Den här veckan har jag drömt om en kontorstjänst. En liten hörna med en dator där jag kan sitta i lugn och ro över en kopp te och göra mitt jobb.
Jag gillar mitt arbete i vanliga fall, verkligen. Tycker om barnen, att göra roliga saker med dem och jag älskar att mötas av deras små armar som kramar mig på morgonen när jag kommer till jobbet. Men denna vecka har varit tuff. Jobbig. Jag har haft dåligt tålamod, jag vet inte varför. Jag har inte tyckt att det är toppen med allt kladd, att ha typ tre barn som alltid vill vara min svans och hänga med mig hela tiden, peta på mig och pocka på min uppmärksamhet. Har inte gillat att torka bakar, att försöka få dem lugna när de slåss (vilket händer många gånger varje dag)och den höga ljudnivån. Jag har längtat efter något annat. Fast, nej. Jag tror inte att det blir ett annat jobb för mig, inte just nu. Jag är nog bara i en svacka.
En annan grej som är fruktansvärt trist på jobbet, är att min fina kollega M ska sluta. M och jag jobbade ihop på mitt förra jobb. Hon är en jättebra pedagog och en allmänt trevlig människa. Vi har också blivit nära vänner privat. När jag började på förskolan N (mitt nuvarande jobb) var hon på en förskola som hon inte riktigt trivdes på. Jag tjatade på henne att börja på N och när det blev en ledig tjänst så nappade hon. M och jag jobbar på olika avdelningar, men träffas ute på gården, på möten och i personalrummet. När M började på min arbetsplats tyckte hon direkt att det var något skumt med en tjej i arbetslaget och nu, efter fyra månader, har det eskalerat. Kollegan är negativ och älskar att snacka skit, både om personalen och kollegorna. Hon är lynnig och stingslig, kan bli sur om M frågar något. Hon är helt enkelt en väldigt trist kollega och när man arbetar som vi gör är man så himla beroende av varandra och av att samarbetet fungerar.
För att göra en historia lite kortare än vad den egentligen är, så har M fått nog. Hon sjukskrev sig i veckan och jag fattade direkt. Hon har talat om för vår (mesiga) chef hur det ligger till som har ordnat en annan tjänst på en förskola inom samma enhet. Men, nu när jag har luskat lite har jag förstått att detta har pågått länge, under flera år. Att denna tjej har förpestat avdelningen, fått flera att sluta. Och vår chef har inte satt ner foten. Bara haft något samtal men sedan inget mer när det fortgått.
Jag är så förbannad och ledsen. För att M ska sluta och för att det inte finns någon som har satt punkt för det som pågår. På avdelningen finns ännu en kvinna och hon är tydligen helt okej när hon inte är tillsammans med den trista typen. En lätt åtgärd som borde gjorts för flera år sedan är ju att dela på de två.
På måndag morgon ska chefen prata med de två på M:s avdelning och tala om att hon inte kommer tillbaka. Och känner jag mig själv så kommer jag inte hålla inne med vad jag tycker, utan framföra min åsikt. Jag tänker säga att jag tycker att det är för djävligt att M slutar på grund av deras (speciellt den enas)sätt att vara. Och på onsdag har vi kvällsmöte och ska prata om värdegrunden och hur vi ska vara mot varandra. Vilket jävla skämt!
lördag 19 januari 2013
måndag 7 januari 2013
Att skära om
En av mina allra bästa vänner ska få barn inom en väldigt snar framtid. Det är en pojke, det vet de. Jag hoppas att de inte kommer att skära om honom. Pappan vill och det verkar inte vara en så bigdeal för min vän, de säger hon nu. Men jag hoppas innerligt att hon tänker igenom det hela, om hon fortfarande tycker så när det lilla barnet är ute. Det är liksom rätt svårt att ändra sig i efterhand och fruktansvärt att göra det om man egentligen inte vill. Själv anser att det är ett övergrepp, att skära i ett barns könsorgan utan att det finns en medicinsk anledning.
söndag 6 januari 2013
Att dricka cola, käka godis och spela tv-spel.
Hej Anonym!
