Kurran

Ikväll blev det bråk. För att Prinsen ville ligga på Gittans plats i sängen. Han fick ett utbrott och skrek så högt så att Gittan blev livrädd. Han sprang runt på övervåningen och var vrålarg och det hela slutade med att han skrek genom det öppna fönstret att "Hon dödar mig! Ring polisen! Mamma klämmer min hand i dörren!" Det sista med handen hittade han på tror jag, men jag höll faktiskt för dörren till sovrummet och sa argt att "Nu får du inte vara här, utan gå till ditt rum och lugna ner dig. Gittan blir rädd!" Hur som helt så kom Sambon upp och tog Gittan. När vi var ensamma i Prinsens rum, Prinsen och jag, började jag gråta. "Det är ok att du blir arg. Men du kan inte skrika så att Gittan blir rädd och inte vråla genom fönstret att någon ska ringa polisen." Så talade jag om att någon faktiskt kan ana oråd och ringa, för att de tror att vi slår våra barn. "Och då kanske jag hamnar i kurran. Hoppas ingen knackar på nu." Och han var faktiskt lite orolig att det skulle knacka på dörren. 

Ja, hej och hå. Ibland är det cirkus här. En morgon låste Prinsen in mig på toaletten och nu vrålar han efter polisen. Jag fattar verkligen varför sexårsåldern kallas för lilla tonåren.