I love Malin

Så vad gör den dataanvändande mamman? Surfar på nätet för att få reda på hur man ska gå till väga för att slippa bli arg så där som jag skrev i inlägget nedan. Jag blir sällan arg på Prinsen och känner inte igen mig helt i frågan nedan men tycker att det är jobbigt när jag blir arg på Prinsen, speciellt när jag impulsivt blir det i situationer påverkade av t ex sress eller trötthet. Jag tror att mitt sätt att vara förälder påverkas av att han är så efterlängtad, att jag gärna vill vara den perfekta mamman. Tyvärr har jag insett att hon inte finns hur gärna man än vill.

Fråga med svar, här kommer det i alla fall:

Jag blir arg på mina barn.

Fråga: Mitt problem är att jag blir så arg på mina barn. Särskilt på min äldste son, som är i förskoleåldern. Han är osedvanligt aktiv och trotsig, men har självklart rätt att bli bemött på ett mer samlat sätt. Som jag ser det är problemet mitt, och jag har dåligt samvete för min oförmåga att tygla mitt temperament.
Många gånger har jag lovat mig själv att det är sista gången. Men ändå återfaller jag. Jag ryter och skäller så gott som dagligen. Särskilt stor risk för sammandrabbningar är det när vi båda är trötta på eftermiddagen. Ibland går jag handgripligen till väga – aldrig att jag slår honom – men jag lyfter undan honom. Håller hårt i honom. Lägger ner honom på golvet och talar allvar med honom. Nu bävar jag för hur dessa ständiga attacker påverkar hans utveckling.
Har du några råd för hur jag ska bära mig åt för att inte bli så arg? Allt sker så snabbt. Adrenalinet rinner till på några sekunder och jag blir tvärförbannad. Hur kan jag lugna ner mig i det läget? I andra sammanhang är jag sansad och blir inte lätt upprörd.



Svar: Du skriver att din son har rätt att bli bemött på ett mer samlat sätt. Jag menar att det kanske är så att din son har rätt att bli bemött på det sätt du bemöter honom. Han ”kräver” ibland av dig att du ska stoppa honom i hans trots och envishet, därför att han själv inte kan hantera alla sina känslor och det han gör. Och då kan du hjälpa honom just genom att bli arg på honom. Det vet han. Det gör honom trygg och därför vågar han utmana dig.
Och kom inte och påstå att vi föräldrar kan prata med våra mest ilskna, trötta och trotsiga barn. Nej, vi måste först lugna ner både dem och oss själva och det gör vi genom att just bli arga och ta tag i dem och kräva att de ska titta oss i ögonen och lyssna. När de sedan lugnat ner sig lite, då kan vi tala om varför vi blev så arga.
Du skriver att du i vanliga fall inte blir upprörd, så det om något säger väl att du kan hantera din ilska. Men din son väcker de här starka känslorna hos dig. Om du kan se att det faktiskt ofta är bra för honom att du blir arg och att det hjälper honom i hans utveckling, så kommer du att vara mindre rädd för dina egna reaktioner och ditt adrenalin kanske inte rinner till lika snabbt som det gör nu.
Vi föräldrar måste inse att vissa barn väcker mer ilska hos oss än andra, vissa barn är svårare att uppfostra, medan andra barn bara behöver ett par tillsägelser för att göra som vi vill.
Att vi föräldrar ibland är trötta och blir argare än vi skulle behöva, det är att vara människa. Och det behöver våra barn också lära sig. Det kan vi också berätta för våra barn, när ilskan har lagt sig.



Malin Alfvén