Vad roligt att du gillar min blogg och så kul att du lämnade en kommentar! Näe, det gör väl inget om hundra år, som du skriver, att Prinsen får cola någon gång till lunch. Det är bara det att, ja. Jag ska försöka förklara.
Hemma har vi lite regler, eller vad man ska kalla det, kring att spela. Spela på telefon, dator, Nintendo, I-pad och tv. Prinsen fullkomligt älskar att spela och det blir hej och hå om man får spela fritt, hur mycket som helst. För oss funkar det att ha speldagar. Han får spela på fredag och lördag och då inte hela dagarna. Jag vill dock nämna att jag vissa gånger ser genom fingrarna, som t ex när han vill visa en kompis som inte sett ett nytt spel han fått i julklapp. Han får också spela när han leker hos andra. Jag vill ju inte att Prinsen på något sätt ska bli utanför.
Vad det gäller godis, så får han en mittenmellanstor skål på lördagen. Men där är det många gånger han glömmer bort det, och vi propsar inte.
Läsk dricker vi bara på jul och då must vid vissa tillfällen. Cola känns inte bra alls att ge, tycker jag.
Det låter som att jag kör värsta hårda här hemma, men så är det inte alls. Vi fikar en massa och äter annat, så det är inte som att vi knaprar barkbröd och aldrig äter skräp.
Ja, jag gillar också tanken att mina barn får se annat, när de är hos släktingar och vänner. Men just den där föräldern som jag tidigare nämnde, jobbar lite annorlunda än vad jag gör. Hos dem finns det liksom alltid något att fira. Jag anar att det kan ha att göra med att de är skilda. "Idag har vi lite fest med extra allt, för det är första dagen jag har barnen." Eller så är det sista. Eller så är det fredag, eller lördag eller något annat. Och då käkar man godis, dricker läsk och äter chips och ostbågar.
"Men måste Prinsen vara där då, om det är så himla dåligt?" undrar säkert någon. Det är inte dåligt på så vis. Föräldern är jättebussig, bjuder in Prinsen och tycker att det är så kul att han jämt äter så mycket (alltså mat)när han bjuds på middag. Prinsen leker jättefint med de två barnen och de är verkligen gulliga. Vi bor så pass nära att det tar cirka en minut att springa över till varandra (perfekt!), så det gör de. Och eftersom barnen bara bor här varannan vecka så passar de på att leka den veckan. Men då blir det att Prinsen hamnar i mängderna av godis och läsk.
Så vad är det jag inte gillar?
1. Att det år så MYCKET godis.
2. Att det verkar finnas tillgängligt mitt på dagen och inte när man har käkat middag. (De barnen har kommit över till oss med en chipsskål under armen vid tio på morgonen.)
3. Att det inte verkar som att man måste sitta ner och äta godis. (Jag tänker på sätta-i-halsen-grejen och hoppas att Prinsen vet att han måste sitta ner och käka, också när jag inte är med.)
4. Att cola verkligen inte är bra för barn, med socker och koffein.
5. Att man får spela i timmar. Så när Prinsen inte har speldagar hemma och jag säger nej, drar de bara vidare till kompisen. Hepp.
Vad roligt att du gillar min blogg och så kul att du lämnade en kommentar! Näe, det gör väl inget om hundra år, som du skriver, att Prinsen får cola någon gång till lunch. Det är bara det att, ja. Jag ska försöka förklara.
Hemma har vi lite regler, eller vad man ska kalla det, kring att spela. Spela på telefon, dator, Nintendo, I-pad och tv. Prinsen fullkomligt älskar att spela och det blir hej och hå om man får spela fritt, hur mycket som helst. För oss funkar det att ha speldagar. Han får spela på fredag och lördag och då inte hela dagarna. Jag vill dock nämna att jag vissa gånger ser genom fingrarna, som t ex när han vill visa en kompis som inte sett ett nytt spel han fått i julklapp. Han får också spela när han leker hos andra. Jag vill ju inte att Prinsen på något sätt ska bli utanför.
Vad det gäller godis, så får han en mittenmellanstor skål på lördagen. Men där är det många gånger han glömmer bort det, och vi propsar inte.
Läsk dricker vi bara på jul och då must vid vissa tillfällen. Cola känns inte bra alls att ge, tycker jag.
