Bölat

Jag följer inte Idol, har bara ett hum av vad några av deltagarna heter. Så ikväll satte jag på tv:n och drabbades av en gråtklump på momangen. Det var tjejen Mariette, hon snygga, coola med korvar i huvudet. Hon bedyrade sin kärlek och överöste sin tjej med fina ord och rundade av det med att sjunga "Ängeln i rummet" för henne. Och jag började böla för att det var så fint. Efter det var det nästa deltagares tur. En ung tjej som talade om hur mycker hennes farfar betyder för henne. Sedan rev hon av "Himlen är oskyldigt blå" samtidigt som hon spelade piano. Och jag bölade ännu mer. Jag säger bara kärlek. Kärlek.

Tokigt

Tre av barnen hos Prinsens dagmamma ska få syskon. Prinsen är just nu i ett läge när han älskar bebisar, han vill både ta hand om och även leka bebis. Vi pratade lite om bebisar som då sa jag:
"Men mamma har ingen bebis i magen."
Då tittade han på mig och brast ut i ett leende.
"Nej mamma, det var ju länge sedan jag kom ut!"

Ja vad tokig jag är, det var det ju. Sötnos.

Nix

Jag är inte nöjd med svaret jag fick av Doktor O även om det är intressant att en del tolkar det annorlunda än jag, t ex Mary.

Brevet jag skrev till Doktor O var inget ihopkastat med en massa "jag tycker" och annat som anspelar på mina känslor. Det var faktabaserat med datum och Doktor O:s kommentarer i citat. Det var ett brev på tre sidor som tagit mig ett tag att skriva, som fina kollegan M korrigerat, läst igenom och diskuterat med mig. Det var inget hastverk. Detta handlar inte om något hastverk heller. Vi vill ha ett syskon till vårt barn och det har nu gått 1 1/2 år sedan vi påbörjade denna syskonsväng. Jag betalar för detta tillsammans med min sambo, jag tycker att jag bör ha en del att säga till om i behandlingen, jag är ingen nybörjare vi har gjort sex (6)syskonförsök. Vi har tagit del av risker med tvillinggraviditeter, vi har en enda gång fått två embryon och denna gång blev vår älskade son till. Vi har velat ha två embryon tillbaka sedan dag ett (för ett år sedan) på Linné och jag vet att andra får det. Till slut blev vi lovade vid två olika tillfällen med sedan rökta, lurade.

Jag tänker mig in i situationen. Om en förälder på jobbet hade varit missnöjd med något jag personligen gjort hade jag tvingat mig själv att ta det, fejsat det trots att det hade varit asjobbigt. Jag hade pratat med personen enskilt, försökt förklara, bett om ursäkt om jag gjort/sagt något galet. Jag är bara människa, jag kan göra/säga fel. Jag arbetar med människor och Doktor O också. Hur hade det sett ut om jag som pedagog hade sagt: "Jag förstår om jag har svikit er, det är nog bäst om ni vänder er till mina kollegor i fortsättningen." Det skulle kännas som att skaka av sig problemet utan att innan ge alternativ eller någon förklaring.

Ja Doktor O:

a) Erkänner att han har svikit men har tänker inte be om ursäkt för det.
b) Skakar av sig problemet (oss) och låter oss gå till kollegorna.
c) Talar om att brevet finns i journalen. Konstigt borde det annars.

För övrigt är det flera frågor som lämnas obesvarade. Doktor O lovade oss två embryon tillbaka men kunde inte fullfölja det eftersom det inte var han som jobbade den dagen vi skulle till kliniken. Huruvida vårt önskemål tillgodoses kan väl inte bero på hur läkares olika scheman ser ut? Det kan väl inte vara möjligt att olika läkare på samma klinik har olika policy? Dessa frågor bland annat fick inga svar. Man kan ju undra varför.

Nix jag är inte nöjd och tycker inte att det är rimligt att man i denna IVF-karusell ska behöva slå sig fram och stånga sig blodig. Det är inte ok på något sätt.

Behandling 2010

Helt nöjd med svaret jag/vi fick av Doktor O, det det är jag inte. I sället för att ta ansvar för att han faktiskt ljög oss rakt upp i ansiktet lämpar han bara över oss till sina kollegor utan närmare ursäkt. Så vad händer om det endast råkar vara Doktor O som jobbar just den dagen jag måste dra till Uppsala nästa gång? Tänker hn inte hjälpa oss? Jag föstår att han inte kastar våra små frysisar i soptunnan men jag kan inte låta bli att tänka tanken. Jag var i ett dumt läge innan brevet, kände mig sviken. Nu är jag fortfarande i ett dumt läge, jag har sagt hur jag känner och vad jag anser men tillfredsställelsen är ju knappast total ändå. By the way så hinner jag nog inte göra något mer behandling detta år. Hade just mens men bör vänta en månad eftersom jag just tagit vaccin för svininfluensan. Om min mens kommer när den ska och får jag omslag på ägglossningsstickan när jag brukar hinner jag inte få någon fryst för då har kliniken julstängt.

