måndag 30 juni 2008

Nästan avslöjad

Idag var jag hemma med Prinsen som hade feber. Eftersom jag behövde åka till Sophiahemmet och ta ett blodprov kom mamma och hennes man hem till oss och var med Prinsen under tiden. När jag precis hade parkerat på SH:s parkering ringde det på mobilen.

"Anna-Bell" svarade jag.

"Ja hej jag heter Ulrika. Jag ringer från fertilitetscenter. Du ville ha en tid hos oss."

"Nej jag ville ha en prisuppgift men det fick jag förra veckan. Ringde du hem till mig först?" undrade jag.

"Ja" svarade hon i andra änden. "...men ingen svarade."

Puh. Den dagen mamma ska få veta att vi har gjort/ska göra IVF vill jag säga det själv.

"Har det ringt någon?" frågade jag när jag kom hem igen.

"Inte vad vi har hört" fick jag till svar. "Vi har suttit ute på altanen."

Sorgligt

En av pappas vänner har dött. Jag träffade inte honom regelbundet men jag känner honom sedan jag var liten. Det känns sorgligt eftersom han inte ens nått pensionsåldern. Men en annan sak som verkligen känns megasorglig är att jag nu förstår att han var väldigt ensam. Varje jul när jag var liten firade han med oss hos farmor, just för att han inte hade några nära och kära att fira med. Inga barn, ingen partner. Några släktingar i norrland.
Han låg en vecka i hallen innan någon larmade eftersom han inte kom till jobbet. Fatta, en vecka. Tänk att behöva ligga så länge innan man är saknad.

H, jag tänker på dig.

fredag 27 juni 2008

Undersökt

Nu har jag gjort en liten prisundersökning angående 3-pack av IVF och kommit fram till detta:

Sophiahemmet: Kör inte med 3-pack.

Linné i Uppsala: 44 000 kr. (Tre IVF + 1 FET)

IVF-kliniken, St Göran: 49 000 kr. (Tre IVF + 1 FET)

Fertilitetscentrum: 57 000 kr.

Jag har enväldigt beslutat och sedan fått medhåll att det får bli Linné för oss. Har inte jämfört statistiken mellan de olika klinikerna och tänker inte göra det heller. Jag tycker inte att det ger en relevant bild av hur just vi kommer att lyckas. Jag väljer istället att tro på det som framkommer genom att läkarna tittar på vår bakgrund och resultaten av undersökningar gjorda på mig.
Eftersom vi redan har en IVF-historia bakom oss och även har fått ett barn genom IVF kommer förmodligen behandlingen att likna den vi gjorde på Huddinge.
Att Linné ligger i Uppsala gör mig inget. Linné samarbetar med läkare på Södermalm och det är där man får göra allt utom äggplock och återföring. Det betyder att jag endast behöver vara borta från jobbet i en timme om jag exempelvis ska på VUL. Någon som har erfarenhet av Octaviakliniken förresten?
Så får det bli. I september kör vi igång.

Körtelläkaren

Idag pratade jag med endokrinologen, han som har hand om kollerna av min sköldkörtel. Han tyckte att det skulle vara bra att ses innan semestern sa han och talade om att han endast jobbar en vecka till. Han menade att det är bra att kolla upp värdena för att det var ett tag sedan och påpekade att det är bra även för en spontan graviditet. Jag vet inte vad gubben har för problem men fattar han inte att det inte blir en spontan graviditet hos oss?! Jag har ju talat om läget flera gånger.

Det hela blev så att jag ska lämna blodprov på Sophiahemmet på måndag. De har öppet mellan 7.30 och 16.00. Jag lämnar Prinsen hos dagmamman ca 8.15 så det skulle funka om jag hängde på låset. Men. Jag har ingen bil. För den behöver sambon på jobbet just då och jag har ingen möjlighet att låna någon annans bil. Att åka kommunalt i rusningen är uteslutet. Den andra tiden jag fick är på torsdag vid ett. Han hade ingen annan. Jag vet redan nu att vi är en man kort på jobbet. Dessutom körde jag en vit lögn igår när jag skulle prata IVF och jag vill inte springa till läkaren mer en nödvändigt. Denna körtelläkare brukar nämligen kunna fixa fram tider där jag inte behöver ta ledigt från jobbet.

Så nu känner jag mig stressad. För att jag antar att jag bör kolla upp detta. För att jag inte såg till att göra detta tidigare och istället väntade till sista minuten. För att jag inte vet vad jag ska göra.

Jag kan bara inte vara borta från jobbet två gånger denna vecka. Kanske att de kan kolla upp sådant någon annanstans?

torsdag 26 juni 2008

Läkarbesök

Jag var hos läkaren idag. Hon kollade mina äggstockar och tyckte att de såg fina ut:) Det var inte spermaprovet hon talat om vad gäller sambon. Det var att han behöver ta nya HIV- och hepatittester. Tyckte väl att det lät konsigt.

