På allhelgona var Prinsen med och satte ljus i minneslunden.
"Det är för min farmor" sa jag. Hon är död, hon finns inte mer här hos oss. Hon dog när du var liten bebis."
"Var är hon?" undrade min son.
"Jag vet inte, jag tror att hon är en ängel i himlen sa jag."
Han nöjde sig med svaret.
För vecka sedan dog kompisans katt. Prinsen och jag kom fram till att katten hamnade i katthimlen och blev en änglakatt.
Här om dagen stod Prinsen och tittade på ett par små julänglar som står i sovrumsfönstret.
"Ni är döda och har blivit änglar" sa han bekymmerslöst till dem.
Jag vet inte om det var så lyckat av mig att säga att man blir en ängel när man dör.
2 kommentarer:
Bekymmerslöst är ändå bekymmerslöst.
Jag tror att det är tryggt för barn att ha en föreställning om att man tar vägen någonstans och blir någonting annat när man dör. (Min mamma dog när jag var liten, jag gillade att tänka att hon var en ängel som kom och hälsade på mig då och då fast jag inte kunde se henne.)
Skicka en kommentar