Att det är en bergochdalbana att hålla på med IVF är ingen nyhet. Jag var lite hoppfull efter besöket på Linné, på något sätt var jag det trots alla misslyckanden. Så kom det negativa testet och blodet på juldagen och annandagen. Jag blev ledsen, besviken, frustrerad och arg. Men sedan försvann blodet och jag vågar knappt skriva detta, men igår var det inget blod alls. I morse gjorde jag ett positivt test, lika svagt som i förrgår. Annars mår jag bra, men har ont i korsryggen och har mensvärk till och från. Väntar nu på att få se mer blod och jag tidigare skrev, jag tror att jag ska få det det varje gång jag torkar mig. Men jag vill inte och jag tycker att om detta ska skita sig så bör det inte dra ut på det, för desto längre tid som går desto mer hopp och ännu hårdare slag över käften om det inte fungerar.
6 kommentarer:
Tänker på dig Anna-Bell. Gott Nytt Hopp! Kram.
Åhhh, vad jag hoppas att det ska gå bra! Håller tummarna stenhårt! //Mary
Jag hoppas så för er skull!!
Kram Anna langtanefterlivet.wordpress.com (fd franmitthjarta)
Håller tummarna för er!
Kram. Dubbelkram.
Verkligen en berg- och dalbana! Jag hoppas innerligt att det inte kommer mer blod och att plusset blir starkare. Nu håller jag mina tummar stenhårt för er!
Skicka en kommentar