Till Er

(Jag står i långklänning innan tolvslaget och läser detta för Er, som liksom på en scen. Er med stor bokstav idag för att det är så högtidligt.)

"Till Er kära vänner och bloggläsare. Jag vill tacka Er för året som gått. För stöd och uppmuntran, för fina ord och peppande. Ni är viktiga. Tack i massor för att ni tar Er tid att läsa mina ord, bry Er om! Må alla önskningar gå i uppfyllelse detta nya år, 2010!"

(Så höjer jag mitt glas med alkoholfritt i eftersom jag trots att jag egentligen inte vågar hoppas en smula. Och ni ler mot mig och skålar tillbaka. "2010 ska fanemej bli ett hejdundrande bra år" ropar någon av Er och jag ler. "Det ska det" hojtar jag tillbaka. "Det ska det verkligen bli!")

/Anna-Bell

Bergochdalbana

Att det är en bergochdalbana att hålla på med IVF är ingen nyhet. Jag var lite hoppfull efter besöket på Linné, på något sätt var jag det trots alla misslyckanden. Så kom det negativa testet och blodet på juldagen och annandagen. Jag blev ledsen, besviken, frustrerad och arg. Men sedan försvann blodet och jag vågar knappt skriva detta, men igår var det inget blod alls. I morse gjorde jag ett positivt test, lika svagt som i förrgår. Annars mår jag bra, men har ont i korsryggen och har mensvärk till och från. Väntar nu på att få se mer blod och jag tidigare skrev, jag tror att jag ska få det det varje gång jag torkar mig. Men jag vill inte och jag tycker att om detta ska skita sig så bör det inte dra ut på det, för desto längre tid som går desto mer hopp och ännu hårdare slag över käften om det inte fungerar.

Test

Testade i morse och det blev ett svagt plus. Svagt. Men detta betyder nog inte att det blir ett barn tyvärr, utan förmodligen ett fjärde missfall. Jag vill tro på mirakel men vågar inte. För jag har sett blod. Inga mängder, men blod dock, och jag har varit med förr. Ändå kisar jag när jag har torkat mig, för jag vill inte se mer. Vill inte. Vill. Inte.

Skumt

Något är skumt. I fredags gjorde jag ett negativt test, igår kom det lite blod och idag med. Men det har avtagit i stället för att sätta igång på riktigt. Det har varit småbrunt, ibland strimmor, vissa gånger inget.(Ja jag har torkat mig ett antal gånger de senaste dygnen.)Det får mig att tänka tillbaka på förra gången. I juni. När jag småblödde i två veckor, fick gå till Doktor L och mäta hcg för att sedan få veta att jag fått ännu ett tidigt missfall. Är det så det är, att dessa två små blastocyster har pussat på min livmoder innefrån för att sedan skäppa taget? Eller är det bara så att det bara är mensen som är konstig? I morgon på morgonen ska jag testa. Jag har varit på kvällsöppna Apoteket för att få svart på vitt. Fan vad detta tär på mig.

Syskonförsök nummer 7

Barnfixartomten sket i mig i år igen. Trots att jag kämpat med blod svett och tårar drog han förmodligen vidare till någon räckmackemänniska istället. Dissade mig som så gärna vill.

Idag gjorde jag ett negativt test innan julmaten hos släkten. Idag blöder jag.

Jag är ledsen och arg. Avundsjuk på andra som bara pippar sig till sina barn. På folk som bara kör en IVF eller en FET och sedan är klara. Frustrerad och lite rädd för hur det blir om det aldrig går vägen. Det känns svårt att acceptera eftersom det har gått förr. Jag vill nästan till varje pris ha ett syskon till mitt barn. Sambon verkar mest glad att över IVF-skiten snart är över även om han helst också vill ha ett till barn. Men han skulle inte sörja ett barn nummer två som jag. Inte känna samma nederlag att det aldrig fungerade.