Det låter som att jag kör värsta hårda här hemma, men så är det inte alls. Vi fikar en massa och äter annat, så det är inte som att vi knaprar barkbröd och aldrig äter skräp.
Ja, jag gillar också tanken att mina barn får se annat, när de är hos släktingar och vänner. Men just den där föräldern som jag tidigare nämnde, jobbar lite annorlunda än vad jag gör. Hos dem finns det liksom alltid något att fira. Jag anar att det kan ha att göra med att de är skilda. "Idag har vi lite fest med extra allt, för det är första dagen jag har barnen." Eller så är det sista. Eller så är det fredag, eller lördag eller något annat. Och då käkar man godis, dricker läsk och äter chips och ostbågar.
"Men måste Prinsen vara där då, om det är så himla dåligt?" undrar säkert någon. Det är inte dåligt på så vis. Föräldern är jättebussig, bjuder in Prinsen och tycker att det är så kul att han jämt äter så mycket (alltså mat)när han bjuds på middag. Prinsen leker jättefint med de två barnen och de är verkligen gulliga. Vi bor så pass nära att det tar cirka en minut att springa över till varandra (perfekt!), så det gör de. Och eftersom barnen bara bor här varannan vecka så passar de på att leka den veckan. Men då blir det att Prinsen hamnar i mängderna av godis och läsk.
Så vad är det jag inte gillar?
1. Att det år så MYCKET godis.
2. Att det verkar finnas tillgängligt mitt på dagen och inte när man har käkat middag. (De barnen har kommit över till oss med en chipsskål under armen vid tio på morgonen.)
3. Att det inte verkar som att man måste sitta ner och äta godis. (Jag tänker på sätta-i-halsen-grejen och hoppas att Prinsen vet att han måste sitta ner och käka, också när jag inte är med.)
4. Att cola verkligen inte är bra för barn, med socker och koffein.
5. Att man får spela i timmar. Så när Prinsen inte har speldagar hemma och jag säger nej, drar de bara vidare till kompisen. Hepp.
Vad det kan ändras
När jag är naken står magen ut mer än tuttarna, alltså befinner sig längre fram. (Så var det ju inte förr om åren.)Och då vill jag påpeka att jag inte är överviktig. Det är liksom bara det att brösten är lite tomma och att jag är älskar att äta och inte rör mig tillräckligt. Och eftersom jag inte tänker göra en bröstförstoring inser jag att jag faktiskt måste börja träna nu. För det här har jag ingen lust att stå ut med helst.
fredag 4 januari 2013
Två år
Är det sant att det gått två år? Två år som susat fram, men då det samtidigt hänt så mycket. Två år sedan jag fick ett till barn, sedan Prinsen blev storebror. Imorgon fyller Gittan år.
Jag skrev aldrig någon förlossningsberättelse. Kanske för att jag själv aldrig fastnat för den typen av läsning, kanske för att jag hade annat när jag var nybliven tvåbarnsmor. Jag vet inte. Nedan skriver jag i alla fall i korthet om innan tiden Gittan kom, om graviditeten och snittet.
Behandlingarna:
- Vi började göra syskonförsök under våren 2008, när Prinsen var två år.
- Vi hade två frysta embryon i frysen på Huddinge sjukhus. Ett av dem blev ett tidigt missfall. Ett blev ett negativt testsvar på stickan.
- Vi valde att göra fortsatta behandlingar på Carl Von Linné i Uppsala och köpte ett trepack.
- Jag har varit på Linnékliniken med magsjuka, legat i en gynstol, rädd för att bajsa läkaren i pannan. Jag var tvungen att åka, för annars skulle de behöva kasta vårt redan tinade embryo.
- Jag har också kört till Uppsala ensam med mer än 39 grader i temp, av samma anledning.
- Jag ville ha två embryon insatt, och blev lovad det av läkaren O. Han bangade det senare och jag blev besviken på honom, fick en annan läkare.
- Sambon började tappa hoppet och de sista två gångerna åkte jag själv till Uppsala. - Vi pratade inte om de sista behandlingarna, jag drog ensam och betalade från min egen ficka.