Nu ska både läkaren och jag ha semester. Sedan ska hon ringa mig i slutet av augusti för att göra planeringen av IVF:en. Detta om det inte blir så att jag ångrar mig och väljer ett annat ställe att göra behandlingen på, har inte bestämt mig till 100% ännu. Den enda läxan jag har över sommaren är att ta ett blodprov på cykledag tre för att hon ska kunna kolla upp hur mycket medicin jag ska ta.

Nu till en fråga:

Vad kostar ett tre-pack på Fertilitetscentrum i Sthlm? Har försökt att ringa men de säger bara att de ringer upp och då blir det helt knasiga tider när jag inte kan prata...

tisdag 24 juni 2008

Vad skulle han göra där?

I flera dagar har någon ringt ihärdigt från skyddat nummer på min mobil. Jag har inte på min telefon på jobbet. Ingen har lämnat meddelande. Idag var det dock en röst på talsvaret. Det var gynekologen som jag ska till på torsdag. Det verkade viktigt så jag ringde upp.

"Kan din man följa med på torsdag? Jag har inte hans papper från spermaproven" sa hon.

"Nej han kan inte hänga med. Men ska jag ta med kopior?"

"Ja då går det och han behöver inte följa med."

Men hur menade hon? Om det inte fanns några papper skulle han då komma dit och dra en Tarzan eller? Fattar ingenting. Så vet jag inte var jag ska kopiera. Om jag tar med papper om spermaprov till jobbet kommer jag att lida av svåra tvångstankar att jag ska ha tappat ett papper vid kopieringsmaskinen eller på vägen dit och det vill jag ju verkligen inte så klart.

Det blev inte så

Idag hade jag tid för ultraljud. Jag skulle få se den lilla på skärmen, titta på det pyttelilla hjärtat, börja gråta av glädje. Jag skulle tala om hur glad jag var att det funkade ännu en gång, och tänk, av samma "kull" som Prinsen blev till.
Jag skulle gå hem med en ultraljudsbild i fickan, som jag skulle gömma hemma i garderoben för att ingen skulle se den så tidigt. Jag skulle ta fram bilden ibland när ingen såg, jag skulle titta på den, undra vem denna lilla skulle bli.

Det blev inte så.

måndag 23 juni 2008

Plastikoperationer

Jag hörde av syrran att en hon känner har tagit lite fett från rumpan och satt i läpparna för att få en plutmun. Kan man kanske ta lite från kärlekshandtagen och fixa en putrumpa?

Äh skojade bara. Tycker att det hela känns överdrivet. Men man ska aldrig säga aldrig. Idag känns det långt borta att göra en plastikoperation. Men vem vet. Om jag en dag har så hängiga ögonlock att jag knappt ser så kanske jag ändrar mig.

söndag 22 juni 2008

Planerna

Så här skrev jag i bloggen i april:

Jag tror inte att det sista frysförsöket på Huddinge kommer att lyckas. Varför skulle det göra det när det aldrig tidigre har varit lätt att bli gravid? Jag anser nämligen att det skulle vara en simpel väg för mig om jag blev gravid nu, trots att jag denna gång kommer att ta mediciner. Det är en kort väg om man jämför med att vänta över sommaren, fixa pengar och sedan köra i gång med nya IVF:er till hösten igen. En räkmacka helt enkelt med mina mått mätt.

Hur som helst. Jag utgår ifrån att detta kommer att skita sig.

Så när det har skitit sig ska jag:

- Bli lite mer fit tll sommaren. Kanske börja träna lite.
- Kolla upp vart det skulle kännas bra att göra IVF. Kolla över priser och rent praktiska saker.
- Se till att ha ett asbra sexliv. (Jag vågade/skulle inte våga ha sex vid graviditet.)
- Ladda batterierna och vara beredd att köra på till hösten.

Ok. Nu har vi facit. Det blev ingen räkmacka. Det sket sig och jag fick missfall som grädda på moset.

Nu till planerna:

- Bli fit. Hm...Ja det behövs men jag är inte villig att pröjsa för ett gymkort. Kanske att jag ska ta en joggingrunda på kvällen och sedan köra lite styrka i vardagsrummet efteråt.

- Håller på att kolla upp var det skulle kunna vara bra för oss att göra behandlingarna. HAr nästan bestämt mig och har ju beställt gyntid som är föberedande för IVF.

- Sexlivet ja. Det har varit väldigt torftigt på fronten den senaste tiden men igår hoppade jag på karln så det är ju en bra början.