Jag är inte lika ledsen nu som innan Prinsen kom, hur skulle jag kunna vara det? Men jag vill ge honom ett syskon. Mer än att få ett till barn vill jag det. Fattar ni? Jag tittar på honom nu, på min fina son, där han leker på golvet med sina kökssaker. Och jag blir glad och ledsen på samma gång. För att det är underbart och otroligt att han verkligen kom, det som har varit en faight. För att jag älskar honom härifrån och till månen och tillbaka. För att det är sorgligt om han inte får ett syskon att dela sin barndom med. Därför blir jag glad och ledsen och jag passar på att gråta ännu ett par tårar. Av både lycka och ledsamhet.

God jul

God jul till alla fina! Hoppas att ni får en underbar julafton!

Pefekt del 2

"Men vad fan!" ropar sambon från sovrummet.
Jag lubbar upp till övervåningen.
"Vad är det?"
Han står och bäddar vår dubbelsäng.
"Det är blött underifrån på bäddmadrassen."
"Men vad har hänt? Har det läckt så att det gått igenom hela madrassen eller?" (Det har hänt några gånger att Prinsens nattblöja har läckt.)
"Näe" svarar sambon. "Det är säkert någon som har legat under sängen och har pissat uppåt." Han himlar med ögonen.

Ännu en grej som händer hemma hos oss. I vårt hem vi vill ha snyggt men som mest sunkas ner av olika anledningar. I natt sover vi med lakan under madrassen. Ovanpå också. Imorgon blir det skumtvätt. Det luktar starkt som helvete och madrassen är otymplig och sambon och jag kommer att stångas med den för att försöka hantera den. Kanske blir vi hetsiga och eventuellt kommer sambon att säga:"Men vad fan Anna-Bell, hade vi inget madrassskydd? Var är det nånstans?" Ja madrassskydd vore bra. Vi hade det en gång. Varför köpte vi inte ett nytt när det andra blev sunkigt? Inte vet jag.

Ting, vi är rätt ordentliga. Med vissa saker. Men så är det en del grejer som liksom släpar efter. Som att jag glömde att tanka för ett par veckor sedan. Så att sambon klockan sex på morgonen fick köra ner kopplingen i botten och rulla in på bensinstationen på bresida. Han lyckades precis komma in på mackområdet innan bilen lade av. Och toapappret. Vissa gånger glömmer vi att handla nytt. Men det går att torka sig med påskservetter också. Det skulle aldrig hända hos min mamma att pappret tar slut. Varför gör det det hos oss? Mamma tycker istället att jag är slarvig med hushållspappret eftersom det också tar slut hela tiden och jag då tar en toarulle till köket (om vi har något). Så nästan varje gång min mamma kommer till oss har hon med en rulle hushållspapper. Andra får blommor, jag får papper.

Jag är dock alltid noga med allt som har med Prinsen att göra, det vill jag påpeka. Jag har exempelvis lånat kollegans bil vid ett flertal gånger eftersom jag glömt Prinsens fruktburk hemma.

Det är inte så att vi lever i missär, inte att vi är nonchalanta. Det är inte så att vi skiter i hur det ser ut eller så. Det är bara det att jag är lite förvirrad, glömsk och vissa gånger prioriterar annat än det synliga som t ex toaringen. (Shit vad jag tjatar om toaringen. Den måste nog snart presenteras med namn och bild på bloggen.) Och jag tänker att sen, SEN, när huset är klart då ska allt vara iordning. Jävlar vad filtarna ska matcha och allt ska vara fix och färdigt. Och förresten så ska jag ha en vältränad kropp också, sen när alla IVF är gjorda. SEN, då ska allt vara tipp topp. Men tills vidare nöjer jag mig med en halvdegig mage och en kaosartat hem.

19

Den 19:e december förra året sket sig ännu en IVF för oss. Jag hade önskat mig innerligt, käppt mina händer. Det blev i alla fall inte den julklapp jag ville ha.

Den 19:e december detta år var jag i Uppsala igen. För ännu en lott i det det allvarsamma lotteriet. Ännu en nit eller kanske en högvinst?

