen blir lite kutig och då tröjan bak är liksom rak och hänger fritt så kan det se ut som att magen står ut.
Egentligen bryr jag mig inte. Jag är inte jättetjock och jag mår bra. Prinsen har bott i min mage och jag tycker att det är helt ok att jag är större nu än innan jag blev gravid.
Men ändå. Det är inte kul om folk tror att jag väntar barn. Ok i detta fall var det en fyraåring som kläckte kommentaren, men barn är ärliga som vi vet...Det gör inget om man skulle kunna ana att det faktiskt finns magmuskler där inne. Har gjort en deal med mig själv;Inte så mycket godsaker i veckorna och träning en gång i veckan. Det låter väl rimligt att starta upp med? För jag har ingen lust att bli någon Anna Skipper som hänger på gymet dagarna i ända och bara käka böngroddar. Målet är att få tillfälle att svettas ut, att byta ut bullarna mot frukt (inte alla bullarna men några) och på kuppen bli lite fastare i gäddhänget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag ser också gravid ut... och jag lever precis som du inte vill göra (jag älskar att träna) Så det är nog bara att acceptera att kroppen visar spår efter barnet. Mig gör det heller inte så mycket.
Jag kan leva med alltihop men lite surt är det att magen drar ihop sig så dåligt ovanför kejsarsnitts-ärret. Jag ville ju inte ha snitt, skulle jag inte kunna få slippa den där fula lilla påsen då????
Och du, vi får väl göra lite plastikkirurgi sen då, när vi har fått alla ungar vi vill ha!
Skicka en kommentar