Semester

Förresten har jag semester nu, har haft det i en vecka och ska ha det i ytterligare sex. Känn på den!

Leka med P, del två.

Det gick bra att leka med P och jag kan förstå att han är rolig att vara med. Snabbtänkt, pratsam och påhittig. P och Prinsen ville ha ett vattengevär som låg på vår tomt och det fyllde jag med vatten. Prinsen brukar själv gå till lekparken i området och det gjorde de när P var hos oss. Efter cirka tre minuter i parken med vattengeväret hörde jag höga illvrål. P jagade två tonåringar och sprutade vatten på dem. Jag ilade ut och såg Prinsen titta på med skräckblandad förtjusning. Något liknande sjulle han själv aldrig göra.

Nästa gång ska de leka hos P.

Dela

I förrgår var jag hemma hos en kompis som har tre barn. De målade med vattenfärg och alla barn hade sina egna målarlådor och penslar. "Det måste vara så, för annars funkar det inte", sa kompisen och tyst tänkte jag att jag trodde att man lärde sig att dela när man är flera barn i en familj.

I morse målade Prinsen och Gittan. De delade på en färglåda, för vi har bara en. Till en början funkade det bra, men sedan urartade allt. Gittan blandade färger hej vilt utan att skölja penseln emellan, tog en massa vatten så som man gör när man är drygt två år. Prinsen hade ingen förståelse alls för det utan lågade ur, skrek åt Gittan och började måla på hennes papper. Då blev Gittan jättearg och började skrika hon också.

Jag ska också köpa personliga målarlådor.

Bjuda hem P

För någon vecka sedan var Prinsen på kalas. Det var hos en klasskompis och hela klassen var inbjuden. Jag gillar tanken på att bjuda alla, men det var tjo och tjim när tjugo barn löpte amok, sprang över tomten över ett blött berg i regnet. Men föräldrarna tackade vänligt men bestämt nej när jag undrade om jag skulle stanna kvar och hjälpa till.

Prinsen sa att kalaset var roligt när jag hämtade honom. Efter en stund berättade han att P hade råkat ha sönder ett fönster i en lekstuga. Ja, tänkte jag. Sådant kan ju hända. Men nu vet jag ju att P har en diagnos som kan göra att han inte riktigt fixar lösa boliner och tjo och tjim i stor grupp. "Men det var inte meningen", sa Prinsen och det lät som att han försvarade P. "Nej, jag förstår det", sa jag.

Imorgon kommer P hem till oss. För första gången. Det ska bli spännande och så klart kommer jag att titta och lyssna kanske lite mer än vanligt. Jag hoppas så att det ska gå bra för dem att leka hemma hos oss. Prinsen har väntat på det i flera veckor.

Botox

På midsommarnatten, när vi spelade spel hemma hos kompisarna, åt jag chips. Det var sådana som både smakade både salt och surt. Jag fick som små blåsor i gommen och hade svårt att äta dagen efter. I morse när jag vaknade var läppen svullen. Det ser ut som att någon har sprutat i botox på ena sidan av överläppen och i halva undre. Det sticker och känns konstigt. Liknande var det för några år sedan. Men då var det ena ögat som svullnade igen. När jag gick till läkaren då och gjorde allergitest visade det sig att jag inte tål skaldjur.

Vad är detta? Säg inte att jag är allergisk mot något mer!

Midsommar 2013

Midsommarafton var som det brukar. Med lunch hos oss ihop mamma och Ingemar. Sedan blomplockning och och kranstillverkning med Prinsen och Gittan. Sedan fotografering då jag (som vanligt mutade/hotade för att båda ska sitta still.) "Skulle du ha den där läsken Prinsen? Jag tycker liksom inte att du samarbetar!"

När Gittan skulle sova drog Prinsen och jag till stången. Fiolgnissel på alldeles för hög volym och irrande mellan stånden. För vi vill ta lotter! En bränd hundring och en handgjord virkad brosch med hem. Man tackar.

På eftermiddagen gick vi till några vänner som bor nära. Jag drack en halv cider och ledsnade sedan. Jag är verkligen usel på att dricka. Det är inte så att jag satsade på att bli full, barnen var ju med. Men att smutta klart på den jag öppnade kunde jag ju ha gjort. Men nej, jag älskar inte att dricka.