Vi kör på, kör på, kör på. Skam den som ger sig. Men det tär. För varje misslyckat försök undrar jag om det någonsin kommer att gå vägen. Men det har gått förr och även vägen dit var lång. Det är det som gör att jag inte ger mig.

Idag är det ruvardag fyra. Förra gången testade jag positivt på dag åtta. Jag våndas, det gör jag verkligen. Det här ingen barnlek. Jag vill tro men vågar inte. Jag vill sluta analysera men kan inte. Jag vill sluta leta symptom men det går inte. Jag vill önska men törs inte. Jag försöker bädda för fallet. Men jag vill inte att det ska komma. Fan att det ska vara så svårt.

Rapport

Här kommer en liten rapport från Uppsalabesöket i lördags. (Har inte kunnat skriva tidigare då datorn varit på annat håll.)

Så åkte jag till Uppsala. Ensam i halkan. (Sambon var hemma med en febrig prins.) För fjärde gången och gjorde den 12:e transfern, det 7:e syskonförsöket. Träffade en, för mig, ny läkare. Som talade om mitt långa brev. Han beskrev bakgrunden och tankarna kring att sätta tillbaka ett respektive två embryon, vilket inte var någon ny information för mig. Han sa att han förstod att vi var besvikna och menade att man antingen håller det man lovar eller skiter i att lova. Sant. Själv sa jag inte så mycket utan lyssnade mest, försökte svälja gråten som bubblade upp när jag tänkte på att det ju är fan att man ska behöva sitta i denna båt. Hur som helst så hade vi från början två dag-två-embryon och sex dag-fem-blastocyster. De började att tina upp en blasto som inte utvecklade sig bra. Sedan tog de en till som inte heller såg
100 ut. Till sist tog de ännu en som såg fin ut. Summan av kardemumman blev att jag fick tillbaka den som de sist tinade upp och den som inte såg 100-procentig ut. Två som vi önskat! För att det inte var stora risker (ja de säger ju risk) för tvillinggraviditet och för att den ena inte såg så bra ut. Jag kunde inte få någon siffra på hur stor graviditetschans det är men det spelar inte någon roll egentligen. För även om siffran vi hört varit hög så har det i alla fall inte lett till något barn. Blastocysterna hade klarat att tinas upp, den ena såg inte så bra ut, den andra fyllde nästan helt ut sitt skal och var bättre. Det var den informationen jag fick. Nu är det bara att våndas och hoppas igen.

Perfekt

Vabbar idag och sitter och surfar runt. Hamnar på bloggar jag inte brukar läsa, bloggar som ger mig prestationsågren. Där fina hem viss upp, med riggade ljusstakar och pynt, med citroner och basilika på diskbänken. Där bilder på moderiktika typer visas, där allt matchar och inte en enda halvnoppig HM-tröja kan anas. Där folk som är 22 år är tvåbarnsmammor och redan skrivit en bok OCH skapar egna smycken till försäljning på nätet. Där folk flashar info om sina jämnställda män som de förmodligen har vrålhäftigt sex med nätterna igenom trots att de har två ungar tätt och redan väntar den tredje. Där hamnar jag. Och tänker på mitt eget hem där toaringen är paj (det är ett stort hål i locket som är ca 25 gånger 20 cm), där det är kaos i köket (nej vi har inte beställt något nytt kök än) och där inte en enda filt i soffan matchar med varann, och inte heller med något annat heller. Mitt hem där jag sitter med orakade ben och inte alls ser ut som de som poserar på bloggbilderna med sina tanduschade spiror. Där garderoben är galet tom på annat än halvtrista grejer jag har på jobbet, där vi inte alls hänger i kristallkronan om nätterna. Där befinner jag mig. Vi har inga basilikaplantor i vita matta krukor på diskbänken, bara en kastrull med vidbrända makaroner. Men skit samma för man ska inte jämföra sig och bakom gardinerna och när man skrapar på fasaden har alla sitt. Även under dyra kappor och med påslakan från NK i sängarna.

