Att ge blod

Jag har aldrig gett blod. Nu har jag bestämt mig för att göra det en dag men har inte beslutat när det ska ske.

Det har gått mer än nio månader sedan förlossningen, över sex månader sedan jag fick blodtransfusionen. Jag har inte varit utomlands, har ingen ny sexpartner och jag väger mer än 50 kilo nuförtiden. Jag har inte gjort någon piercing eller tatuering och har heller inte sysslat med droger eller dopingpreparat.

Ett par veckor efter Prinsen föddes var jag ute och promenerade med honom i vagnen. Fick syn på en blodbuss och blev sentimental. Tänk att ca fem personer hade gett av sitt blod så att jag kunde vara på benen och vara ute med min bebis i stället för att ligga däckad med asdåligt blodvärde. Fem personer som tagit sig tid att söka upp en blodbuss eller ett sjukhus. Några medmänniskor som hade försett mig med det jag behövde för att snabbt kunna återhämta mig. Fem vardagshjältar.

Det var då jag bestämde mig; Jag ska också lämna blod. Det är så lite man behöver göra men för någon annan gör det så stor skillnad. Det är dags att ge tillbaka. Det är paybacktime.