- Ska ladda batterierna på detta sätt: Umgås med folk jag trivs med; Prinsen, sambon, vänner och familj. Och så ska jag gå ut på krogen och dansa hela natten lång någonting framöver. Det var länge sedan.

Apoteket halv nio

Var på apoteket ikväll. Tog ut levaxin för sköldkörteln och passade på att handla en fotfil, ett paket kompresser och en skrubbkräm.
Två killar (säkert ett nyförälskat par) stod och fnittrade vid intimhyllan innan de slutligen bestämde vilka kondomer de skulle ha.
En ung söt tjej plockade ner en ask med akuta p-piller.
Tänk att jag handlade ett graviditetstest (som skulle visa ett positivt svar) för bara två veckor sedan. Har det bara gått två veckor?!Det känns som att det var längre sen.

torsdag 19 juni 2008

Att berätta

Har tänkt mer på det där med att berätta om svårigheter med att bli med barn. Vi har ju valt att tala om för några få. En av dem är en rätt nära vän till mig. Hon vet inte om att vi gjorde ett FET och att det blev missfall men hon vet hur vi kämpade innan Prinsen kom. Men i alla fall så träffades vi här om dagen. Jag berättade att jag hade sålt lite grejer på blocket, bland annat en ståbräda som jag fick på köpet när jag köpte en vagn till Prinsen. Hon undrade varför jag hade sålt den.
"Den kan ju vara bra om ni får fler barn" sa hon trots att hon vet om vår sits.

Det är det som är grejen. Talar man öppet om svårigheter att bli gravid så tror man att man ska slippa en massa dumma kommentarer men jag tror tyvärr inte att det är så. Att ha berättat för folk och de ändå inte kan låta bli att säga klumiga saker smärtar ännu mer tror jag än om ovetande människor klampar i klaveret. Jag vill inte tro det värsta om folk men jag vet att vissa verkligen inte förstår problematiken trots att de fått informationen.Jag begär inte förståelse fullt ut för det går nog inte men kanske lite fingertoppskänsla.

Jobbigt

Jag tycker att det känns jobbigt att det inte funkade, att det blev missfall. Jobbigt att behöva berätta för folk, ska man säga till alla eller bara de som det är nödvändigt att man berättar för (typ de i arbetslaget, chefen och dagmamman)? Tycker att det är underbart att många är öppna om sin barnlöshet, folk bör informeras, men själv har jag inte orkat. Att tiga har passat mig. Jag har inte velat vara en föjletång eller att någon (mamma) ska vara orolig för mig och tycka synd om oss.
Det hade varit så himla smidigt om det hade funkat, om embryot hade stannat kvar. Tänk att få gå tillbaka till jobbet efter semestern och berätta att jag är gravid. Nu blir det inte så. Det är lite sorgligt.
Många tar för givet att vi ska ha fler barn och frågar. Senast i går frågade dagmamman sambon. Hon ska få veta hur det ligger till. Att Prinsen är ett längtansbarn, att han har kommit till med blod, svett och tårar. Hon ska få veta att syskon inte är något man bara planerar och gör vips så där. Inte hemma hos oss i alla fall.

onsdag 18 juni 2008

Jag har en tid

Jag ska till läkaren nästa vecka, till en kvinna som ska kolla hur det ser ut i de nedre regionerna. Vi ska prata behandlingar och jag ska få en bedömning om våra chanser till syskon. Dessa uträkningar kommer att vara baserade på ålder, tidigare behandlingar och graviditeter och på hur det ser ut med äggstockar och äggledare. Hoppas att allt ser bra ut.

tisdag 17 juni 2008

Vart skulle du göra IVF?

Ponera att du skulle göra IVF på ett sjukhus i Stockholmstrakten.
Vart skulle du/ni göra behandlingen och varför?

Planer

Vi har planer. Det blir en ny behandling i höst. Sambon har gett med sig. Tänk vad glad man kan känna sig när man vet att man ska få göra IVF, helt sjukt egentligen.

När jag var gravid för drygt en vecka sedan talade sambon om det för en av sina nära vänner, M, som vet om vår situation. När det sedan blev missfall berättade han det för M.
"Jag sa till M att det sket sig..." sa sambon idag. "...att jag har vikt mig för att du vill göra ännu ett försök. M sa att det var bra."

Vill ge detta med syskon en ärlig chans. Jag är så glad att sambon är med på tåget.

Bortglömd

Nära vännen K som vet om, fick informationen på måndagen att jag hade börjat blöda. På fredagen när hon ringde hade jag både fått missfall och fyllt år och hon missade båda sakerna.

"Känns som att du inte bryr dig..."sa jag med låg röst.