Änglar

På allhelgona var Prinsen med och satte ljus i minneslunden.
"Det är för min farmor" sa jag. Hon är död, hon finns inte mer här hos oss. Hon dog när du var liten bebis."
"Var är hon?" undrade min son.
"Jag vet inte, jag tror att hon är en ängel i himlen sa jag."
Han nöjde sig med svaret.

För vecka sedan dog kompisans katt. Prinsen och jag kom fram till att katten hamnade i katthimlen och blev en änglakatt.

Här om dagen stod Prinsen och tittade på ett par små julänglar som står i sovrumsfönstret.
"Ni är döda och har blivit änglar" sa han bekymmerslöst till dem.
Jag vet inte om det var så lyckat av mig att säga att man blir en ängel när man dör.

Resa

I går blev det omslag på stickan. På lördag blir det en resa till Uppsala, om allt går som det ska. Sa att vi åter önskar två små insatta. Det kommer vi med säkerhet inte få. Väljer att låta dem tina en blastocyst istället för ett embryo. Doktor O jobbar inte. Pröjsar åtta och halvt lax med kortet på plats. Hoppas på mirakel.

Stickor

Idag har jag börjat med stickorna. Spänningen är olidlig. Ska jag hinna få tillbaka en blastocyst eller inte? Jag hoppas på glad gubbe på söndag eller måndag så att det blir Linné på helgen. Kan man ha sån tur?

I love Malin

Så vad gör den dataanvändande mamman? Surfar på nätet för att få reda på hur man ska gå till väga för att slippa bli arg så där som jag skrev i inlägget nedan. Jag blir sällan arg på Prinsen och känner inte igen mig helt i frågan nedan men tycker att det är jobbigt när jag blir arg på Prinsen, speciellt när jag impulsivt blir det i situationer påverkade av t ex sress eller trötthet. Jag tror att mitt sätt att vara förälder påverkas av att han är så efterlängtad, att jag gärna vill vara den perfekta mamman. Tyvärr har jag insett att hon inte finns hur gärna man än vill.

Fråga med svar, här kommer det i alla fall:

Jag blir arg på mina barn.

Fråga: Mitt problem är att jag blir så arg på mina barn. Särskilt på min äldste son, som är i förskoleåldern. Han är osedvanligt aktiv och trotsig, men har självklart rätt att bli bemött på ett mer samlat sätt. Som jag ser det är problemet mitt, och jag har dåligt samvete för min oförmåga att tygla mitt temperament.
Många gånger har jag lovat mig själv att det är sista gången. Men ändå återfaller jag. Jag ryter och skäller så gott som dagligen. Särskilt stor risk för sammandrabbningar är det när vi båda är trötta på eftermiddagen. Ibland går jag handgripligen till väga – aldrig att jag slår honom – men jag lyfter undan honom. Håller hårt i honom. Lägger ner honom på golvet och talar allvar med honom. Nu bävar jag för hur dessa ständiga attacker påverkar hans utveckling.
Har du några råd för hur jag ska bära mig åt för att inte bli så arg? Allt sker så snabbt. Adrenalinet rinner till på några sekunder och jag blir tvärförbannad. Hur kan jag lugna ner mig i det läget? I andra sammanhang är jag sansad och blir inte lätt upprörd.



