Why?

Kan någon svara mig varför man vill lägga ut mängder av bilder på sin blogg, föreställande...sig själv?! Visst om man har köpt något nice plagg som man vill visa upp eller så, men annars? Jag fattar bara inte poängen. Här är jag med glad mun, med sur, med plutmun. Näe jag står frågandes.

Jag och mobilen

Min kära sambo är grinig på mig ibland. Han tycker att jag aldrig svarar i min mobil och att det därför är onödigt att jag har en. Själv vet jag att jag är dålig på att höra den och antar att det är för att jag har telefonen i väskan och ofta på ställen där det är mycket ljud.

Så fick jag ett sms av sambon en dag;

Jag står här med renoveringen och har precis sågat av mig handen, ville ringa och säga adjö. Så svarar du inte. Telefoner är skit.

Ja han är dramatisk. Ja han har svart humor.

Gästerna som inte kom

Skickade som sagt en spontan inbjudan till middag via sms i tisdags. Nio kompisar blev tillfrågade. Antal som kan komma med fyra dagars varsel = noll.
Istället för att ha kompisar på besök ska jag köpa en pumpa med Prinsen. Vi ska fixa den till en gubbe och tända den med ljus och sedan äta något gott, han och jag. Ska se till att ha lite godis hemma i helgen ochså. Säkerligen lär väl vissa häxor komma på besök och undra om man vill ha bus eller godis. Jag vill inte ha ägg på rutan så det är väl bara att langa fram några kolor.

Läkaren och läsning

Jag har underskattat min astma, trott sedan länge att den är bättre eftersom jag inte känt av något på länge. Jag hade fel och nu får jag sota för att jag själv tagit mindre mediciner än jag borde. Vågade inte tala om för läkaren att jag trodde att jag var bättre och trappade ned lite på medicineringen. Han tyckte att jag hade en fel behandlad astma, att det inte lät bra allt, talade om att det är därför jag inte mår bra eller blir frisk. Nu har jag förstått allvaret. Jag har en kronisk sjukdom. Den kommer inte att bli bättre förmodligen utan alltid finnas trots att jag inte känner av den jämt, men jag måste ta mediciner i de doser jag ska. Jag skäms för att jag har varit slarvig, det är egentligen inte likt mig. Nu ska jag ta en dunderkur med kortison och ska äta 25 tabletter i 5 dagar + en kur med antibiotika. Sedan hoppas jag att detta är borta och att jag är bra igen. Verkligen. Ska ringa till Linné och tala om läget. På båda medicinerna står det att barnet kan skadas om man är gravid. Jag måste bli frisk, det är viktigt. Eskimån får vänta en cykel, det är nog så det får bli.

Här om dagen var jag tvungen att leverera en text till skrivarkursen igen. Har tappat gnistan trots att jag älskar att skriva. Jag är trött för att jag inte är helt ok och jag tycker att det var jobbigt att höra att läraren är tveksam till om min text funkar som manus, vilket hon inte frågar andra. Skit samma egentligen. Jag kör mig grej så som jag har tänkt. Tre av mina kurskamrater skriver om gamla släktingar, jag om barnlöshet och en om sin man som dog för ett par år sedan. Tycker att det är jobbigt att läsa den sistnämndes men jag måste. Vanligtvis hoppar jag över texter i tidningar som handlar om tragiska saker, för att jag har så lätt att leva mig in, för att jag blir påverkad och låg om att läsa vissa saker. Nu måste jag ta del av att han blev sjuk, att läkaren talade om att han skulle kvävas till döds och läsa om deras avsked. Hon skriver fint och jag snyftar mellan raderna här hemma. Men jag vill egentligen läsa något gladare. Jag kommer inte tycka att det är trist när kursen är slut denna gång, det var roligare förra terminen. Nej ärligt talat blir det nog rätt skönt att slippa pressen. Men jag kommer att slutföra mitt projekt, det har jag lovat mig själv.