"Jag trodde verkligen inte att det var kört. Jag var säker på att det skulle gå vägen och att det bara var en liten blödning. Förlåt. Jag bryr mig. Hata mig inte för att jag inte hörde av mig och inte heller för att jag glömde din födelsedag. Fan. Jag är bara så förvirrad."

Självklart hatar jag inte nära vännen K. Känns skönt och självklart att vi pratade om det.

måndag 16 juni 2008

Avtrubbad

Jag är ledsen för att det som skulle ha blivit Prinsens syskon inte blev det om man så säger. Det känns stressande och sorgligt. Men på något sätt är det helt ok med mig faktiskt, som att jag är avtrubbad på något sätt, som att jag ger fan i att tänka på att jag faktiskt fick missfall förra veckan.
Sambon gav mig en hint om att eventuellet göra en IVF i höst så det är det jag tänker på. Har däremot inte orkat ta upp diskussionen med honom utan tänker att det är så det får bli, att vi kör på. Om det han sa bara flög ut ur munnen på honom utan närmare eftertanke kommer jag att få ett frispel.

Klart att det blir jobbigt att göra en ny IVF. Jag/vi måste:

- Tala om för människor i vår närhet, folk på jobbet och andra.
- Ta en massa mediciner igen.
- Hoppas, nojja, våndas och eventuellt kraschlanda.
- Punga fram med stålarna.

Men vad att göra. Det finns liksom inte något alternativ som det känns nu. Jag vill ju så gärna ha ett syskon till vår son.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Solkatten och Anna!

Fem saker på min “to-do-lista” för morgondagen:

1. Vika tvätt.
2. Ringa öronläkaren.
3. Ringa sköldkörtelläkaren.
4. Ringa Huddinge IVF-enhet.
5. Ringa till ett privat sjukhus där de gör IVF.


Fem dåliga egenskaper:

1. Nojjig
2. Ovillig att lära mig tråkiga (men nödvändiga) saker.
3. Förvirrad
4. Klantig
5. Vet inget mer faktiskt...Kanske dålig insikt;)

Fem platser där jag bott:

1. Södra hålan (där jag växte upp)
2. I närheten av Dogges hoods.
3. Östra Södermalm
4. Västra Södermalm
5. Inneboende i Kransen

Fem jobb som jag haft:

1. Chaufför
2. Kallskänka
3. Tandsköterska
4. Säljare på leksaksaffär
5. Frukostkock

Fem konserter jag varit på:

1. Alanis Morisette
2. Elton John
3. Robbie Williams
4. Alicia Keys
5. Peter Jöback

Två personer jag vill smyga osynlig på under en dag:

1. Kungen
2. Silvia
Hur är de egentligen, smilfinkarna?


Jag utmanar alla som känner sig manade.

söndag 15 juni 2008

Att underskatta sitt barn

Min kompis underskattar sin fyraåring. Vi träffades i helgen och jag uppmärksammade detta:

- Sonen skulle sitta i barnstol när vi skulle äta. (Det blev inte så för han sa till själv att han inte ville.)
- Han hade haklapp
- Han åt med sked.
- Han blev matad.
- Han fick knappt någon fart alls när han gungade för att hon trodde att han skulle ramla.


Jag tror att jag måste säga till henne nästa gång vi ses. Det är inte mitt barn men hon behöver insikt.

Helgen som var

Jag var med Prinsen och en massa kompisar till oss på ett lekland igår. Det var roligt. Prinsen lekte konstant i två timmar och somnade direkt när jag la honom i vagnen efter det. På kvällen var jag på tjejmiddag. Drack vin för första gången på mycket länge och då pratar vi om kanske ett halvår. En anledning till att jag drack vin var att jag tyckte att det skulle vara gott, en annan anledning för att ingen skulle tro att jag är gravid.

Idag har vi haft kompisar på lunch. På eftermiddagen var Prinsen och jag och hälsade på ännu fler kompisar. Prinsen och A hoppade i vattenpölar och jag blev så glad av att se dem springa hand i hand över gräsmattan.

På två dagar har jag fått frågan flera gånger om det inte är dags för ett syskon snart. Måste alla tjata? Mindre vetande!

fredag 13 juni 2008

Tråkiga skämt

Igår hade jag precis cyklat uppför en backe på väg till jobbet när syrrans exman ringde.

"Grattis!"

"Tackar så mycket!"

"Vad du flåsar. Håller ni på att göra syskon eller, he he..."

"Nej."

"Inga syskon på gång?"

"Nej."

Så trött på tråkiga skämt.

torsdag 12 juni 2008

Idag

Idag har jag varit på dåligt humör, stingslig med kort stubin. Har fått räkna till tio tyst många gånger när jag kännt att irritationen bubblat upp inom mig. Det är inte alltid man orkar med en trulig fyraåring som sparkar skor omkring sig och vrålar att han inte han klä på sig själv förfemtifjärde gången samma dag. Då är det bara att bita sig i tungan, svälja sina egna problem och vara den pedagog man är där för att vara.

