Dan före dan

I dag är det dan före dagen D. I morgon fyller Prinsen ett år.

För precis ett år sedan var det en smällhet söndag. Jag vaknade med värkar klockan halv nio på morgonen. Det gjorde ont då de kom men vi åkte ändå och fikade, sambon och jag. På cafét i Nacka satt jag med en päronsoda och sambon tittade på klockan då jag vek mig dubbel mellan varven. Vi handlade på ICA Kvantum och sambon lagade pannbiff med stekt lök. Jag åt en del men hade ganska ont. Klockan sju sipprade det vatten och en och en halv timme senare åkte vi in till förlossningen.

Jag minns den där kvällen för ett år sedan. Varm augustikväll då jag iklädd vit tröja och brun småblommig kjol hoppade ur vår gamla skoda på vändplanen utanför Södersjukhuset. Medan sambon parkerade ringde jag på dörrklockan till förlossningen med min journal under armen. Sista dagen som barnlös, ickeförälder och höggravid med vårat första barn.

På ett sätt känns det så nära, den där dagen för ett år sedan. Men då jag tittar i mina anteckningar där jag skrivit om Prinsen och låter dem synliggöra hans utveckling känns det länge sedan. Det har hänt så mycket under året. Både med honom och med mig.

Det är dan före dagen D. Dagen då Prinsen kom till oss. Dagen då jag äntligen blev mamma. Jag tackar min lyckliga stjärna även idag, som så många gånger förr. Min älskling, mina fina kille. Tänk att han är ett år i morgon.