Kvällen slutade med sällskapsspel, när alla barn utom Gittan sov. (Hon höll sig vaken tills klockan var tolv och Sambon var tvungen att gå hem med henne för att hon aldrig kom till ro.) Jag gillar spel, tycker att de är socialt och så, men nu vet jag inte längre. Det går ju ofta ut på att veta mycket och eftersom jag varken är allmänbildad eller har gott minne så blir det ju där efter för mig. Jag sitter där medan andra svänger sig med "Branting" och "Tranströmmer" som svar.

Idag är jag trött, för jag gick upp med Gittan och jag bara hann sova mellan tre och sju i natt. Och lite halvsur är jag också för att Sambon bara lägger sig på soffan och somnar, säger att han är så himla trött. Nästan hela dagen har han legat raklång. Men jag tycker inte att man bara kan såsa. Inte när Prinsen vill hitta på något (för inte kan man ringa runt till folk en dag som denna) och är uttråkad. Nu ligger han (Sambon) i alla fall ute i trädgården på studsmattan och låter Prinsen och Gittan hoppa runt (på) honom. Alltid något.

Hoppas att ni hade en fin midsommar.

Förklaring

Hon kommer fram till mig när jag sitter på toan. "Jag äkar mamma!" säger hon och tittar på mig med sina blå ögon. Hon har sagt det, att hon älskar mig och hjärtat det smälter.

Kurran

Ikväll blev det bråk. För att Prinsen ville ligga på Gittans plats i sängen. Han fick ett utbrott och skrek så högt så att Gittan blev livrädd. Han sprang runt på övervåningen och var vrålarg och det hela slutade med att han skrek genom det öppna fönstret att "Hon dödar mig! Ring polisen! Mamma klämmer min hand i dörren!" Det sista med handen hittade han på tror jag, men jag höll faktiskt för dörren till sovrummet och sa argt att "Nu får du inte vara här, utan gå till ditt rum och lugna ner dig. Gittan blir rädd!" Hur som helt så kom Sambon upp och tog Gittan. När vi var ensamma i Prinsens rum, Prinsen och jag, började jag gråta. "Det är ok att du blir arg. Men du kan inte skrika så att Gittan blir rädd och inte vråla genom fönstret att någon ska ringa polisen." Så talade jag om att någon faktiskt kan ana oråd och ringa, för att de tror att vi slår våra barn. "Och då kanske jag hamnar i kurran. Hoppas ingen knackar på nu." Och han var faktiskt lite orolig att det skulle knacka på dörren. 

Ja, hej och hå. Ibland är det cirkus här. En morgon låste Prinsen in mig på toaletten och nu vrålar han efter polisen. Jag fattar verkligen varför sexårsåldern kallas för lilla tonåren. 

Vecka sex

Hon är i vecka sex, min kollega som gör IVF. Hon talade om för mig idag när vi var ute på gården. Bara en annan tjej som hon jobbar nära hade fått veta. Och jag. Jag känner mig smickrad. Hon talade om oro och trombyl, om IVF och rädslan att misslyckas. Och jag kunde inte hålla mig. Det fanns heller ingen anledning.

Jag talade svepande om längtan, om svarta tankar. Om tomhet och missfall. Om behandlingar och om min lyckliga stjärna som gav mig mina två.

Mitt när vi står där och pratar kommer vår gravida kollega fram till oss. Hon är i vecka tolv och magen har börjat puta. Hon röker ännu och hade varit på ultraljud idag. I ansiktet på min andra kollega kör hon upp en mobil och matar sedan fram bild efter bild i hennes ansikte. Svart-vita på ett foster. Hon gör det inte för att vara elak, för sådan än inte hon. Men hon förstår inte bättre. Fattar inte hur jävla ont det kan göra. Det var sådana som hon jag var rädd för när jag var i IVF-karusellen. De som visste som ändå inte fattade ett dugg. Nada. Det var delvis därför jag aldrig sa något. Hon berättade glatt att bebben var livlig och sög på fingrarna. När hon gick vidare med sin mobil och sina bilder sa jag undrande:"Hon vet inte om?" "Nej", svarade min IVF-gravida kollega och fortsatte "När hon blev gravid sa hon till mig att nu blir du väl glad, du som gillar bebisar! Men jag gick hem och grät." Åh, vad jag kände igen mig i det.