Svar: Du skriver att din son har rätt att bli bemött på ett mer samlat sätt. Jag menar att det kanske är så att din son har rätt att bli bemött på det sätt du bemöter honom. Han ”kräver” ibland av dig att du ska stoppa honom i hans trots och envishet, därför att han själv inte kan hantera alla sina känslor och det han gör. Och då kan du hjälpa honom just genom att bli arg på honom. Det vet han. Det gör honom trygg och därför vågar han utmana dig.
Och kom inte och påstå att vi föräldrar kan prata med våra mest ilskna, trötta och trotsiga barn. Nej, vi måste först lugna ner både dem och oss själva och det gör vi genom att just bli arga och ta tag i dem och kräva att de ska titta oss i ögonen och lyssna. När de sedan lugnat ner sig lite, då kan vi tala om varför vi blev så arga.
Du skriver att du i vanliga fall inte blir upprörd, så det om något säger väl att du kan hantera din ilska. Men din son väcker de här starka känslorna hos dig. Om du kan se att det faktiskt ofta är bra för honom att du blir arg och att det hjälper honom i hans utveckling, så kommer du att vara mindre rädd för dina egna reaktioner och ditt adrenalin kanske inte rinner till lika snabbt som det gör nu.
Vi föräldrar måste inse att vissa barn väcker mer ilska hos oss än andra, vissa barn är svårare att uppfostra, medan andra barn bara behöver ett par tillsägelser för att göra som vi vill.
Att vi föräldrar ibland är trötta och blir argare än vi skulle behöva, det är att vara människa. Och det behöver våra barn också lära sig. Det kan vi också berätta för våra barn, när ilskan har lagt sig.



Malin Alfvén

Bad

I eftermiddags var vi hos tandläkaren. Det vore bra om vi kan borsta Prinsens tänder med el-tandborste sa tandis. Vi har en sådan men laddaren har varit borta i kaoset som nu är i huset. På kvällen när det var dags att borsta utbröt en strejk och ett skrikande. (Prinsen hade redan skrikit i bilen ca tio minuter på motorvägen på väg hem eftersom han ville ha en grej i bilen som jag inte nådde. Även trött, ja.) Plötsligt där i badrummet började det koka i mig, jag liksom kände orken tryta och jag skrek till Prinsen. "Men borsta inte då! Då får du hål i tänderna" Så slängde jag hans eltandborste i handfatet. (Den var redan sprucken och det blev inte bättre.) Så drog jag ut i köket och lät ilskan rinna av mig. Fan vad bad jag kände mig. Stå och skrika till mitt barn, så idiotiskt. Ja, jag vet att det inte är konstigt och heller inte värsta grejen kanske, men fan så onödigt. Jag är stressad till max, tror att syskongrejen tär på mig mer än jag anar, huset är skitigt och rörigt och jag har inga krafter. Sambon jobbar som ett djur och jag tar Prinsen själv. Vi har virr varr på jobbet som vanligt och snart drar alla utvecklingssamtal igång. Men att gaffla på sitt trötta barn för att han inte ville borsta tänderna, inte ok! Så vad gjorde den trötta mamman? Började gråta, berättade för Prinsen att det inte alls var meningen att bli så arg och att det var dumt, men att man måste borsta tänderna. "Du får inte bli så arg på mig. Torka tårarna" sa Prinsen. Och jag grät mer i smyg, efter sagan i mörkret. För att jag kände mig så bad, så rutten mot mitt lilla längtansbarn, som gastade och sopade iväg tandborsten. Tjurade för att det känns som att mina krafter minskar dag för dag. Giv mig styrka nån. Förlåt mitt lilla hjärta, mamma är inte galen bara trött.