Doktorn idag

Vaknade av att Prinsen pratade med mig. Jag kisade mot honom med grusiga ögon, såg att han rynkade på näsan och hörde att han sa "Mamma söt! Mamma söt!"
Min fina älskling, klart jag blir pigg trots att jag hostat hela natten.

Idag ska jag till doktorn. Jag är som sagt förkyld och har varit det länge nu. Jag vill veta om jag ska äta antibiotika för jag måste bli av med detta nu. Har också en plan att gå till en massör som kan knåda mig ordentligt och på så sätt få ut allt som måste ut. Vad tror ni om det?

Igår fick jag en idé om att jag ska ha middag på lördag. Smsade några kompisar. Får se hur många som kan komma på spontan halloweenmiddag.

Trött

En vecka sedan jag skrev här. Ville bara säga att jag inte har gått under jorden. Jag är bara så fruktansvärt trött hela tiden. De senaste 1 1/2 månaderna har jag varit förkyld konstant. Har haft feber två gånger, haft ont i luftrören, varit snorig, haft en fruktansvärd hosta, haft ont i bihålorna osv. Här om kvällen var jag på närakuten och summa summarum så ska jag själv välja om jag ska ta kuren antibiotika eller inte. Men hallå! Är det jag eller hon som är läkare? Varför inte ta reda på om det är virus eller bakterier jag har. Nå väl. Ska ringa någon annan idag. Jag har förhöjd sänka och det är ju något långdraget, så är det. Frågan är bara vad.

På jobbet är det mycket. Stora förändringar och utvecklingssamtal som ska förberedas.

På torsdag ska jag börja med stickorna men ärligt talat, just nu känns det långt bort med FET. Får se hur det blir denna cykel, om vi kör då eller inte. Tar dagen som det kommer.

Chanser till graviditet

Linné bedömde graviditetschanserna till detta försök, som ju gick i stöpet, till
35-40 %. Vid ett FET är chanserna lägre sa sköterskan jag talade med idag och det vet jag ju om. Sätter man in två embryon ökar chanserna med 10-20% men då är det ju risk för tvillinggraviditet sa hon och tillade att våra embryon förmodligen är fina. Då sätter de bara in ett.

"Jag vill inte ha tvillingar" sa sambon när vi pratade om det.
Sedan började han prata om sin morbror som har tre barn och att han far runt som en galning på fotbollsträningar, scoutläger och simningsuppvisningar.
"Jag vill ha tid för barnen och ge dem allt och gärna ha lite tid över själv också."
Jag fattar vad han menar. Vi är inte i närheten av att sätta tillbaka två. Inte som det ser ut nu i alla fall. Jag blir inte livrädd av tanken på tvillingar mer än när jag tänker på att jag inte vill att Prinsen ska få för lite tid om det skulle komma två bebbar istället för en.

Well tiden får utvisa om det blir någon bebis överhuvudtaget. Ja Storken förresten, jag fattar inte hur läkaren kan säga att "Blir det inte nu så blir det senare." Hur kan han veta det? Det är ju inte alls säkert även om han kan ge oss en god prognos. Det var som Claes Gottlieb på Sophiahemmet. Han sa "Klart att ni kommer att få barn." Han hade rätt, även om min son inte blev till på just den kliniken, men att säga så...Hur vågar de? Som att man är nån slags Saida.

Sommarminne

En bild från en regnig dag i somras.

Syskonförsök

Det känns som att vi precis har börjat att försöka göra ett syskon till Prinsen. Men tänker jag efter så har vi gått igenom detta redan:

Ett FET med transfer i mars.

Ett FET med transfer i maj.

En IVF med transfer i oktober.

Det är liksom som att jag har förträngt de där gångerna i våras. Eller...Ibland kommer jag på att den sista där på Huddinge sjukhus skulle ha kommit ut ur magen i februari om den inte hade blivit ett tidigt missfall.

Som grädde på moset

Som grädde på moset har jag åkt på en dunderförkylning, med feber och värk i hela käken. Jag har inte snor i näsan, utan klister. Så jag är hemma med Prinsen idag och det i sig är ju mysigt även om jag är lite seg och inte orkar busa så himla mycket. Som att jag inte behöver mina sjukdagar till annat än att vara sjuk.

