I kväll var jag på skrivarkursen. För första gången i denna grupp skulle jag få respons på min text. Vi började att tala om M:s text. Alla var imponerade. Vilket språk, vilka målande beskrivningar. 45 minuter lovordade vi det M skrivit. Så talade vi om de tre tanternas texter, de som är runt 60. Så hade vi en fikarast och sedan var det min tur. I 2 1/2 timme hade vi babblat om de andras texter. Min fick tio minuter. Och då hade en tant inte fått min text via mail som hon skulle och kunde därför inte yttra sig och en hade av någon anledning ingen respons alls att ge. De andra två tyckte att det var intressant ämne och att jag hade ett lätt och ungdomligt språk. Läraren påstod att jag kan skriva men att hon vill komma vidare i storyn.
"Något måste hända" sa hon. "Att tjejen blir gravid eller något annat. Det tar sån tid..."
"Det är det som är själva grejen" svarade jag. "Att det tar sån tid. Men jag har ju andra influenser och sidospår."
"Jag vill se att det händer något, inte likadana texter hela tiden. Jag vill se manus!"
Så jag kände mig askass idag. Som att jag åkt in till stan för att vända ut och in på andras texter men få 10 minuter för min och då att läraren verkade föga nöjd. Jag gick ut ur salen irriterad, trots att läraren erkände att det var orättvist med tiden.
Och magen, ja. Det var tur att jag skolkade idag för jag har så ont. Är det normalt att vakna varje gång man vänder sig och känna av hugg i magen varje gång man hostar eller rör på sig? Hoppas det. Skönt att de kan kolla att allt ser ok ut imorgon.
tisdag 7 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så jävla irriterande att vara den som tiden inte räcker till för. Har råkat ut för det flera gånger på sistone, och lusten att ge något tillbaks försvinner liksom.
Lustig reflektion av din lärare - att det tar så tid. Hon skulle bara veta.
Kram och LYCKA TILL imorgon!
Uh, trist! :-( Jag har också gått skrivarkurs och vet hur väl man behöver konstruktiv feedback för att bli motiverad att fortsätta.
Om det finns något i det som sades som ger dig något positivt så plocka till dig det och skit i resten!
Jobbigt. Förstår att det kändes piss.
Uppmuntring härifrån!
Fast att du kan skriva tycker jag att du visar prov på i vartenda inlägg här i bloggen. Töntar som inte verkar orka sätta sig in i något.
Skicka en kommentar