Finns det någon som vill byta med mig, ha min vilda grupp på nitton barn i två veckor? Ha kontakt med alla fyrtiosex föräldrar, om man räknar med de som är bonus?
För idag fick jag känslan av att jag inte orkar fram till semestern. Då en förälder klagade högljutt och betedde sig, skrek till en kollega för att hennes barn ska gå i "fel" barngrupp till hösten. Och jag tycker så klart att man ska få reagera om något känns galet, för det gör jag själv. Det är bara det att det finns nyanser på HUR man säger saker. Det är inte ok att vrålskrika och gå på en förskolepersonal i fyrtio minuter, jag tycker inte det. Denna snälla barnskötare hade förresten egentligen inget alls med saken att göra.
Efter det dramat fick jag reda på att en förälder på min avdelning har stått på gården och klagat på vår verksamhet, babblat till andra föräldrar. Det handlar om en pappa som så gärna vill vara tjenis, som tar god tid på sig vid lämning, som aldrig knystat det minsta om att han inte är nöjd. Imorgon ska han in på vårt lilla kontor med mig. Jag måste få veta vart han står.
Var det någon som ville byta förresten?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vissa dagar kan jag gärna byta. När 39 lönesamtal ska klaras av, helst på kvällstid, med människor som aldrig blir nöjda om de får under 10% i löneökning. När solen skiner ute och jag måste dra ner min svarta rullgardin för att kunna se datorskärmen. När jag måste beordra mina ensamstående föräldrar som pendlar till jobbet att jobba 5 timmar övertid per vecka på obestämd tid.
Då kan jag gärna byta, känner jag när jag kommer till förskolan och ser personalen leka i soldränkt sandlåda med min underbara unge som jag inte fått träffa på hela dagen. Men jag fattar ju att det inte är hela sanningen, så jag byter jobb i min egen bransch istället... :)
För övrigt har jag inte mycket till övers för sådana som du beskriver.
Ni är hjältar hela bunten!
(Och tyvärr är det så att om man träffar på någon i personalen som inte funkar så klagar man ibland plötsligt på alltihop.)
Jenny: Nej du, jag tror inte jag fixar att byta med dig...Med löner och grejer. Och jag vet att jag har det bra som får vara ute i alla väder (och då speciellt när solen skiner), det skulle jag sakna om jag bytte till en kontorshörna.
Maja Gräddnos: Tack, men jag kan inte alls kalla mig för hjälte. Hjältar för mig är de som jobbar med att rädda liv och sånt. Jag har det faktiskt oftast rätt bra på jobbet, men lite mycket mellan varven. Som alla andra alltså ;)Men något som suger är folk (läs föräldrar) som bara tar och sällan ger, som vill ha och ha hela tiden. (Oftast samma som alltid lämnar in lapparna sist. Konstigt det där...)
Skicka en kommentar