Käppar i hjulet

Alltså, jag blir bara så trött! På att det ska vara sådant meck med att försöka få till ett syskon. Nu ringde jag till Carl Von Linné och pratade med en sköterska. Vi kan göra en FET i nästa cykel om vi vill. Och vi vill. Jag ska börja med stickor cykeldag 13 och det är på torsdag nästa vecka. Förra gången vi gjorde FET fick jag utslag på stickan dag 17.

Till problemet; Om jag får utslag på dag 14, 15, 16, 17 eller 18 så krockar det med mina utvecklingssamtal på jobbet som jag ska ha under arbetstid vecka 45 och 46. Visste jag innan så kunde jag kanska styra om några samtal men jag har ju så klart ingen aning om när vi måste kasta oss till Uppsala. Hoppas på utslag dag 13 eller 20 men det kommer ju inte att hända.

Läste någongång på en annan blogg att det faktiskt inte är lika jobbigt att göra en IVF som att göra fem. Hakar på ämnet och fokuserar inte denna gång på varken pengar eller våndan utan om praktiska saker. Tänk vilken lättnad att bli gravid på första försöket, att slippa tänka på ÄL-stickor och mediciner, bilresor och lögner på jobbet. Man ska exempelvis pricka in rätt dag för ägglossning, när kliniken inte är stängd (då man gör landstingsförsök) eller när man kan ta en sjukdag utan att ha asdåligt samvete. För på mitt jobb är man beroende av varandra. Väldigt mycket. Jag sitter inte i ett kontorlandskap och sköter mitt. Folk sitter i skiten när andra är borta, så ser branchen ut. Men jag måste vara ego, tänka på mig, min familj och kampen om ett syskon. Men jag vill sköta det så snyggt det går. Och jag ska ta mina utvecklingssamtal, planera in det på bästa sätt. Nu har sambon och jag is i magen och kör med stickorna. Framtiden får utvisa om jag kan boka om ett par föräldrasamtal eller vänta med FET till nästa cykel.

Alltid lite spänning i IVF-branchen.

Måndag morgon

Måndag morgon och jag ska till jobbet. Det är mörkt och blött ute, jag har en dunderförkylning som gör att min näsa ringer konstant och det värker i mina luftrör. Arbetsdagen toppas med ett avdelningsmöte kvällstid. En måndag, egentligen som vilken som helst. Men det känns tomt. En dröm blev krossad i helgen och det känns tungt.

Inte kompisar mer

Har tröstshoppat idag. Och blödit mer. Haft riktig mensvärk och varit på risigt humör. Handlade några nya tröjor och drog en sväng till Ikea. Prinsen och jag hängde på låset till restaurangen och åt köttbullar med gräddsås. Sedan rafsade jag åt mig lite grejer bland annat en tvättkorg eftersom vi inte har någon. På väg hem kom jag på att tvättkorgen var ett felköp då jag tidigare sett en annan som jag verkligen ville ha. En svindyr. Så det slutade med att jag bestämde mig för att det är lite synd om mig i dag och jag drog till Söder och införskaffade mig den svindyra för nästan 900 spänn. Kvar i bagaget ligger en tvättkorg från Ikea som ska lämnas tillbaka.

Risigt humör ja. Har känt orättvisa idag för att vissa pippar lite och blir gravida. Ha! Pippar bara. För att en del slipper våndas och bara, "Hi hi, jag är gravid!" Varför kan inte jag hamna där?! Just det. Sambons kompis ska bli tvåbarnsfar. Han som klappade sig för bröstet och sa att han hade tryck i simmarna visste vad han snackade om. Jag mår illa.

Fan att det inte gick vägen. Jag är orolig för att det är något fel på mig, varför behövs det annars så himla många gånger? Läkaren på Linné sa att "Blir det inte nu så blir det senare. Det ser bra ut." Ändå kan jag inte släppa tankarna på att något är galet och att det inte kommer att gå vägen.