Idag har jag fått paket, ett par fina örhängen av sambon och en teckning + kort på Prinsen som han hade med sig från dagmamman.

Idag har jag varit mer avtrubbad och irriterad än ledsen.

Idag har jag varit ute och ätit middag med Prinsen och sambon. Sedan gick vi till lekparken en sväng.

Idag har jag blödit klumpar men inte haft speciellt ont.

Idag är det min födelsedag.

onsdag 11 juni 2008

Min älskling

Tankar och prat: (Till Prinsen)

Det var jobbigt idag. Jag hade hoppats på att det skulle fungera och det var tungt när det inte gjorde det. Jag ville inte gråta allt för mycket, ville inte att du skulle se mig ledsen i morse. Men när vi skulle gå till dagmamman kom du emot mig, lade ditt huvud intill mitt bröst. Så kramade du mig. Som att du förstod.

Jag vill så gärna att du ska få ett syskon. Det är inget som är nödvändigt för att du ska bli en lycklig människa men jag tror att det skulle vara roligt för dig, tryggt för dig att ha någon att känna samhörighet med. Någon förutom mig och pappa(och alla andra nära och kära.)Det här med att jag längtar efter ett barn till har inget att göra med dig egentligen, förutom att jag vill att du ska ha ett syskon.
"Kan du inte vara nöjd?" säger din pappa. Hur skulle jag kunna vara något annat än nöjd när jag har världens finaste barn, den mest underbara lilla människa. Att bli mamma till dig är det bästa som hänt mig, det är den totala lyckan. Hur kan han fråga om jag är nöjd? Det handlar inte om det.

Jag var på jobbet idag som vanligt. Blödde ut det som jag trodde skulle ha blivit din syster eller bror. Det var jobbigt men jag tänkte på dig och då blev allt så mycket lättare. Sedan du kom till mig har jag blivit så mycket mer sårbar men också så mycket starkare. Jag har dig. Du är viktigast i mitt liv. Du ger mig styrka.

Du var inte hemma när jag kom från jobbet. När du sedan kom hem blev jag så glad, hade längtat efter dig. Vi lade oss i sängen, pratade om vad du och pappa hade gjort hos mormor. Jag kände en enorm lycka över att jag har dig, det gör jag varje dag. Jag höll fasaden uppe idag på jobbet men när jag kom hem kunde jag vara mig själv. Det var så befriande att ligga under täcket och gråta en skvätt med dig. För att det gick åt skogen med det som skulle bli ett syskon. För att jag är så lycklig som har dig.

Lilla Prinsen. Det ordnar sig på något sätt. Kanske får du ett syskon. Kanske inte. Vill ändå att du ska veta att du är mitt allt, min allra finaste. Det vet du väl? Visst gör du? Älskar dig. Härifrån och till månen. Och tillbaka, oändligt med gånger.

Tom

Jag har varit på jobbet, kört på som vanligt. Har inte haft ont i magen alls men som en liten mensblödning. Hur kunde det vara positivt på söndagen och negativt tre dagar senare? Snuddade embryot endast vid min livmoder? Känner mig ledsen men mest ihålig och tom.

Det känns surt och sorgligt. Speciellt med tanke på att sambon och jag står på olika sidor. Vi har gjort det förr. Innan Prinsen föddes, när vi kämpade på i barnlöshetshelvetet var min enda tröst att adoption finns. Sambon vägrade, såg det inte alls som ett alternativ. Jag tänkte att "Funkar det inte med IVF och karln inte vill adoptera så gör jag slut. Jag vill ha barn, på ett eller annat sätt." Det funkade med IVF tackolov. Nu kan jag inte göra slut för att han inte vill köra ett varv till i IVF-svängen. Vi har Prinsen. Vi är inte barnlösa. Jag vägrar att endast få halva tiden med Prinsen. Vi måste hålla ihop. Inte till vilket pris som helst. Men vi har det inte dåligt, sambon och jag. Vi tycker bara olika. I en jävligt viktig fråga.

Jag vill göra en IVF till. Jag önskar mig ännu ett barn. Jag vill att Prinsen ska få ett syskon. Så är det. Ett tre-pack och sedan lägger jag ner. Jag anar att sambon inte vill gå med på den dealen. Men varför måste jag respektera hans vilja när han inte tänker tillmötesgå mina önskemål?

Det känns skönt att ha bloggen, få fina ord från folk som förstår. Min bästa vän ever var ett enormt stöd innan jag blev gravid med Prinsen. I söndags gratulerade hon mig när vi sågs. På måndagen ringde jag och berättade om blödningen. Hon var positiv, trodde att det var lugnt. Det var inte lugnt och sedan har jag inte hört något mer. Töntigt av mig att vilja kräva uppmärksamhet, det är egentligen inte jag och därför har jag inte ringt henne igen. Men det känns ledsamt att hon inte har hört av sig för att se hur det gick.