Tisdag

Tisdag när jag för en gångs skull fick ha bilen pga mitt späckade schema. Sambon som aldrig åker kommunalt hoppade på bussen vid halv sex i morse med sina verktyg i en hink. Hans kommentar efteråt var :"Jag var den enda på hela bussen som hade skruvdragare och ett koben med mig." Virr varr på jobbet med frånvarande personal men gulliga vikarier. Jag ilade till vårdcentralen på lunchrasten för att ta blodprov, hastade till dagmamman efter jobbet för att sedan dra vidare till läkaren med Prinsen. Efter det möte på jobbet. Prinsen var med eftersom sambon ännu jobbade. Hem till röran. Sköldkörtelläkaren ringde, 20.30 på min hemtelefon. Han hade märkt att jag jagat honom på dagen. Prinsen svarade i telefonen och jag hörde den mörka dova rösten som sa "Har du mamma hemma?". Prinsen struntade i det och frågade "Vad gör du?" var på läkaren ännu en gång frågade efter mamma. När jag då tog luren började Prinsen att gallskrika trött som han var. Jag fick inte stopp på honom och hörde inte att ord av vad läkaren sa så jag var tvungen att öppna dörren till toan där sambon satt och ´jag började tydligt signalera att han var tvungen att rycka in. Efter samtalet fick Prinsen fetflipp. Han skulle minnsann ha pratat med doktorn. Jag bar honom upp till övervåningen, lugnade ner honom och sket i tandborstningen (Vi som ska på premiärtur till tandis imorgon...) och fick honom att somna. Innan det fick även sambon en flipp laight på mig för att jag gnällde på att vårt hem är assmutsigt. Så han blev martyr men mjuknade så fort jag bad om ursäkt för att jag klagade. Sambon hade ju trots allt gått upp klockan fem och var trött, det kan man förstå. Skitigt ja, vårt hem är inte kul nu. Men det blir snyggt sen, ni vet;) Det är damm, saker i högar (eftersom köksskåp är rivna) och allmänt risigt. Om jag var tvungen att välja om jag skulle slicka på vår toa eller en på t-centralen skulle jag nog välja t-centan. Närå, men nästan. Ikväll efter att de två killarna i huset somnat satte jag på vinyl och lyssnade på jullåtar och samtidigt fejade i köket. Jag tog mig an halva stora högen på golvet men tyvärr ser man knappt någon skillnad. Får fortsätta imorgon igen. Shit, ser att klockan tickat på igen. Grymt mycket grus i ögonen igen när larmet ringer imorgon bitti. Natti natt.

Förberedelser

Förberedelser om man heter Anna-Bell och ska försöka göra barn:

Ta blodprov till läkaren som kollar sköldkörtelvärdet. Check.

Ringa Doktor L och fråga om man bör mäta slemhinnan innan frysförsöket. Check. (Nix, för jag har haft tjock slemhinna förut, 8-10 mm).

Ringa Linné och kolla om vi kan få tillbaka en blastocyst istället för ett embryo. Check. (Det kan vi OM jag får en glad gubbe på äl-stickan senast på måndag. Och OM det finns någon att sätta tillbaka förstås).

Boka tid hos läkaren med sköldkörtelvärdet. Check.

Kolla att det finns ägglossningsstickor hemma. Check. (Det finns sex stycken).

Förberedelser om man heter Svensson-Svensson och ska försöka göra barn:

Klä av sig och hoppa ihop nära i bingen.

Så olika det kan vara...

Julklappar

Igår var Prinsen med mig och handlade julklapp till sambon. Han lade direkt märke till vad det var i kartongen och frågade mig "Ska pappa få den där?" Vi kom överens om att det är en överraskning och att man inte ska säga vad som finns i paket. Får se hur länge det håller.

Hemma

I dag, lördag, och jag har mestadels varit hemma. För första lördagen på två månader har jag slöat på morgonen, haft all tid i världen, sluppit stressa iväg för att hålla mig undan för att sambon ska renovera. Det är inte färdigt på långa vägar, men de är ok. Det finns damm kvar men vi har en matplats och vi har en soffa. På förmiddagen var Prinsen och jag och jobbade i trädgården med min mamma och hennes man. Sedan åt vi lunch och fikade. Sedan kom sambon hem från jobbet och ett par kompisar kom spontant förbi. Och vi fikade igen. På kvällen var Prinsen och jag på middag och kom hem vid halv elva. Det har varit en skön lördag.