Och nej, jag och crinone är inte kompisar mer. Det är äckligt som fan i trosskyddet. Som en tjock brun och smulig chokladkaka. Blä.

Så ska man tvingas ringa till Uppsala och säga att det inte funkade, ringa till Doktor L och säga samma sak. Ringa under någon gran på gården när vi är ute med barnen, rädd att någon ska höra.

Fan. Fan. Fan. Så klart att det inte skulle funka redan första gången på Linné. Det skulle ju vara alldeles för lätt, så är det ju. Hur kunde jag glömma att det är en kamp att "skaffa barn"?? För oss i alla fall.

Nix pix

Klart som fan att jag skulle få se blod på skitdag 11. Inte en flod men jag har varit med förr. Det är kört. Förbannad idag. På orättvisan, att vissa bara...så där, och inte jag. Ledsen idag. För att det skulle ha varit så himla roligt om det hade gått vägen. Trött idag. För att det tar på krafterna att IVF:a. Tacksam idag. För att jag har min älskade prins.

Ruvardag 11

Idag är det läskiga dagen 11 när det skitigt sig så många gånger förr. Så här har det sett ut vid tidigare bahandlingar:

IVF nr. 1: Blod på dag 16

FET nr. 1: Blod på dag 11

IVF nr. 2: Positivt test dag 17. Missfall efter en vecka.

FET nr. 2: Blod dag på 11.

FET nr. 3: Positivt dag 16. Min älskade prins föddes efter åtta månader!!

FET nr. 4: Blod på dag 11.

FET nr. 5: Positivt test dag 18 Missfall efter tre dagar.

IVF nr 3: ???????????????????????????????????????????????

I går hade jag stora våndan på jobbet. Självklart var det någon som frågade om jag är sugen på syskon. Jobbigt. I dag våndas jag vidare. Hur ska jag våga tro på detta?!

Helgen

Ja det är jobbigt. Att vänta. Att leta symptom. Att våndas. Idag eller i helgen borde det skita sig. Om det nu är så det ska bli. Har planerat in lite lagom för att tänka på annat.

Fredag: Jobba, soffan och Idol på kvällen.

Lördag: Städning av tomten, korvgrillning efter det. Inflyttningsfest hos nära vännen P på kvällen. P vet och fattar om jag skulle banga. Prinsen och sambon ska med.

Söndag: Brunch och sedan besök i lekparken med vännen K och hennes dotter. K vet så klart, vi är nära.

Har tackat nej till en ost- och vinprovningskväll hos kompisen T. Hon har ingen aning om vad vi sysslar med. Kändes inte lägligt med en sådan kväll.
Hoppas hårt nu på att slippa se blod i helgen!

Ruvardag 9

Jag vet. Jag är tjatig med mina rapporter hit och dit om om olika ruvardagar. Men detta tar upp min tankeverksamhet rätt mycket som ni förstår. Idag:
- Ingen svullen mage
- Ingen metallsmak i munnen
- Inga ömma tuttar (knappt)

That´s it.

Ruvardag 8

Morgon. Liite molande i magen. (Om jag känner efter noga.)Känner mig dock inte så svullen. Tre dagar kvar till helvetesdagen, dag elva, när allt brukar skita sig. Tänker på alla ägg i frysen och det lättar upp. Vi har många försök kvar. Det är bara det att det skulle vara så himla nice om det kunde ta sig nu, denna gång. Att slippa åka till Uppsala igen, slippa mer lögner på jobbet (mer än då man ska få titta på en liten i magen.)

"Det står skrivet i stjärnorna" sa Claes Gottlieb på Sophiahemmet när vi desperat sökte hjälp där för mer än fyra år sedan. Han har rätt så klart. Står det där uppe nånstans att Prinsen ska få blir storebror?

Ruvardag 7

Som igår:
- Ömma tuttar, mest frampå.
- Kissar ofta, om nu det kan tyda på något.