Jag orkar inte prata om det, vill inte ta upp det med sambon. Men jag anar att detta har gjort honom ännu mer anti till en ny IVF. Att detta sega ruvande, suddiga första test, positiva andra test och negativa tredje har gjort att han helst av allt vill strunta i allt vad IVF heter för all framtid. Till viss del förstår jag honom. Jag vill inte heller nu. Orkar inte mer just nu. Men sen. Kanske i höst, då jag har torkat av mig skiten, laddat om batterierna.Då kanske.

Får se vad som händer.

Det är över

Testade i morse och det var inte i närheten av ett plus. Jag är inte gravid längre.
Hur kunde jag tro att det skulle kunna funka? Hur kunde jag vara så dum när jag vet att det är en kamp att bli gravid?
Det kanske blir så att Prinsen inte får något syskon. Det känns jobbigt och sorgligt.
Jag är ledsen. Så förbannat jävla ledsen. Men jag är glad också. Över att jag har Prinsen. Tänk att jag verkligen fick ett barn. Utan honom hade jag förmodligen lagt mig rakt upp och ner och självdött.
Tänker på alla er som ännu kämpar för att få ett barn. Så himla tufft. För jag vet hur nederlag smärtar. Jag blev påmind idag.

Nu ska jag göra mig iordning, gå till jobbet och få missfall. Känns jobbigt att vara bland andra en dag som denna men jag är van att upprätthålla fasaden. Sedan går jag hem och gråter igen.

Fan!

tisdag 10 juni 2008

Inhandlat

Har varit på det kvällsöppna Apoteket på Söder. Rafsade åt mig ett tvåpack med gravtest och en tandborste till Prinsen. Stegade mot kassan där det satt en sommarjobbare. (Ja han var typ 20.)

Imorgon ska jag göra test på morgonen, som Kattmamman gav som förslag.

"Det syns att du är trött. Visst är du det?" sa en arbetskamrat i går.

"Ja jag tror att jag håller på att få missfall. Jag har gjort ett frysförsök, du vet kanske vad IVF är? Här om dagen testade jag positivt. Jag blev så glad och lättad. Nu blöder det och jag är livrädd. Om detta skiter sig vill sambon inte försöka att få ett syskon till Prinsen som jag vill. Mina tankar maler snart hål i skallen på mig. Ja jag är astrött."

Det var sanningen. Sa istället:

"Ja, jag är nog lite trött."

Våndan, väntan och ovisshet

Har stora våndan över att jag nu i två dagar har sett blod. Progesteron + blod = rosa, en ekvation som gör mig illamående av nervositet. En väntan på att blodet ska upphöra då de sa på gynakuten att det kan vara så i början av en graviditet. En väntan på att allt ska gå åt skogen, att jag ska få mensvärk och att det ska bli missfall. (Gode Gud, om du finns, snälla låt det inte ske...)
En ovisshet som gör mig galen. Om jag gick på toa och hade troskoll många gånger under ruvningen så är det ingenting mot vad jag har nu.
Om två veckor har jag en tid för VUL. Att två veckor kan kännas så långa.
Kära vänner, det är nu jag behöver era tummar.

måndag 9 juni 2008

Orolig

Igår testade jag positivt och idag har jag en rosa flytning. (Med Prinsen blödde jag i vecka 8. Satt på gynakuten i tre timmar innan jag slutligen fick veta att allt såg bra ut. Men så han jag ju varit med om ett missfall också.)

Så nojjig. Vill bara veta att allt är ok, att det verkligen är någon där och att allt inte är på väg att skita sig nu.

Våndan.

söndag 8 juni 2008

Testat!

Tassade upp på toan, kissade och doppade ner testet. Klockan var 6.37. Testet skulle ta 3 minuter. Gick ut i köket och gjorde välling till Prinsen. Tillbaka in i badrummet klockan 6.40. Där läste jag av det som stod i rutan;

GRAVID!

Jag har varit med förr. Jag vågar inte ropa hej. Men jag är glad. Så himla lycklig!
Tack för alla tummar!

lördag 7 juni 2008

Ruvardag 17

Liite molande ibland. Inga ömma bröst. Ingen mens. Jag har köpt ett nytt test, ett digitalt där det står "gravid" eller "inte gravid". Det går ju bara inte att misslyckas med avläsningen.