- Vi gjorde åtta syskonbehandlingar, var av tre blev till tidiga missfall.
- Vi gjorde en missfallsutredning som inte visade på några specifika orsaker till de tidiga missfallen.
- På valborg 2010 fick jag tillbaka en fin blastocyst som var odlad till dag fem, nedfrusen och upptinad. Det var läkaren O som gjorde återföringen. Sedan gick jag på brasa.
- I mitten av maj gjorde jag ett positivt graviditetstest. Jag vågade inte tro att det skulle bli ett barn.
Graviditeten:
- Jag åt trombyl under halva graviditeten.För att jag hade hört att det kunde vara bra om man fått flera tidiga missfall.
- I vecka 15 började jag kräkas. Den första gången var mamma här och då talade jag om.
- Jag kopierade en ultraljudsbild på Gittan och satte i en plastficka. Den fick Prinsen när vi talade om för honom. Han blev jätteglad!
- Jag var jätteorolig när jag var gravid. För att det inte skulle bli något barn.
- Jag gjorde sammanlagt tre ultraljud.
- Prinsen var med vid nästan alla besök hos barnmorskan. Han hade en favoritbil när vi var där, en stor träbil man kunde åka på.
- På midsommarafton 2010 fick jag en blödning. Jag satt själv på gynakuten i massor av timmar och grät sedan när jag såg att den lilla i min mage levde.
- Jag mådde bra under graviditeten. Bara illa och var trött i början och spydde i några veckor där i mitten.
- Jag sökte havandeskapspenning eftersom jag jobbade på småbarnsavdelning under en årstid när det var massor av snö. Jag fick halv.
- Den sista arbetsdagen gjorde jag 23/12-10. Knappt två veckor senare kom Gittan.
Snittet:
- Jag visste redan från början att jag skulle få göra snitt, eftersom jag sprack hela vägen när Prinsen föddes.
- Jag fick välja mellan den 5:e eller den 7:e. Det kändes konstigt att välja mitt barns födelsedag.
- Dagen innan snittet, ville jag att Sambon skulle ansa till lite där nere. Det blev inte så. Prinsen hade tungt att andas, fick ventolin, och det var annat som skulle göras.
- Jag var rädd för att blöda mycket eftersom jag förlorade 2 1/2 liter när Prinsen kom.
- Jag tyckte också att det var läskigt att tänka på att någon skulle skära mig i magen.
- Den 5/1-11 blödde Prinsen näsblod på morgonen, sedan lämnade vi honom hos några kompisar och åkte till sjukhuset.
- Sambon gick på toa i foajén och jag åkte hissen upp, väntade där. När Sambon kom till mig, upptäckte han att han hade glömt sin mobil på toan. Den låg kvar där han lämnade den.
- Vi kom till sjukhuset 8.30 och fick ett rum och jag en nål i handen, eller var det armen?
- Sambon och jag sov på en brits när en sköterska kom och sa att det var vår tur. Klockan var då ca 12.30.
- Jag hade med min två skivor. En Alicia Keys och en Salem Al Fakir. Jag ville lyssna på den sistnämnda, för en av hans låtar var på radion när jag precis gjort återinföringen med Gittan. När Sambon sa i hissen på väg till operation att skivan inte var bra, lät jag dem sätta på Alicia Keys. Några veckor senare när jag var hormonell grät jag för att vi hade haft fel musik. Sambon hade inte fattat vikten av det hela och min poäng. Nu struntar jag i vilket, för låten är ändå speciell. Men jag tycker att Sambon borde ha hållit klaffen då det var jag som skulle bli skuren i magen.
- Jag började grina när jag kom in i operationssalen. Jag hade vit rock och en droppställning, var ashungrig (fastande sedan kvällen innan)och tänkte på plankstek.
- Det luktade speciellt i rummet, men jag kan inte beskriva vad.
- Det var många i rummet och jag såg inte vem som pratade, för alla hade munskydd.
- Det var svårt att sätta spinal på mig, för jag har tydligen tätt mellan kotorna. Ont gjorde det också, men jag skärpte mig och krummade på ryggen så mycket det gick med den stora magen.