Lördagen

I lördags var jag på tillställning, med mat, dans och prat. Hemma hos ett underbart och härligt par. Det var många där, kanske femton stycken. Några av de femton vet mycket om mig, har läst eller läser min blogg.Jag har läst deras.

När jag kom hem var jag uppfylld av alla möten och samtal och jag tänkte att alla de fina tjejerna är olika, men att de ändå har något gemensamt. De är alla färgstarka och har åsikter, kan framföra vad de tycker och känner i tal och skrift. Kan beröra och hitta olika vinklar, komma på intressanta samtalsämnen. Och så den ofrivilliga barnlösheten då. Det var ju den som förde oss samman.

Tack fina bloggtjejer för att jag får ingå i gänget.

Egenskaper

Det är en bra egenskap jag har, att jag inte är konflikträdd och att jag vågar säga vad jag tycker.

Det är en dålig egenskap jag har, att jag vågar säga vad jag tycker och ibland inte tänker till ordentligt innan.

Jag talade med pappan idag, sa att jag hört prat om att han inte är nöjd med verksamheten. Han fattade ingenting, sa han. Han blev grinig och undrade vem som snackat. Jag sa att jag inte ville spä på pratet, även om jag fattar hans reaktion, utan att jag bara ville veta hur det låg till. Jag nämnde alltså inga namn. "Jag tycker att vi har en bra relation", sa jag "Så jag tänkte att jag hör med dig och jag hoppas att du skulle prata med mig eller med någon av mina kollegor om du har önskemål eller funderingar."

Jag ångrar att jag sa något. Kunde jag inte bara låta dessa två veckor (innan semestern) passera, kunde jag inte ha undrat i tysthet? Nej, det gick tydligen inte. Jag och min käft.

En kontorsvrå

Finns det någon som vill byta med mig, ha min vilda grupp på nitton barn i två veckor? Ha kontakt med alla fyrtiosex föräldrar, om man räknar med de som är bonus?

För idag fick jag känslan av att jag inte orkar fram till semestern. Då en förälder klagade högljutt och betedde sig, skrek till en kollega för att hennes barn ska gå i "fel" barngrupp till hösten. Och jag tycker så klart att man ska få reagera om något känns galet, för det gör jag själv. Det är bara det att det finns nyanser på HUR man säger saker. Det är inte ok att vrålskrika och gå på en förskolepersonal i fyrtio minuter, jag tycker inte det. Denna snälla barnskötare hade förresten egentligen inget alls med saken att göra.

Efter det dramat fick jag reda på att en förälder på min avdelning har stått på gården och klagat på vår verksamhet, babblat till andra föräldrar. Det handlar om en pappa som så gärna vill vara tjenis, som tar god tid på sig vid lämning, som aldrig knystat det minsta om att han inte är nöjd. Imorgon ska han in på vårt lilla kontor med mig. Jag måste få veta vart han står.

Var det någon som ville byta förresten?

Att köpa skor

"Att handla skor på nätet är min nya grej". Så sa nöjt jag till några kompisar förra veckan, efter att jag hade suttit en halv kväll och kollat på skor, kryssat i och beställt.

Idag hämtade jag ut skorna. Ett par ballerina i skinn och ett par pumagympadojjor. Jag provade och insåg att de var alldeles för stora, att gympadojjorna var platta och långa och ballerinorna helt fel.

Så var det med det. Jag kommer antagligen få betala frakten tillbaka. Att köpa skor på nätet är nog inte alls min grej.

Gunga

Jag pratar med dagmamman B.

B:"Gittan är galen, hon kan göra fart själv när hon gungar!"

Jag: "Jag vet, hon tränade i helgen."

B:" Men hon är så liten. Jag sa till de andra i parken att titta på henne. Hon är bara två år och fem månader! Sedan fick jag säga till Gittan för hon gungade för högt, och då blev hon vrålarg!"

Jag kan inte låta bli att le. Lilla, vilda Gittan. Så klok, så lyssnande och så himla fysisk. Som hon alltid har varit. Klart att hon ska lära sig att göra fart på gungan. 

Boende

Köpa ett större hus, bo kvar och bygga ut eller bygga helt nytt. Det är frågan...