Det är jobbigt att ruva, fan vad jobbigt det är. När man måste gå på toa. När man stannar till innan man drar av sig trosorna. När man stirrar ner i underbyxorna, livrädd att få se blod. Gode Gud, låt den ha stannat. Snälla, säg att den finns kvar!

Hur tidigt kan man testa? (Har aldrig tjuvtestat någonsin.)

Ruvardag 6

Sitter här nu, helt förvirrad trots att jag egentligen borde veta bättre. Visst kan man väl inte hålla på och räkna ut cykeldagar hit och dit eftersom jag har blivit stimulerad med hormomer? Någon BIM räknas väl inte på samma sätt, eller hur? (Idag är ruvardag 6 och cykeldag 33.)

Har ont i bröstvårtorna och fattar att det är av crinonen (crinonet? Vad heter det i bestämd form?). Har kissat en himla massa gånger idag och undrar om det är för att jag har haft/har? en massa vätska som måste ut, kan det vara så? På pissigt humör har jag varit idag också. Hoppas att det inte är mensen som är på intågande. Men vad tusan, hur ska man kunna hålla tyst när kollegan fixar bad stämning för att hon har haft det jobbigt när jag har varit på möte? Jag måste gå på möten. Jag har inte bestämt de själv. Många gånger kan jag bita ihop för att jag inte orkar ta det. Idag lackade jag.

Crinone och jag

Jodå vi funkar bra ihop, Crinone och jag. Har ju förr alltid haft Progesteron men nu skrev läkaren ut detta så jag testar. Två gånger om dagen ska det upp och sedan är det som att ha ris a´ la Malta i brallan mest hela tiden. Men vad gör man inte för att den lilla ska må bra där inne.

Swingersklubb

Bye the way så drömde jag i går natt att jag och sambon var på swingersklubb, helt galet. Folk gick omkring näck och porrade sig och jag bara stod och gapade och visste inte åt vilket håll jag skulle titta. Så vi stängde in oss i ett rum och jag blev förbannad för att någon stod och kikade in på oss hela tiden. Nej, jag och sambon hade inte sex, jag vet inte ens om vi var nakna. Nej, jag vill verkligen inte besöka en sådan klubb i verkligheten. Ja, jag borde nog söka för detta.

Helgen snart slut

Söndag och helgen är snart slut. Men inte riktigt. Idag har vi varit ute, jag och Prinsen med kompisarna Vi lekte i parken och käkade lunch ute på tomten i solen. Nu sover Prinsen och jag måste knappa ihop en text (har fyra sidor kvar) tills inlämningen till kursen på tisdag. Har fan ingen lust alls. Känner mig grinig över lärarens tveksamhet, barnsligt nog. Jag ska minnsann visa henne, ha, att jag kan skriva och att det kan hända något i min text som hon snackade om. Irritation kan vara en bra drivkraft. Jag ska använda den idag.

När Prinsen har sovit klart ska vi ta bilen till min pappa och äta kålpudding. Det blir mysigt.

Ruvardag 5 idag och våndan har inte börjat. Puh, vet vad jag talar om, har varit med förr som ni vet. Vi pratar åttonde ruvningen. Jag VET att det blir jobbigt framåt dag 11 (lördag) då allt brukar skita sig. Men idag är idag och allt är frid och fröjd.

Ruvardag 4

Jag har däckat i soffan varje kväll med vetevärmaren på magen. Helt otroligt vad sänkt jag blev av detta äggplock. Magen är fortfarande svullen fast det är lite bättre. I förrgår ilade det för varje steg jag tog men det är också bättre. Ja ont gör det ju fortfarande, men inte hela, hela tiden. Skönt.

Ikväll kommer vännen K med sin dotter hit. Vi ska äta gott och de ska sova över. K och jag ska dricka te, äta ost och prata halva natten. Lagom ansträngande aktivitet och mysigt. Kanske dags för fäst-festen snart. Vilken dag är det de säger att den lilla ska fastna?

Åttonde ruvningen, åttonde fäst-festen. Hoppas på resultat denna gång, ett långvarigt fästande. Kom igen lillplutt där inne, kom igen!