- Jag fick ligga som Jesus på korset, ihop med benen och ut med armarna.
- När personalen började sprita av mig där nere bad jag om ursäkt för urskogen. De sa att "Men det här är ju en gynavdelning", och skrattade.
- Det var läskigt att inte ha någon känsel i benen.
- Jag pratade mycket, frågade saker. Har märkt att jag gör så när jag blir rädd eller nervös. Personalen var jättegullig.
- Jag tänkte på pappas fru som just den stunden befann sig i samma hus, för att få en behandling för sin bröstcancer.Sedan började de skära.
- Hon som utförde själva snittet och var ansvarig för operationen var en snygg tjej på max 35. Respekt!
- Jag kände att någon bökade i magen på mig, men absolut ingen smärta. Sedan hörde jag ett skrik.
- "Jag vet vad det är", sa en personal som stack upp huvudet ovanför det gröna skynket. "Men jag säger inget." Så försvann hon igen.
- Gittan skrek när hon kom ut och det var skönt, för det gjorde inte Prinsen.
- Det första vi fick se av Gittan var att hon har samma surläpp som sin bror.
- Barnmorskan höll henne så att vi kunde se att vi just fått en flicka.
- Jag grät och fick upp Gittan på mitt bröst.
- Det var magiskt att ligga där med Gittan, äntligen hos oss.
- De vägde henne på plats, bara en liten bit från oss.
- Jag fick ligga på uppvaket i 2 1/2 timme. Jag ville ringa pappas fru, men våra telefoner fanns inlåsta i ett skåp på en annan avdelning.
- Jag ammade Gittan första gången på uppvaket.
- Prinsen kom med våra kompisar. Han ville hålla sin lillasyster och de var så fina.
- Sambon och Prinsen åkte hem och jag var kvar på BB med Gittan.
-Jag ville ligga på sal för att få sällskap, men det var nästan inga som fanns där, för det var lugnt. Jo, en snarkande pappa under en natt.
- Jag hade ganska ont i såret de första dagarna, för jag tog bara alvedon och dexofen då jag har astma. Efter fyra dagar slutade jag med medicinen.
- Jag grinade en del på BB. För att jag äntligen fått Gittan, för att jag kände mig ensam, för allt möjligt. Sköterskorna fiskade efter om jag var deprimerad.
- Sambon och Prinsen hälsade på varje dag. Annars var det lugnt med besök. Nästan för lugnt.
- Jag kunde inte kliva upp, mer än när jag bytte blöja eller tog mig hela långa korridoren bort till toan. Det gjorde för ont.
- Gittan sov en massa i början och amningen funkade fint. Jag hade henne i min säng mest hela tiden.
- Jag läste ut en roman på BB, "Mitt namn var Elton." Har läst bättre om man säger så.
- Efter fyra dagar på BB åkte Gittan och jag hem. Vi blev hämtade av Sambon och Prinsen och redan i sjukhusgaraget ville Prinsen byta plats på sin bilbarnstol, så att han kunde titta på sin lillasyster.
Grattis, finaste lilla älskade Gittan!
Jag skrev aldrig någon förlossningsberättelse. Kanske för att jag själv aldrig fastnat för den typen av läsning, kanske för att jag hade annat när jag var nybliven tvåbarnsmor. Jag vet inte. Nedan skriver jag i alla fall i korthet om innan tiden Gittan kom, om graviditeten och snittet.
Behandlingarna:
- Vi började göra syskonförsök under våren 2008, när Prinsen var två år.
- Vi hade två frysta embryon i frysen på Huddinge sjukhus. Ett av dem blev ett tidigt missfall. Ett blev ett negativt testsvar på stickan.
- Vi valde att göra fortsatta behandlingar på Carl Von Linné i Uppsala och köpte ett trepack.
- Jag har varit på Linnékliniken med magsjuka, legat i en gynstol, rädd för att bajsa läkaren i pannan. Jag var tvungen att åka, för annars skulle de behöva kasta vårt redan tinade embryo.
- Jag har också kört till Uppsala ensam med mer än 39 grader i temp, av samma anledning.
- Jag ville ha två embryon insatt, och blev lovad det av läkaren O. Han bangade det senare och jag blev besviken på honom, fick en annan läkare.
