Bad

I eftermiddags var vi hos tandläkaren. Det vore bra om vi kan borsta Prinsens tänder med el-tandborste sa tandis. Vi har en sådan men laddaren har varit borta i kaoset som nu är i huset. På kvällen när det var dags att borsta utbröt en strejk och ett skrikande. (Prinsen hade redan skrikit i bilen ca tio minuter på motorvägen på väg hem eftersom han ville ha en grej i bilen som jag inte nådde. Även trött, ja.) Plötsligt där i badrummet började det koka i mig, jag liksom kände orken tryta och jag skrek till Prinsen. "Men borsta inte då! Då får du hål i tänderna" Så slängde jag hans eltandborste i handfatet. (Den var redan sprucken och det blev inte bättre.) Så drog jag ut i köket och lät ilskan rinna av mig. Fan vad bad jag kände mig. Stå och skrika till mitt barn, så idiotiskt. Ja, jag vet att det inte är konstigt och heller inte värsta grejen kanske, men fan så onödigt. Jag är stressad till max, tror att syskongrejen tär på mig mer än jag anar, huset är skitigt och rörigt och jag har inga krafter. Sambon jobbar som ett djur och jag tar Prinsen själv. Vi har virr varr på jobbet som vanligt och snart drar alla utvecklingssamtal igång. Men att gaffla på sitt trötta barn för att han inte ville borsta tänderna, inte ok! Så vad gjorde den trötta mamman? Började gråta, berättade för Prinsen att det inte alls var meningen att bli så arg och att det var dumt, men att man måste borsta tänderna. "Du får inte bli så arg på mig. Torka tårarna" sa Prinsen. Och jag grät mer i smyg, efter sagan i mörkret. För att jag kände mig så bad, så rutten mot mitt lilla längtansbarn, som gastade och sopade iväg tandborsten. Tjurade för att det känns som att mina krafter minskar dag för dag. Giv mig styrka nån. Förlåt mitt lilla hjärta, mamma är inte galen bara trött.