Till Ebba

Hej Ebba,

Så kul att du gillar min blogg. Välkommen hit! Det stämmer att Prinsen blev till på Huddinge sjukhus. Efter att han kom till oss hade vi två små kvar i frysen där. Vi tog dem våren 2008 och resultatet blev två transfer. Det första gick åt skogen och även det andra som blev ett tidigt missfall. Efter det hade vi inga embryon kvar i frysen och var därför tvugna att välja en privat klinik för vidare försök. Vi valde Linné i Uppsala av olika skäl, mest för att det är jämförelsevis billigt och har gott rykte vad jag vet. Lycka till med din/er behandling! På återseende!
/Anna-Bell

Kanske nära

Vi kanske är nära ännu en behandling. Idag ringde jag till Linné och pratade med en syrra. På dag 11 ska jag köra igång med stickorna. Vi har åtta små i frysen. Två av dessa är odlade till dag 2, de andra till dag 5. Jag känner rent spontant att jag vill ha tillbaka en blastocyst i första hand och låta embryona som inte delat sig lika mycket ligga kvar i frysen. Men har vi möjlighet att få en bastocyst måste vi vänta fler dagar innan den sätts tillbaka och då kanske labbet hinner stänga.
Vad hade ni valt om ni fick välja, att sätta tillbaka ett embryo eller en blastocyst? Observera att jag räknar med att det kan bli så att ingen klarar upptiningen.
Tack för svar med motivation.

Snott lista

Egentligen har jag saker jag borde göra i kväll. Så vad gör jag? Snor en lista och fyller i.


1.Hur gammal är du om fem år?
39

2. Vem var den senaste du träffade?
Sambon. När jag kom hem från min kvällspromenad med kollegan M gick jag och kollade om det var meningen att han skulle sova för kvällen. Det var det.

3. Hur lång är du?
165 cm.

4. Vilken var den senaste film du såg?
Ja vad hette den nu...Jag minns inte, bara att den var bra.

5. Vem ringde du senast?
Kollegan M för att styra upp kvällspromenaden.

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem?
Det senaste var till en kompis men det är raderat.

7. Vad är dagens planer?
Kvällens planer är att sova efter detta. Kanske läsa en liten stund innan.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Det beror på. Ibland känns det fåningt att hålla en konversation via sms och då ringer jag upp istället.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda?
De skildes när jag var ett år.

10. När såg du senast din mamma?
I lördags. Hon var då barnvakt åt Prinsen när vi kollade på kök.

11. Vilken ögonfärg har du?
Bruna.

12. När vaknade du idag?
KLockan 6.30.

13. Har du någon gång hittat en katt?
Näe.

14. Vilken är din favoritplats?
Solneggång vid havet en varm kväll.

15. Vilken plats föredrar du minst?
Någon äcklig hiss typ på T-centralen.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Jag tror att jag (vi) bor här i samma hus.

17. Vad skrämde dig som barn?
Döden. Då som nu.

18. Vem fick dig att skratta senast?
Minns inte. Jag skrattar rätt mycker tycker jag.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor?
Nej. Jag har bland annat Carolas debutalbum, det ni.

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Bärbar.

21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Jag sover i trosor. Avskyr korviga tröjor och nattlinnen.

22. Hur många kuddar har du i sängen?
I dubbelsängen finns sammanlagt fyra kuddar. Jag sover på en hög och fluffig kudde.

23. Har du någon gång spytt på fyllan?
Ja men det var länge sedan nu.

24. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Det beror på.

25. Är du social?
Bara med folk jag vill vara social med eller de jag måste vara social med som på jobbet.

26. Vilken är din favoritglass?
Saffransglass.

27. Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Inhandla en resa. Köpa en jeep. Spara en del.

28. Tycker du om kinamat?
Jorå. Speciellt på Ho:s vid Horntull.

29. Tycker du om kaffe?
Näe har slutat med den lasten.

30. Vad dricker du till frukost?
Te.

31. Sover du på någon särskild sida?
Nej och inte heller någon särskild sida av sängen heller.

32. Kan du spela poker?
Japp.

33. Tycker du om att mysa?
Öh, gör inte alla det?!

34. Är du en beroendemänniska?
Inte när det gäller sprit och andra laster, bara när det gäller kärlek och trygghet.

35. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Ja.