Om överstimulering

Jag är på riktigt orolig att jag är/kommer att bli överstimulerad. Läste nu på nätet om det och blev livrädd. På vissa låter det som att det är ett livsfarligt tillstånd. Snälla någon, vad är det? Och hur ska jag upptäcka det? Jag vet att man får vätska i kroppen, men sen? Jag har väldigt uppsvullen mage och jag mår lite tjyvens.
Kram från nervig Anna-Bell

Den lilla på plats!

Nu är vi hemma igen från Uppsala! Efter att ha fått tillbaka den lilla fina fyrcelliga fikade vi gott på vårt rum med kex och ost och skålade med cider. Läkaren pratade om goda chanser och jag vill så gärna tro honom. Vi fick 9 stycken i frysen och jag är lycklig över att det var så många som platsade där.

Nu ska jag försöka ta det lite soft. Magen ser ut som en badboll och jag vet inte vad jag ska ta på mig imorgon på jobbet för att inte se gravid ut. Jag har ont, varje steg känns och läkaren pratade om att jag kanske kommer att överstimuleras. Måste väga mig och hålla lite koll. Blir man överstimulerad går man tydligen upp en massa i vikt under en och samma vecka.

Jag har varit med Prinsen i centrumet idag och införskaffat en vetekudde. Ikväll väntar soffan. Ska ligga där med min varma kudde och bara vara lycklig och känna av den magiska känslan. Jag har ett litet embryo i min kropp, tänk.

Tack för att ni tänkte på mig idag!

Som en såpa

Det är som en såpa;

Dammdadamm, nannanaa... *Vinjetten spelas*

"De var 16 från början, vilka är kvar idag? Hur många har blivit utröstade? Vilka hänger löst och vilka har fått stanna kvar? Följ dramatiken på Carl Von Linné!"

Kursen, inte kul idag.

I kväll var jag på skrivarkursen. För första gången i denna grupp skulle jag få respons på min text. Vi började att tala om M:s text. Alla var imponerade. Vilket språk, vilka målande beskrivningar. 45 minuter lovordade vi det M skrivit. Så talade vi om de tre tanternas texter, de som är runt 60. Så hade vi en fikarast och sedan var det min tur. I 2 1/2 timme hade vi babblat om de andras texter. Min fick tio minuter. Och då hade en tant inte fått min text via mail som hon skulle och kunde därför inte yttra sig och en hade av någon anledning ingen respons alls att ge. De andra två tyckte att det var intressant ämne och att jag hade ett lätt och ungdomligt språk. Läraren påstod att jag kan skriva men att hon vill komma vidare i storyn.
"Något måste hända" sa hon. "Att tjejen blir gravid eller något annat. Det tar sån tid..."
"Det är det som är själva grejen" svarade jag. "Att det tar sån tid. Men jag har ju andra influenser och sidospår."
"Jag vill se att det händer något, inte likadana texter hela tiden. Jag vill se manus!"
Så jag kände mig askass idag. Som att jag åkt in till stan för att vända ut och in på andras texter men få 10 minuter för min och då att läraren verkade föga nöjd. Jag gick ut ur salen irriterad, trots att läraren erkände att det var orättvist med tiden.

Och magen, ja. Det var tur att jag skolkade idag för jag har så ont. Är det normalt att vakna varje gång man vänder sig och känna av hugg i magen varje gång man hostar eller rör på sig? Hoppas det. Skönt att de kan kolla att allt ser ok ut imorgon.

Spännande

Förra gången vi gjorde IVF fick vi ut 15 ägg. Av dessa befruktades 7 stycken. En liten till oss och 6 till frysen. Ska bli spännande att se imorgon hur det blir denna gång. Kan det bara inte gå vägen nu? Please!

Planerna inför ruvningen:

- Inte stressa.

- Ligga på latsidan. Alltså inte röja runt som en galning för att fixa en massa saker.

- Inte käka en massa konstiga ostar och råa grejer. Så klart.

- Fortsätta med mitt röda koffeinfria te.

