torsdag 19 juni 2008

Att berätta

Har tänkt mer på det där med att berätta om svårigheter med att bli med barn. Vi har ju valt att tala om för några få. En av dem är en rätt nära vän till mig. Hon vet inte om att vi gjorde ett FET och att det blev missfall men hon vet hur vi kämpade innan Prinsen kom. Men i alla fall så träffades vi här om dagen. Jag berättade att jag hade sålt lite grejer på blocket, bland annat en ståbräda som jag fick på köpet när jag köpte en vagn till Prinsen. Hon undrade varför jag hade sålt den.
"Den kan ju vara bra om ni får fler barn" sa hon trots att hon vet om vår sits.

Det är det som är grejen. Talar man öppet om svårigheter att bli gravid så tror man att man ska slippa en massa dumma kommentarer men jag tror tyvärr inte att det är så. Att ha berättat för folk och de ändå inte kan låta bli att säga klumiga saker smärtar ännu mer tror jag än om ovetande människor klampar i klaveret. Jag vill inte tro det värsta om folk men jag vet att vissa verkligen inte förstår problematiken trots att de fått informationen.Jag begär inte förståelse fullt ut för det går nog inte men kanske lite fingertoppskänsla.

4 kommentarer:

Åsa sa...

Vad underbart att sambon har ändrat sig! Jag är så glad för din (er) skull. Jättejättestor midsommarkram till dig.

Anonym sa...

Hejsan! Det där med fingertopps känsla är en svår sak. Det är sååå lätt att göra fel än fast man vet.
Har själv haft/har problem med att bli gravid, vet hur det känns...
Det finns så många tillfällen i livet som man blir sårad. Det andra bara säger sårar någon annan djupt. Jag blir tex lessen när svärmor pratar om att hon vill ha många barnbarn än fast hon vet att vi just fått missfall. Men jag tror att hon inte menar något elakt, hon bara tror att vi kommer att få barn någon gång. hoppas att hon har rätt.
Ett annat exempel är min arbetskamrat som säger "jag tror jag får hjärnblödning" när hon blir riktigt arg. Jag hoppar till varje gång hon säger det för att min pappa dog av hjärnblödning. Oskyldiga kommentarer kan såra någon annan människa, jag brukar ibland fundera på vilka jag har sårat med mina kommentarer.
Jag följer din blogg och eran kamp, va skönt att sambon har ändrat sig. Vi fick missfall samtidigt du och jag, suck! I allafall jag önskar dig en riktigt trevlig midsommar, kram! / Villemo

Anonym sa...

Hon menade nog inget illa, ibland trampar man i klaveret, det är mycket möjligt hon förbannade sig själv när hon sagt det. Vet med mig själv ibland att man önskar man varit tyst... ex för några veckor sedan så pratade vi några stycken och jag säger ....hoppa framför tåget.. i samma ögonblick det kommer ur min mun så inser jag att ena vännens pappa gjorde just det. Kände mig så dum och hemsk. Låtsades som det regnade (borde kanske bett om ursäkt).

Trevlig midsommar.

Anna-Bell sa...

Åsa: Tack så mycket! Ja det känns betydligt bättre nu när sambon är på samma tåg som jag.

Villemo: Tack för kommentaren och välkommen till min blogg! Baklagar att även du fått missfall. Ja det är svårt det där med att uttrycka sig. Efter att ha varit ofrivilligt barnlös har jag själv blivit smidigare över lag tror jag. Jag passar mig noga vad jag säger och inte endast vad gäller barn. Men det är nog som du säger, att folk inte menar något elakt. Jag väljer att se det som att människor som tjatar på andra om när de ska skaffa barn bara är mindre vetande. Men jag vet ju också hur orden kan smärta.
Kram

Mölnbobon: Ja ibland kan det hoppa grodor. Men det är ju i alla fall bra om man är medveten om dem som du är.