torsdag 30 oktober 2008

Läkaren och läsning

Jag har underskattat min astma, trott sedan länge att den är bättre eftersom jag inte känt av något på länge. Jag hade fel och nu får jag sota för att jag själv tagit mindre mediciner än jag borde. Vågade inte tala om för läkaren att jag trodde att jag var bättre och trappade ned lite på medicineringen. Han tyckte att jag hade en fel behandlad astma, att det inte lät bra allt, talade om att det är därför jag inte mår bra eller blir frisk. Nu har jag förstått allvaret. Jag har en kronisk sjukdom. Den kommer inte att bli bättre förmodligen utan alltid finnas trots att jag inte känner av den jämt, men jag måste ta mediciner i de doser jag ska. Jag skäms för att jag har varit slarvig, det är egentligen inte likt mig. Nu ska jag ta en dunderkur med kortison och ska äta 25 tabletter i 5 dagar + en kur med antibiotika. Sedan hoppas jag att detta är borta och att jag är bra igen. Verkligen. Ska ringa till Linné och tala om läget. På båda medicinerna står det att barnet kan skadas om man är gravid. Jag måste bli frisk, det är viktigt. Eskimån får vänta en cykel, det är nog så det får bli.

Här om dagen var jag tvungen att leverera en text till skrivarkursen igen. Har tappat gnistan trots att jag älskar att skriva. Jag är trött för att jag inte är helt ok och jag tycker att det var jobbigt att höra att läraren är tveksam till om min text funkar som manus, vilket hon inte frågar andra. Skit samma egentligen. Jag kör mig grej så som jag har tänkt. Tre av mina kurskamrater skriver om gamla släktingar, jag om barnlöshet och en om sin man som dog för ett par år sedan. Tycker att det är jobbigt att läsa den sistnämndes men jag måste. Vanligtvis hoppar jag över texter i tidningar som handlar om tragiska saker, för att jag har så lätt att leva mig in, för att jag blir påverkad och låg om att läsa vissa saker. Nu måste jag ta del av att han blev sjuk, att läkaren talade om att han skulle kvävas till döds och läsa om deras avsked. Hon skriver fint och jag snyftar mellan raderna här hemma. Men jag vill egentligen läsa något gladare. Jag kommer inte tycka att det är trist när kursen är slut denna gång, det var roligare förra terminen. Nej ärligt talat blir det nog rätt skönt att slippa pressen. Men jag kommer att slutföra mitt projekt, det har jag lovat mig själv.

1 kommentar:

zygoten sa...

Tack för att du hejar på mig! Hoppas kortison och antibiotika hjälper så du blir bättre. Ditt inlägg igår om prinsen lät så mysigt. Jag vill också!!