Upp

Jorå, kurvan på BVC pekar nu uppåt och mamman är lättad. Tydligen har den ihärdiga matningen gett resultat. Om någon vecka ska vi lägga till ett tredje mål, middagen.

Fler barn

Läser detta i DN idag:

Ragunda kommun i Jämtland tänker satsa på provrörsbefruktning och adoption för att bättra på sina befolkningssiffror. Alla kommunanställda ska enligt förslaget erbjudas ekonomisk hjälp för att skaffa barn.


– Det är viktigt att vi prövar alla möjligheter att kunna öka vår befolkning, säger kommunalrådet Terese Bengard (S) till Östersunds-Posten.

Målet är att kommunen ska öka sin befolkning med 100 personer fram till 2015.

Vägning

Nu har jag matat i Gittan två mat mål om dagen sedan sistens och i morgon ska hon vägas igen. Hoppas på en uppgång!

Tala om

Vännen O: Du borde tala om för din mamma att ni har gjort IVF. Hur länge ska du vänta?

Jag: Jag vet inte.

O: Jag menar, ditt argument för att inte berätta, dvs att du inte vill att hon ska ligga sömnlös, håller inte längre. Det är ok att säga det nu men inte att vänta mycket längre. Hon kommer att bli besviken då. Föräldrar vill veta. Nu har ni era två barn och ska inte göra fler IVF, då är det väl dags att tala om. Eller?

Jag tycker mycket om fina vännen O. Han har vetat hela tiden. Jag är glad över hans ärliga sätt och tycker att han har rätt. Men hur ska jag göra och vad ska jag säga? "Jo du mamma. Det är en grej jag ska berätta..." Det känns liksom så stort, att prata om denna jätteresa som bla hon har stått utanför sedan 2004.

Hur ska jag göra?

Hemma

Här om dagen träffde jag en tjej som jag tidigare har jobbat med, dock inte på förskola. Hon har en fyraåring och en sexmånaders. Hon talade om att hon de senaste fem åren har varit hemma och inte arbetat. (Mannen tjänar säkert pengar som gräs.) Det älsta barnet har alltså inte gått på förskola. Det är rätt ovanligt och jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt. Kan liksom inte bestämma mig för vad jag tycker. "Vad gör ni på dagarna?" undrade jag och fick till svar att de umgås, de tre, att de mest är hemma, att de inte går till någon öppen förskola. Föräldrarna är så klart de viktigaste personerna i ett barns liv, eller bör vara det när de är små. Barngrupperna är överfulla och på vissa förskolor råder djungelns lag. Men om man inte går till exempelvis öppna förskolan, kan man då stimulera ett (större) barn tillräckligt, när man också har en bebis? Om man inte umgås så mycket med andra, blir då barnet framåt (som man kanske gärna vill som förälder) och socialt?

Jag menar nu inte att säga att hennes val är fel. Jag bara spekulerar.

Handlat

I går handlade jag lite kläder till barnen.

Till Prinsen:

T-shirt (HM)
Shorts (Billabong)

Till Gittan:

Stickad tröja (Lindex)
Klänning (Lindex)
Kortärmad body (KappAhl)
Kortärmad body (Benetton)
Tre par strumpor (Okänt märke)

Pris: 206 kronor

Jag gillar second hand skarpt.

Hon finns

Hon ligger bredvid mig i sängen. På sidan med sin bomullsfilt över sig. Den lilla näsan andas tysta andetag och munnen är stängd. Ögonen är slutna och jag tittar på ögonfransarna som har blivit längre de senaste veckorna. Jag sträcker ut min hand och rör vid mitt sovande barn, känner på det fjuniga håret på hennes hjässa. Jag ser förundrat på henne, min lilla flicka, mitt hjärta. Som jag väntat på henne, som jag längtat. Tänk att hon faktiskt finns.

Inga barn i Sverige svälter

Så sa en bekant här om dagen. Näe visst är det så att inga barn i Sverige svälter. Men min dotter har inte gått upp så mycket i vikt som hon ska. Och visst fattar väl jag att man ska gå på allmäntillståndet och hon är glad och pigg. Men jag vill i alla fall att hon ska öka i vikt. Så vi kör hårt med maten och är nu uppe i ett par matskedar käk till lunch med en msk efterrätt. På kvällen får hon ett par msk gröt. BVC-syrran bokade en tid till barnläkaren i juli om det är så att Gittan fortfarande dalar på vikten. Läkaren ska då också kolla på Gittans utslag om de finns kvar då, hoppas inte. Det är stressande med kurvor.