- Sambon började tappa hoppet och de sista två gångerna åkte jag själv till Uppsala. - Vi pratade inte om de sista behandlingarna, jag drog ensam och betalade från min egen ficka.
- Vi gjorde åtta syskonbehandlingar, var av tre blev till tidiga missfall.
- Vi gjorde en missfallsutredning som inte visade på några specifika orsaker till de tidiga missfallen.
- På valborg 2010 fick jag tillbaka en fin blastocyst som var odlad till dag fem, nedfrusen och upptinad. Det var läkaren O som gjorde återföringen. Sedan gick jag på brasa.
- I mitten av maj gjorde jag ett positivt graviditetstest. Jag vågade inte tro att det skulle bli ett barn.
Graviditeten:
- Jag åt trombyl under halva graviditeten.För att jag hade hört att det kunde vara bra om man fått flera tidiga missfall.
- I vecka 15 började jag kräkas. Den första gången var mamma här och då talade jag om.
- Jag kopierade en ultraljudsbild på Gittan och satte i en plastficka. Den fick Prinsen när vi talade om för honom. Han blev jätteglad!
- Jag var jätteorolig när jag var gravid. För att det inte skulle bli något barn.
- Jag gjorde sammanlagt tre ultraljud.
- Prinsen var med vid nästan alla besök hos barnmorskan. Han hade en favoritbil när vi var där, en stor träbil man kunde åka på.
- På midsommarafton 2010 fick jag en blödning. Jag satt själv på gynakuten i massor av timmar och grät sedan när jag såg att den lilla i min mage levde.
- Jag mådde bra under graviditeten. Bara illa och var trött i början och spydde i några veckor där i mitten.
- Jag sökte havandeskapspenning eftersom jag jobbade på småbarnsavdelning under en årstid när det var massor av snö. Jag fick halv.
- Den sista arbetsdagen gjorde jag 23/12-10. Knappt två veckor senare kom Gittan.
Snittet:
- Jag visste redan från början att jag skulle få göra snitt, eftersom jag sprack hela vägen när Prinsen föddes.
- Jag fick välja mellan den 5:e eller den 7:e. Det kändes konstigt att välja mitt barns födelsedag.
- Dagen innan snittet, ville jag att Sambon skulle ansa till lite där nere. Det blev inte så. Prinsen hade tungt att andas, fick ventolin, och det var annat som skulle göras.
- Jag var rädd för att blöda mycket eftersom jag förlorade 2 1/2 liter när Prinsen kom.
- Jag tyckte också att det var läskigt att tänka på att någon skulle skära mig i magen.
- Den 5/1-11 blödde Prinsen näsblod på morgonen, sedan lämnade vi honom hos några kompisar och åkte till sjukhuset.
- Sambon gick på toa i foajén och jag åkte hissen upp, väntade där. När Sambon kom till mig, upptäckte han att han hade glömt sin mobil på toan. Den låg kvar där han lämnade den.
- Vi kom till sjukhuset 8.30 och fick ett rum och jag en nål i handen, eller var det armen?
- Sambon och jag sov på en brits när en sköterska kom och sa att det var vår tur. Klockan var då ca 12.30.
- Jag hade med min två skivor. En Alicia Keys och en Salem Al Fakir. Jag ville lyssna på den sistnämnda, för en av hans låtar var på radion när jag precis gjort återinföringen med Gittan. När Sambon sa i hissen på väg till operation att skivan inte var bra, lät jag dem sätta på Alicia Keys. Några veckor senare när jag var hormonell grät jag för att vi hade haft fel musik. Sambon hade inte fattat vikten av det hela och min poäng. Nu struntar jag i vilket, för låten är ändå speciell. Men jag tycker att Sambon borde ha hållit klaffen då det var jag som skulle bli skuren i magen.
- Jag började grina när jag kom in i operationssalen. Jag hade vit rock och en droppställning, var ashungrig (fastande sedan kvällen innan)och tänkte på plankstek.
- Det luktade speciellt i rummet, men jag kan inte beskriva vad.
- Det var många i rummet och jag såg inte vem som pratade, för alla hade munskydd.
