19

Den 19:e december förra året sket sig ännu en IVF för oss. Jag hade önskat mig innerligt, käppt mina händer. Det blev i alla fall inte den julklapp jag ville ha.

Den 19:e december detta år var jag i Uppsala igen. För ännu en lott i det det allvarsamma lotteriet. Ännu en nit eller kanske en högvinst?

Vi kör på, kör på, kör på. Skam den som ger sig. Men det tär. För varje misslyckat försök undrar jag om det någonsin kommer att gå vägen. Men det har gått förr och även vägen dit var lång. Det är det som gör att jag inte ger mig.

Idag är det ruvardag fyra. Förra gången testade jag positivt på dag åtta. Jag våndas, det gör jag verkligen. Det här ingen barnlek. Jag vill tro men vågar inte. Jag vill sluta analysera men kan inte. Jag vill sluta leta symptom men det går inte. Jag vill önska men törs inte. Jag försöker bädda för fallet. Men jag vill inte att det ska komma. Fan att det ska vara så svårt.