Jag vet inte varför jag avskyr ordet egentid. Tycker att det låter så himla pretto och som att man gör skillnad på tid. Familjetid, kvalitetstid, egentid. Äh jag vet inte men för mig låter det töntigt. Klart att jag gör saker på egen hand. Det är just begreppet jag ogillar.
Jag har förresten hört att det är konstigt att jag har så svårt att lämna ifrån mig Prinsen. Att jag och sambon inte gör saker på tu man hand på kvällstid någon annanstans än i hemmet. Av någon som inte har barn. Jag ser det som att om jag och sambon hade haft ett stort behov av det så hade vi fixat barnvakt och dragit. Behovet har väl inte funnits och jag tycker att det är mer konstigt att man fixar barnvakt till sin femmånaders för att man promt måste gå på restaurang varje månad. För att man tvunget måste ha sin egentid. Men nu är Prinsen två och vi ska faktiskt ut en sväng på stan, jag och sambon. Vi ska äta på restaurang inom en relativt snar framtid och fira vår årsdag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vi lämnade bort Lillkatten för första gången någonsin i helgen. Han sov hos mormor och morfar. Det var ett test inför kommande förlossning när han måste kunna sova borta. Allt gick jättebra, och vi hade förmodligen kunnat göra det oftare och mycket tidigare, men jag förstår inte varför vi skulle göra det?
Min svärmor tycker att jag är lite knäpp vet jag. Hon har vänner som får passa sitt barnbarn över natten en gång i veckan, så skulle jag ALDRIG vilja ha det. Vi träffar Lillkatten så lite på dagarna att jag vill ha våra kvällar tillsammans. Nu bor svärmor så långt bort att hon ändå inte skulle kunna barnvakta, så det blir ingen konflikt, men hon tycker att det verkar klokt att göra så.
Jag håller med! Vansinnigt dumt uttryck! Jag irriterar mig också. Vadå egentid? Jag tycker det är skönt att ha "egentid" i badrummet då coh då, men att lämna bort mitt barn bara för att... Ja vadå?
Vi har våra föräldrar och svärföräldrar i andra länder så vi har aldrig haft någon naturlig barnvakt. I somras när sonen var nästan två var han en natt hos mormor och morfar när vi skulle på bröllop. Några gånger har vi nattat honom hemma och gått iväg och ätit när han sover. Men det är allt. Vi har alltid tagit med sonen överallt, på resor, restauranger osv. Ja, det är lite jobbigt och bökigt ibland men det är klart att vi vill ha med honom....
Ah, nu eldar jag upp mig. Ska slut nu innan jag kommer in på ett ännu värre ord; Kärleksbarn. Hu!!! Men det får jag skriva om i min egen blogg. ;-)
Skicka en kommentar