- Det var svårt att sätta spinal på mig, för jag har tydligen tätt mellan kotorna. Ont gjorde det också, men jag skärpte mig och krummade på ryggen så mycket det gick med den stora magen.
- Jag fick ligga som Jesus på korset, ihop med benen och ut med armarna.
- När personalen började sprita av mig där nere bad jag om ursäkt för urskogen. De sa att "Men det här är ju en gynavdelning", och skrattade.
- Det var läskigt att inte ha någon känsel i benen.
- Jag pratade mycket, frågade saker. Har märkt att jag gör så när jag blir rädd eller nervös. Personalen var jättegullig.
- Jag tänkte på pappas fru som just den stunden befann sig i samma hus, för att få en behandling för sin bröstcancer.Sedan började de skära.
- Hon som utförde själva snittet och var ansvarig för operationen var en snygg tjej på max 35. Respekt!
- Jag kände att någon bökade i magen på mig, men absolut ingen smärta. Sedan hörde jag ett skrik.
- "Jag vet vad det är", sa en personal som stack upp huvudet ovanför det gröna skynket. "Men jag säger inget." Så försvann hon igen.
- Gittan skrek när hon kom ut och det var skönt, för det gjorde inte Prinsen.
- Det första vi fick se av Gittan var att hon har samma surläpp som sin bror.
- Barnmorskan höll henne så att vi kunde se att vi just fått en flicka.
- Jag grät och fick upp Gittan på mitt bröst.
- Det var magiskt att ligga där med Gittan, äntligen hos oss.
- De vägde henne på plats, bara en liten bit från oss.
- Jag fick ligga på uppvaket i 2 1/2 timme. Jag ville ringa pappas fru, men våra telefoner fanns inlåsta i ett skåp på en annan avdelning.
- Jag ammade Gittan första gången på uppvaket.
- Prinsen kom med våra kompisar. Han ville hålla sin lillasyster och de var så fina.
- Sambon och Prinsen åkte hem och jag var kvar på BB med Gittan.
-Jag ville ligga på sal för att få sällskap, men det var nästan inga som fanns där, för det var lugnt. Jo, en snarkande pappa under en natt.
- Jag hade ganska ont i såret de första dagarna, för jag tog bara alvedon och dexofen då jag har astma. Efter fyra dagar slutade jag med medicinen.
- Jag grinade en del på BB. För att jag äntligen fått Gittan, för att jag kände mig ensam, för allt möjligt. Sköterskorna fiskade efter om jag var deprimerad.
- Sambon och Prinsen hälsade på varje dag. Annars var det lugnt med besök. Nästan för lugnt.
- Jag kunde inte kliva upp, mer än när jag bytte blöja eller tog mig hela långa korridoren bort till toan. Det gjorde för ont.
- Gittan sov en massa i början och amningen funkade fint. Jag hade henne i min säng mest hela tiden.
- Jag läste ut en roman på BB, "Mitt namn var Elton." Har läst bättre om man säger så.
- Efter fyra dagar på BB åkte Gittan och jag hem. Vi blev hämtade av Sambon och Prinsen och redan i sjukhusgaraget ville Prinsen byta plats på sin bilbarnstol, så att han kunde titta på sin lillasyster.
Grattis, finaste lilla älskade Gittan!
torsdag 3 januari 2013
Mål för 2013
Jag har inga direkta nyårslöften, utan skulle istället vilja kalla det för visioner.
- Skratta mer (Ha ett positivt tänk!)
- Umgås mer (Vara social med kompisar. Hitta på grejer.)
- Vara mer ärlig (Komma ut ut IVF-garderoben för nära?)
- Träna mer (Jag är trött på att vara degig.)
- Knulla mer. (Måste satsa på klistret i relationen.)
Ja, mer av allt liksom.
- Skratta mer (Ha ett positivt tänk!)
- Umgås mer (Vara social med kompisar. Hitta på grejer.)
- Vara mer ärlig (Komma ut ut IVF-garderoben för nära?)
- Träna mer (Jag är trött på att vara degig.)
- Knulla mer. (Måste satsa på klistret i relationen.)
Ja, mer av allt liksom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
