Sista dagen med synarelan idag. Ikväll ägglossningssprutan.
Igår skulle sambon berätta för dagmamman att vi gör IVF. Han tog chansen när han hämtade Prinsen igår. Först frågade han om hon var ensam inne, för att kolla att det inte var några föräldrar där. Visst var hon det. Sedan undrade han om vi kan lämna Prinsen tidigare på måndag.
"Vi ska till sjukuset i Uppsala" talade han om.
"Visst kan han komma tidigare. Du behöver inte berätta om det är privata saker" sa hon och då lät sambon bli. Vem vill propsa om hon inget vill veta. Själv tyckte jag att det kändes konstigt. Varför ville hon inte veta? Sa hon så för att vara snäll? För att hon inte vill att vi ska känna oss pressade att tala om? För att hon redan fattar?
Ja jag ljuger på jobbet för jag jag inte orkar att folk ska veta, så är det. Jag tycker att detta är en privat sak och jag väljer noga ut vilka jag talar om det för. Det kanske låter konstigt att jag i juni hellre stod på taon och blödde ut vårt embryo utan att mina kollegor visste, än att jag pratade med dem om vad som hände. På samma sätt som jag väljer vilka jag berättar för, väljer jag vilka jag vill vara ledsen med. Kanske att det hänger ihop. Jag skolkar alltså på måndag till onsdag och jag orkar inte ha några moraliska tankar om det. Jag drar ett tungt lass många gånger när andra är borta. Krasst får de göra det samma för mig.
I går var det 65-årsfest för pappa. En släkting (30 år) talade om att hon väntar sitt tredje barn. Själv kände jag mig lika tjock som hon var. Men jag försökte dölja min äggblåsstinna mage bäst det gick i en silkig tunika.
Ikväll blir det middag på italienaren. Mysigt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Tycker det var en bra och proffsig respons. Skönt.
Hon ville nog inte pressa er till att berätta. Ta det inte som att hon inte vill veta, utan snarare som en omtanke att ni inte behöver berätta privata saker som kanske känns jobbiga. Tycker också att det var en bra respons! Kram
Ja, det var ju verkligen ett bra bemötande och skönt, så slapp ni berätta när ni egentligen hellre lät bli!
Säkert en lättnad!
Jag hoppas att ni har det bra på italienaren? Så hoppas jag att allt går riktigt, riktigt bra nu!
Tror inte heller hon ville pressa.. Mycket bra proffsig dagmamma måste jag säga! :)
Man ska inte berätta om man inte vill. Och man ska inte heller ha dåligt samvete om man skolkar från jobbet nån enstaka gång..
Jag resonerar som du med att berätta eller inte berätta. Och precis som du skolkade jag tre dagar under senaste behandlingen. Jag hade ett uns av dåligt samvete, men förträngde det snabbt.
Hoppas allt går bra. Håller tummarna!
m.
Vi förklarade bara flyktigt för förskolepersonalen att vi skulle på läkarbesök i Uppsala, men inte varför. De frågade inte heller.
Den dagen Albin berättar om bebisen så kommer jag nog nämna att det är en ivf-graviditet. Han har ju till och med sett sprutorna och är ganska införstådd i att vi fått hjälp med att bli gravida.
All lycka till idag!!
Jag tror som de flesta andra, att hon inte ville pressa er att berätta. Hoppas verkligen att det går bra för er idag, håller tummarna!
Skicka en kommentar