Här är Doktor O:s hela brev:

Bästa Anna-Bell!

Mitt utgångsläge när Ni söker här hos oss är att på bästa möjliga sätt hjälpa Er med att få ett barn till. Bra förutsättningar finns för det.
I och med att jag nu har svikit Er så är det förståligt nog att förtroendet hos Er är lågt eller inget. Det känns därför bättre att Ni planerar nästa behandling med Dr. X eller Dr. Y och Ni känner båda väl sedan tidigare.
Jag hoppas på det bästa för Er och är säker på att Ni kommer att lyckas.

Bästa hälsningar Doktor O

Obs. Ditt brev är sparat i vår journal.

Man tackar för att Doktor O önskar oss det bästa, men hur kan han vara säker på att vi lyckas? Jag tvekar allt mer och mer själv och undrar om detta någongång kommer att gå vägen.

Hej och hå

Jorå. Vissa dagar är lite körigare än andra. Som här om dagen till exempel. Prinsen hade feber för tredje dagen, 39.8. Jag var orolig som jag blir när min pojke inte är bra, satt på sjukan med honom i timtal och fick slutligen höra att det nog var ett virus. Sambon och jag blev osams. Jag är trött på renoveringen. Sambon är trött på att renovera. Han är stressad, jag nojig för att Prinsen ska få i sig damm och skit, han som är hostig. Sambon har jobbat varje dag i en månad, på jobbet och hemma. Jag avskyr att ha dammigt, skitigt. Det plus lite annat smått och gott gjorde att sambon surnade ur och påstod att han inte tänkte renovera mer, utan skita i alltihop. Så kom jag till jobbet efter att ha vabbat. Där var det hönsgård som det är mellan varven. Någon hade varit bekymrad över att jag sjukanmält mig för sent. (Inte till min arbetsplats utan till ett annat ställe vi ska ringa.) Hon hade farit runt med beklagande röst och det fejsade jag sedan. Är det inte konstigt att folk låter så milda när man väl undrar om det varit något problem, de visste ju trots allt på mitt arbete att jag var hemma? Så lite annat där också, på jobbet, som gjorde att jag undrar vad som händer egentligen. Som grädde på moset kom ett brev från Doktor O på Linnékliniken. Svaret på mitt tre sidor långa brev var kort. Han skrev att eftersom vi inte har förtroende för honom längre bör vi vända oss till någon av hans två andra kollegor vid nästa behandling.Punkt. Jaha ja. Var det allt?

Grymt

För ganska exakt tre år sedan var var Prinsen 2 1/2 halv månad och vi började i en föräldragrupp. Där fanns sju andra mammor och vi brukade gå promenader och fika ihop. Den enda som jag håller kontakten med nu är L. L och jag brukar ses lite då och då och för ett par månader sedan när vi sågs berättade hon att hon hade sprungit på V från föräldragruppen. V var gravid. Hon sa det och L såg att hon hade en liten kula på magen.
I dag pratade jag med L igen. Hon talade om att hon åter hade träffat V. L hade undrat om allt var bra och V hade skakat på huvudet. V hade talat om att hon drabbats av cancer, att hon fått beskedet för fyra veckor sedan, att de mist sin lilla dotter som låg i magen. Jag kan inte sluta tänka på det. Att det bara kan behöva vara så hemskt. Fan. Helvete.

Done

Jag har gjort det nu. Postat det tre långa brevet till Linné. Som är adresserat till Doktor O. Där det står att jag känner mig besviken över att vi lovades två embryon tillbaka vid två olika tillfällen. Där det står varför jag tycker att vi bör beviljas två embryon vid nästa behandling. OM det blir någon nästa behandling. För vem vet om de små klarar upptiningen.

Jag har även tagit vaccinet mot svininfluensan nu, jag som har astma och är i riskgruppen men har velat. Efter mycket övervägande fick även Prinsen sprutan. Jag vågar inte låta honom vara utan. Solkatten, du undrade vad jag menar med astmaliknande symptom. Varje gång Prinsen blir förkyld blir han tät i luftrören. Han får ventoline vid dessa tillfällen. Vid flera tillfällen har vi sökt vård (det var innan han fick ventoline) för att han haft tungt att andas. Man kan ju höra på andningen att det är tungt och se att det blir en grop under revbenen när barnet andas. Någon läkare har nämnt att de eventuellt kan var förkylningsastma.

Hur som helst så väntar jag på svar från Linné. För det bad jag om längst ner i brevet, så det hoppas jag verkligen på. Och jag väntar med spänning.