- Inte lyfta an massa tunga saker, typ barn på jobbet.

Sedan är det bara att hoppas och be. För infacto bestämmer ödet och inte jag.

Egentid

Jag vet inte varför jag avskyr ordet egentid. Tycker att det låter så himla pretto och som att man gör skillnad på tid. Familjetid, kvalitetstid, egentid. Äh jag vet inte men för mig låter det töntigt. Klart att jag gör saker på egen hand. Det är just begreppet jag ogillar.

Jag har förresten hört att det är konstigt att jag har så svårt att lämna ifrån mig Prinsen. Att jag och sambon inte gör saker på tu man hand på kvällstid någon annanstans än i hemmet. Av någon som inte har barn. Jag ser det som att om jag och sambon hade haft ett stort behov av det så hade vi fixat barnvakt och dragit. Behovet har väl inte funnits och jag tycker att det är mer konstigt att man fixar barnvakt till sin femmånaders för att man promt måste gå på restaurang varje månad. För att man tvunget måste ha sin egentid. Men nu är Prinsen två och vi ska faktiskt ut en sväng på stan, jag och sambon. Vi ska äta på restaurang inom en relativt snar framtid och fira vår årsdag.

Äggplocket är över för denna gång

Efter att ha lämnat hemmet 7.15, stannat till på macken för att köpa en drickyoghurt till mig (man får bara äta flytande inför ägplock) och sedan lämnat Prinsen hos dagmamman vid 7.30 var vi på väg mot Uppsala.
Trafiken var ett skämt som vanligt och sambon hade själv kommit på och valt att köra runkracet på plats istället för att låta simmarna dö i någon bilkö. Smart av honom. Bye the way, hur kan man välja att bo i norrort och sedan åka bil till jobbet i stan? Köerna sträckte sig i många, många mil, jag lovar. Helt galet.
Vi sladdade in på CvL:s parkering fem minuter för sent och tog hissen upp. Möttes av klassisk musik, trevlig miljö och välkomnande personal.
Efter att ha blivit visade till ett litet trevligt rosa rum bestående av en säng, en fotölj, ett bord med en radio på, fick jag svida om till vit rock med långstrumpor och få medicin. Sambon fick gå till ett annat rum och göra sitt. Och ja, det fanns tydligen porrtidningar där, ha ha.
Sedan var det dags för själva äggplocket. Sambon skrattade åt min glansiga blick och jag talade om att det kändes som efter några drinkar. Äggplocket gick smidigt och sedan fick vi gå till rummet igen. Jag sov någon timme och sedan hämtade sambon frukost till oss. Aldrig har frallor med ost och marmelad smakat godare. Efter en stund kom sköterskan in och talade om att de hade plockat ut 16 ägg. Jag blev glad över antalet och hoppas så klart på många befruktade tills på onsdag när vi ska
tillbaka.
Efter en härlig lunch på Max men många pommes och extra dippsås åkte vi och hämtade Prinsen. Dagmamman frågade inget och jag talade bara om att Prinsen är ledig med mig imorgon men kommer på onsdag igen. Hon hade hållit honom vaken så han var väldigt trött. Jag och Prinsen blev avsläppta hemma och sambon åkte till jobbet. Vi kröp ner under täcket, jag och Prinsen och sov mellan 14.00 och 17.15, helt galet länge. Men tydligen behövde vi det både han och jag. Nu är Prinsen och sambon och hälsar på några kompisar. Själv ska jag zappa på tv:n. Magen är öm och jag blöder fortfarande lite men det är inte värre än att jag klarar av det. Glad över att det är över för denna gång. Glad över alla ägg de hittade.

Hon ville inget veta

Sista dagen med synarelan idag. Ikväll ägglossningssprutan.

