27/1: Sambon tog av sig sina strumpor och slängde dem på golvet vid matbordet.
4/2: Sambon tog av sig ett annat par strumpor och hängde över en köksstol.
6/2: Efter frukosten tog sambon ner de strumpor som hängde på stolen och började torka upp en tefläck som fanns på hans matplats! På bordet. Ja han gjorde faktiskt det. En stund senare kom han ilandes till badrummet med de två strumpparen och undrade om jag redan hade kört igång tvättmaskinen. Det hade jag inte. I 10 dagar låg strumporna på golvet. I 2 dagar fanns ett par hängda över stolen, innan de blev vikarier för en disktrasa.
Operationen avslutad.
måndag 8 februari 2010
torsdag 4 februari 2010
En bebis i tutten?
Jag ligger brevid Prinsen i soffan. Har på mig byxor, tröja och under en rätt rejält vadderad BH. Prinsen pekar på mitt ena bröst, petar mig där på sidan.
"Har du en bebis i tutten eller?"
"Vadå?"
"Men den är ju så tjock!"
"Har du en bebis i tutten eller?"
"Vadå?"
"Men den är ju så tjock!"
onsdag 3 februari 2010
Klippt
Jorå nu är det klippt. Efter två timmar på jobbet fick jag kramp i magen och nu är jag hemma med magsjuka. Jag kan inte jobba med små barn. Som har basilusker. Som inte kan säga till att de mår dåligt utan spyr rakt ut. För jag blir smittad. Detta suger.
Urk
Igår: Äckliga rapar hela dagen efter lunchen. Tror att jag aldrig mer kan äta kalops. Fisar som luktade dött djur. En mage som skulle få vem som helst i femte månaden att känna sig plattmagad.
Idag: Hoppas starkt på att jag inte får magsjuka.
Vi har magsjuka på jobbet igen och jag är rädd. Rädd för att det blev så jävligt förra gången för ett år sedan. Då Prinsen kräktes och hade såsbajs i elva dagar och jag i sju. Rädd för att jag avskyr magsjuka, för att det är tortyr att ha det. Kollegan D var hemma för några dagar sedan. "Jag är 62, jag fes så det stank, låg i fosterställning på golvet i badrummet. Jag grät och ropade på mamma som varit död i många år. Då är det jäkligt."
Jag vill inte!
Idag: Hoppas starkt på att jag inte får magsjuka.
Vi har magsjuka på jobbet igen och jag är rädd. Rädd för att det blev så jävligt förra gången för ett år sedan. Då Prinsen kräktes och hade såsbajs i elva dagar och jag i sju. Rädd för att jag avskyr magsjuka, för att det är tortyr att ha det. Kollegan D var hemma för några dagar sedan. "Jag är 62, jag fes så det stank, låg i fosterställning på golvet i badrummet. Jag grät och ropade på mamma som varit död i många år. Då är det jäkligt."
Jag vill inte!
måndag 1 februari 2010
Test här hemma

Jag har en sambo som gärna droppar grejer lite här och där i huset. Som han inte plockar bort. Som han förmodligen är van att jag tar plockar upp. I onsdags (27/1) tog han av sig ett par strumpor och lade på golvet. De är svarta och liknar två bollar där de ligger. Han måste gå förbi dem när han ska till matbordet och det är endast han som sitter på den sidan av bordet. Så nu är testet; Hur många dagar ska det gå innan han plockar bort strumporna. Om han av misstag råkar flytta på dem (detta har hänt med den ena på dessa hittills fem dagar) så lägger jag dem på plats synligt igen. Vad tror ni? Ligger de kvar till påsk?
söndag 31 januari 2010
Blaj
Söndag kväll och helgen är snart slut. Har käkat ute två kvällar på raken med olika vänner. Det är påfyllning det. Ägglossning tror jag att jag har, en ilande sådan. Anar att det rör sig om något så stort som ett hönsägg, så mycket känns det. Och nej, jag tänker inte alls på att hoppa på karln just för det. Här blir det inte några barn (förrutom Prinsen) varken i slafen eller på klinik. Orkar inte tajma för den sakens skull. Är inne i en extra nojig fas just nu förresten, jag blir ju det ibland. Skriver mer om det en annan dag.
torsdag 28 januari 2010
Avmätt
Jag är avmätt. På jobbet. Det är inte så att det är en katastrof, så som mitt förra. Men det är tungrott, kommunikationen funkar inte så bra och arbetssysslorna är snefördelade. Så har det varit länge. Vad får mig då att stanna kvar? Braiga kollegan M, att det är nära hem och Prinsens dagmamma, att barnen är fina. Det är skönt och tryggt att ljuga på sitt gamla jobb än att få nya kollegor att föra bakom ljuset. Att vara ärlig? Ja ju längre tiden går desto mer tänker jag på fördelarna. Det hade ju varit bra smidigt att bli gravid, att vara hemma, få lite distans. Så vad har jag gjort? Bokat upp ett möte med chefen så att hon vet hur jag (och kollegan M) tänker. Har också kollat in vad som finns att söka i fall det skulle bli katastrofläge och jag skulle låga totalt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)