36. Vill du ha barn?
Jag har ju ett underbart barn och vill gärna ha ett till, ja. Förvånad någon?

37. Kan du några andra språk än svenska?
Halvrisig engelska.

38. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej och jag hoppas att jag slipper göra det också.

39. Föredrar du havet eller en pool?
Havet så klart!

40. Vad spenderar du helst pengar på?
Hemmet och grejer till Prinsen.

41. Äger du dyra smycken?
Nej.

42. Vad var det senaste du stoppade i munnen?
Skulle vilja skriva något snuskigt men det var bara en macka faktiskt. Trist.

43. Vem är den roligaste människan du känner?
En tjejkompis.

44. Välj ett ärr på din kropp?
Har inga stora ärr bara fjuttiga från mindre brännskador och sånt.

45. Vad har du för ringsignal?
Vet inte vad den heter.

46. Har du kvar klädesplagg sen du var liten?
Ja några få plagg. Bland annat en orange tröja med Paddington på som jag hade typ 1976. Den hade Prinsen förra sommaren och var ursöt förstås.

47. Flirtar du mycket?
Det tror jag inte.

48. Vart togs din profilbild för din blogg?
Har en prydnadskål på bloggen. Bilden togs i vår trädgård.

49. Kan du byta olja på bilen?
Nej det gör jag aldrig.

50. Har du fått fortkörningsböter?
Nej konstigt nog inte faktiskt.

51.Vilken var den senaste bok du läste?
Det var "Fågelbrovägen 32" av Sara Kadefors.

52. Läser du dagstidningen?
Kollar bara nyheterna på nätet.

53. Prenumererar du på någon veckotidning?
Prnumererar på Mama och Amelia.

54. Dansar du i bilen?
Så gott det går ja!

55. Vilken radiostation lyssnade du på senast?
Vinyl.

56. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Vilka jag ska ringa imorgon. Bland annat Linnékliniken.

57. När var du i kyrkan senast?
Minns inte.

58. Vad ska du göra nu?
Gå och borsta tänderna.

Tillbakablick

Från dagboken:

"1:a december 2005 (Vi firar sex år ihop.)

Idag fick vi två embryon tillbaka, ett med fyra fina celler och betyget MVG och ett sämre. Testdagen är 19:e december och tills dess är det bara att hålla tummarna. Åh vad jag hoppas på en fin julklapp! 30-årspresenten gick det ju åt skogen med. Tar proggisar denna gång."

Igår firade vi tio år ihop, sambon och jag. Vi firade även att det var fyra år sedan det som skulle bli Prinsen sattes in i min livmoder. Tänk att det gick vägen. Så magiskt att tänka på. Denna lilla fina kloka pojke som igår satt på kvarterskrogen och alldeles själv beställde in pannkakor av servitrisen kom in i min mage via en slang på Huddinge. Efter att först ha legat i frysen i ett halvår. Hjärtat mitt, allt svämmar över av lycka när jag tänker på det och när jag tänker på honom, min son.

Sambon blev hedrad av ett snabbt ihoppåtat tal som jag höll i vardagsrumet efter restaurangbesöket med skomakarlåda. Här har ni det:

Till Sambon:

10 år sedan vi sågs på Götgatan.
Vi har älskat innerligt,
bråkat som satan.

Vi har flyttat till Gullmarsplans sus,
från ettan på Söder,
vidare till vårt lilla hus.

Ibland är allt frid, ibland börjar vi bråka,
det är toppar och dalar,
bara att hålla i sig och åka.

Vi har kämpat med IVF på två dårars vis,
envist strävat framåt
och slutligen vunnit högsta pris.

Prinsen vår fina är det mest fantastiska som finns,
du är hans underbara pappa,
lycklig att vi tillsammans fått vår fina prins.

Du renoverar nu, har målat och byggt,
kör på natt och dag,
för att göra vårt hus snyggt.

Sambon min fina, 10 år idag,
det är vi mot världen, tillsammans är vi staka,
det är Prinsen, du och jag.

1000 pussar /Anna-Bell