Imorgon smäller det!

fredag 6 juni 2008

Förvirrad

Lite senare i morse hittade jag en beskrivning på hur testet ska utföras. Det fanns två fält, ett runt och ett fyrkantigt. I det fyrkantiga skulle det bli ett rött sträck oavsett eftersom det bevisar om testet fungerar. I det runda fältet skulle det bli ett rött sträck om man är gravid. I annat fall skulle rutan förbli tom. Testet skulle läsas av efter tre minuter men inte efter tjugo stod det. Det gick att använda testet när som helst på dagen och inte endast vid morgonurin. Ok.

Jag kissade och lade stickan plant. Det fyrkantiga fältet fick ett rött streck omgående. Jag stirrade i det runda fältet men ingenting hände. Tittade riktigt noga men det var bara vitt. Vitt. Vitt. Vitt.

Gick in till sambon som låg i sängen.
"Jag är inte med barn" sa jag.
Han kramade mig.
"Synd!"

Så efter en liten stund, kanske fem minuter gick jag in på toaletten igen. Kollade på testet och tyckte att jag kunde se en svag, svag strimma, en aning till ett rött streck i det runda fältet. Jo då, sambon såg också men det var så svagt att man knappt kunde ana det.
"Hoppas inte för mycket nu" sa han.

Alltså; Jag måste köpa ett nytt test och göra. Hade tänkt att dra till apoteket idag men vi var på syrrans dotters studentmottagning idag och fick med oss ett av syrrans barn hem. V går i 7:an och jag vill inte att han ska vara här om det visar sig att det inte gått vägen. Ska göra det nya testet på söndag morgon med morgonurin. Om jag inte har börjat blöda innan.(Hoppas inte!)

Jag är förvirrad. Vad ska man tro?

Slarvig

Jag vaknade för en halvtime sedan, alltså klockan fem över halv fem på morgonen. Kände att "Nu är det dax att testa! Orkar inte hållas på sträckbänken längre".
Hjärtat bankade så hårt att jag kunde höra det. Tassade upp ur sängen. Rotade fram en gammal plastgrej som jag skulle kunna kissa i och sedan slänga. Tog fram testet ut badrumsskåpet.

Men.

Jag hittade inte pappret som var med testet. Hittade inte informationen om hur testet ska se ut om det är negativt/positivt. Det är liksom ingen idé för mig att kissa på stickan om jag ändå ine kan läsa av svaret.

Överväger att dra in till apoteket i stan för att shoppa ett nytt. Jag vill veta nu.

torsdag 5 juni 2008

Klart!

Nu är Prinsens rör på plats! Jag tassade upp fem i morse och gjorde välling. Prinsen åt i sömnen och tog sedan sovmorgon till klockan åtta.
Tio var vi i närheten av mottagningen och gick runt i köpcentret i samma kvarter. Vi shoppade en del kläder till Prinsen.Han fick även en boll.
"Mat. Fika" sa Prinsen och pekade bort mot ett café. Kändes hårt att inte kunna ge honom varken mat eller dryck.
När vi kom till mottagningen tittade personalen på oss från receptionen.
"Är det Prinsen?" sa de.
De var mycket positiva och lättsamma och en läkare gav oss saklig information. Vi fick sedan gå ner till sövningen och vi bestämde att jag skulle med.
Prinsen satt på en säng och fick en mask över ansiktet. Han blev ledsen och började gråta. Jag klappade på honom och pratade lugnt. Även en narkospersonal klappade medan den andra höll i masken.
Det gick väldigt snabbt för Prinsen att somna.
Jag lämnade honom och började gråta. Gick till sambon som fick vänta i ett annat rum. Efter max tio minuter kom läkaren upp, sa att det hade gått bra. Sedan fick jag gå till uppvaket. Det var så skönt att se honom trots att ingreppet gick väldigt fort.Jag höll i Prinsen och han hostade lite innan han vaknade till ordentligt.
"Boll" var de första han sa och sedan undrade han var pappa var.
Efter fem minuter gick jag upp med Prinsen till sambon. Vi satt och pratade lite innan vi fick veta att det var ok att gå.
Vi åt mat på en restaurag. Alla var jättehungriga. Prinsen hade ju fastat och vi ville inte sukta honom på morgonen och fick ingen möjlighet att äta.
Hoppas att det funkar bra nu med rören. Så skönt att det är över!

onsdag 4 juni 2008

Operation

Imorgon är det dax. Prinsen ska få rör i sina öron. Jag är nojjig. Jag är orolig. Jag vill bara få det överstökat. Både jag och sambon ska med. Endast en av oss får vara hos honom vid sövningen. Vi har inte bestämt vem ännu. Tar det imorgon.
Det känns jobbigt att Prinsen ska sövas. Det känns hårt att han inte får äta på hela morgonen. Klockan fem ska vi väcka honom och ge välling. Dricka får han göra till klockan nio. Kvart över elva är operationen. Vi har bestämt att vi ska vara i ett köpcenter i närheten av mottagningen under förmiddagen. Hur ska man kunna vara ute i sommarhettan om man inte får dricka? Vi ska titta på leksaker. Undrar vad Prinsen vill ha. Han ska få något kul i morgon. Så klart.
Nu vill jag bara ha morgondagen bortgjord.

