torsdag 9 juni 2011

Hemma

Här om dagen träffde jag en tjej som jag tidigare har jobbat med, dock inte på förskola. Hon har en fyraåring och en sexmånaders. Hon talade om att hon de senaste fem åren har varit hemma och inte arbetat. (Mannen tjänar säkert pengar som gräs.) Det älsta barnet har alltså inte gått på förskola. Det är rätt ovanligt och jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt. Kan liksom inte bestämma mig för vad jag tycker. "Vad gör ni på dagarna?" undrade jag och fick till svar att de umgås, de tre, att de mest är hemma, att de inte går till någon öppen förskola. Föräldrarna är så klart de viktigaste personerna i ett barns liv, eller bör vara det när de är små. Barngrupperna är överfulla och på vissa förskolor råder djungelns lag. Men om man inte går till exempelvis öppna förskolan, kan man då stimulera ett (större) barn tillräckligt, när man också har en bebis? Om man inte umgås så mycket med andra, blir då barnet framåt (som man kanske gärna vill som förälder) och socialt?

Jag menar nu inte att säga att hennes val är fel. Jag bara spekulerar.

4 kommentarer:

Tudorienne sa...

Ska jag också spekulera så tror jag att vårt barn skulle tycka det var supertråkigt och fara illa av att bara träffa sina föräldrar. Hon gillar att träffa folk och speciellt andra barn. Aldrig i livet att jag skulle vilja att hon var utan det. Det tror jag är nödvändigt för hennes utveckling också.

paprika sa...

Ok, nu tänker jag tycka till utifrån ett förståsigpåareperspektiv. Förskolan blir från och med i sommar en egen SKOLFORM. Och att man skulle välja bort skolan för att själv hemundervisa sitt barn är väl knappast troligt. Jag hade förstått mammans resonemang om förskolan var vad daghem en gång var, dvs med fokus på omsorg och omvårdnad. Men nu handlar det ju faktiskt om att barnet ska lära och utvecklas. Också.

Och när vi ändå är inne på ämnet: Det är lustigt (eller nej, faktiskt inte) att så många så envist håller fast vid begreppet "dagis" (= slang för daghem för den som inte vet). Daghem existerar inte längre. Har faktiskt inte gjort på över 10 år. Men whatever.

Annika sa...

Ja jag skulle ju bli toookig! Är inte så bra på att stimulera min femåring. Det har blivit tydligt senaste halvåret då vi bor utomlands och jag är hemma med bebis. Här finns inget dagis/förskola utan bara pree-school som varar till 12. Oj vad vi har nött på varann!
Först nu börjar det kännas bättre, nu går hon lite längre dagar.

MEN, alla är ju olika, och det fungerar ju uppenbarligen för din bekant och hennes familj. Hon kan säkert stimulera sitt barn. Jag har en känsla av att en del "sådana" barn kan bli nog så sociala, men kanske lite lillgamla. Men jag är ingen expert,utgår bara från de jag känner till själv.

För övrigt tycker jag inte det är ett dugg konstigt att så många säger dagis. Förskola är fel i munnen på nåt sätt, särskilt för barnen. Kanske man kan säga "Föris"?

Paprika sa...

Annica: Äsch, BARN har inga problem med att säga förskola. Finns ingen anledning att "förenkla" språket för deras skull mao.