Igår skulle sambon berätta för dagmamman att vi gör IVF. Han tog chansen när han hämtade Prinsen igår. Först frågade han om hon var ensam inne, för att kolla att det inte var några föräldrar där. Visst var hon det. Sedan undrade han om vi kan lämna Prinsen tidigare på måndag.
"Vi ska till sjukuset i Uppsala" talade han om.
"Visst kan han komma tidigare. Du behöver inte berätta om det är privata saker" sa hon och då lät sambon bli. Vem vill propsa om hon inget vill veta. Själv tyckte jag att det kändes konstigt. Varför ville hon inte veta? Sa hon så för att vara snäll? För att hon inte vill att vi ska känna oss pressade att tala om? För att hon redan fattar?

Ja jag ljuger på jobbet för jag jag inte orkar att folk ska veta, så är det. Jag tycker att detta är en privat sak och jag väljer noga ut vilka jag talar om det för. Det kanske låter konstigt att jag i juni hellre stod på taon och blödde ut vårt embryo utan att mina kollegor visste, än att jag pratade med dem om vad som hände. På samma sätt som jag väljer vilka jag berättar för, väljer jag vilka jag vill vara ledsen med. Kanske att det hänger ihop. Jag skolkar alltså på måndag till onsdag och jag orkar inte ha några moraliska tankar om det. Jag drar ett tungt lass många gånger när andra är borta. Krasst får de göra det samma för mig.

I går var det 65-årsfest för pappa. En släkting (30 år) talade om att hon väntar sitt tredje barn. Själv kände jag mig lika tjock som hon var. Men jag försökte dölja min äggblåsstinna mage bäst det gick i en silkig tunika.

Ikväll blir det middag på italienaren. Mysigt!

På måndag smäller det!

Idag pratade jag med någon vänlig kvinna på CvL. Sänkt dos Gonal F idag, 75 enheter. På lördag, ägglossningssputan. På måndag äggplock och på onsdag ET. Det börjar sannerligen dra ihop sig.

"Men vi behöver ju inte tala om för dagmamman egentligen" sa sambon idag. Sambon tror att hon inte kan hålla tyst. Men det ingår i hennes jobb att inte berätta. Hon är tvungen att vara tyst, för hon har tystnadsplikt och den är strikt. Jag vill tala om för att vi måste befinna oss i Uppsala i två dagar. Jag vill också tala om för att det kan bli lättare i framtiden eftersom man kanske måste ta fler svängar dit.Och så har jag haft chansen att tala tidigare i veckan , men inte tagit den, inte sagt som det är. Och på måndag drar vi. Det betyder att vi måste berätta imorgon. Har ont i magen för det faktiskt. Vi har heller inte bestämt vem som ska ta det. Sambon eller jag.

På jobbet tänker jag inget säga. Jag ljuger igen. Det är lite halvkaosigt där just nu, med en kollega som har panikångest och en annan som är helt av banan och inte varit på jobbet på länge. Kaos för att det är stora förändringar på ingång, för att folk har livit sparkade.

Ingen mer Gonal F för denna gång alltså. Bara att ladda för den bigga sprutan på lördag. På måndag smäller det!

Äggblåsorna är räknade

Idag var jag hos Doktor L och räknade äggblåsor.

Höger sida: 10 sycken + 4 små

Vänster sida: 16 stycken

Fatta, 30 stycken!!

Alla, förrutom de 4 minsta, var mellan 10 och 19 mm.

"Oj!" sa Doktor L. "Jag är lite förvånad att du har svarat SÅ bra på medicinen."

För tre år sedan hade jag samma dos och då var det ungefär hälften av antalet äggblåsor, ca 15, när jag var på ultraljud.

Ikväll fick jag ta en lägre dos, 150 enheter istället för 187,5. Imorgon ringer de från CvL och talar om när äggen ska ut. Förmodligen någon dag i början av nästa vecka. Själv hoppas jag på söndag.

Hela magen är full av äggblåsor. Inte konstigt att jag är väldigt öm. Hoppas på många fina ägg också. Är rädd att det är få eller kassa ägg. Är det inte bättre att ha färre äggblåsor?

Måste jag oroa mig för överstimulering? Idag såg det bra ut. Men i morgon eller om ett par dagar...Blev lite nojjig faktiskt när det visade sig att det var så himla många, även om det ju också är positivt antar jag...