Ruvardag 14

Mensvärk. That´s it.

"Jag har molande mage, mensvärk" sa jag till sambon idag.
Vi har knappt nämnt att jag ruvar, nästan inte pratat om det alls.
"Jag vill inte höra. Jag vill bara höra om det är positivt" svarade han.

Ok. Vad skönt det måste vara för honom att inte behöva kolla på pappret efter varje toabesök, att slippa leta symptom. Liksom bara stänga av.

"Äh. Jag hoppas bara att det går bra" sa han sedan och kramade mig.
"Jag med. Verkligen" sa jag.

tisdag 3 juni 2008

Fram och tillbaka

Mina känslor kastas fram och tillbaka;

Det är mensvärk jag känner. Snart får jag se blod.

Tänk att det kan vara så att det faktiskt har fungerat.

Varför skulle det fungera nu? Det skulle liksom vara för lätt på något sätt?

Undrar om det är ett tjejembryo eller killembryo som sattes in på mig.

Jag har testat negativt förr på dag 16. Detta betyder ingenting.

Tänk om Prinsen ska få ett syskon i februari.

Detta kommer nog att gå åt skogen.

Det kan vara så att vi ska få en liten bebis.

Förmodligen kommer jag att ligga platt på marken vilken dag som helst.

Vågar inte testa...

Vändning

För två veckor sedan vägrade Prinsen att bada och duscha. Vi fick tvätta honom bäst det gick samtidigt som han stod och plaskade med händerna i badbaljan. Nu har det vänt. Han springer in i duschen och vill stå där länge och väl.
"Är du klar nu?" sa jag ikväll när jag satt på toalocket invirad i en handduk efter att ha duschat med honom.
"Näe. Dotta mel. Dotta bälv!" (Nej. Duscha mer. Duscha själv;)

Känns smidigt att han vill tvätta sig numer. Speciellt med tanke på att han typ bor i sandlådan hela dagarna.

Ruvardag 13

Har lite molande mage men sedan inget mer. Kanske lite skum smak i munnen mellan varven men jag tror att jag inbillar mig. (När jag vad gravid med Prinsen hade jag en lätt metallsmak i munnen i början.)

Vågar inte tjuvtesta. Så länge jag inte ser blod (vilket jag fortfarande tror att jag kommer att göra inom en väldigt snar framtid) eller gör ett negativt test finns ju fortfarande en chans kvar på något sätt.

Imorgon har jag planeringsdag med jobbet. Vi ska konferera på ett slott, äta finlunch och fika två gånger under dagen, det är jag inte van vid.

På torsdag är det dax för Prinsens öronoperation och jag är nervös. Orkar inte riktigt tänka på det. Det är något som bara måste göras, så är det. Vill bara ha det överstökat.

På fredag är det dax att gå på studentmottagning eftersom syrrans dotter slutar skolan. Stor baluns.

På lördag ska jag stå på en lokal loppis och kränga lite gamla saker. Hoppas någon vill ha det jag inte vill ha.

Någonstans mellan dessa aktiviteter ska jag testa eller få se blod. Är rädd varje gång jag går på toa. Först kolla trosan, göra det man ska för att sedan kika ner i muggen och vidare på papperet man torkat sig med. Känns som att jag håller på att bli sinnessjuk.

måndag 2 juni 2008

Ruvardag 12

I morse såg jag en minimal...ja typ rosafärgad flytning i trosan. (Ursäkta detaljerna men ni vet ju hur man analyserar...) Så hela dagen har jag väntat på att det ska skita sig. Väntar fortfarande för sedan har jag inte sett något mer. Har lite ont i magen och är svullen. Kanske kan bero på min lunch. Eftersom det var fiskbullar som jag avskyr åt jag detta:

- En potatis och en hel del sallad med dressing.
- Tre mackor i personalrummet.
- Två portioner paj med vaniljsås i personalrummet.
- En glasstrut med barnen då vi hade kalas.

Fortsättning följer.

söndag 1 juni 2008

Ruvardag 11

Känner fortfarande ingenting. Idag är det en sån där dag när jag tror att det kommer att visa sig att det gått åt skogen. Flera gånger efter behandling har blod visat sig dag 11.
Det är jobbigt att ruva. Vill bara veta. När kan man tjuvtesta? Inte för att jag kanske kommer att göra det, för jag tror att det kommer att skita sig innan jag hinner.