måndag 7 januari 2013
Att skära om
En av mina allra bästa vänner ska få barn inom en väldigt snar framtid. Det är en pojke, det vet de. Jag hoppas att de inte kommer att skära om honom. Pappan vill och det verkar inte vara en så bigdeal för min vän, de säger hon nu. Men jag hoppas innerligt att hon tänker igenom det hela, om hon fortfarande tycker så när det lilla barnet är ute. Det är liksom rätt svårt att ändra sig i efterhand och fruktansvärt att göra det om man egentligen inte vill. Själv anser att det är ett övergrepp, att skära i ett barns könsorgan utan att det finns en medicinsk anledning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kanske tycker (eller säger) hon att det inte är en big deal för att det är en viktig fråga för pappan, och hon vill inte "köra över" honom. Och kanske har hon vant sig (och litar på att det "inte innebär några nackdelar") eftersom pappan är omskuren?
Jag håller hur som helst med. Det är ett övergrepp:-(
Om det nu är viktigt att vara omskuren så kan väl barnet själv få fatta det beslutet efter 18-årsdagen? Ingen annan borde få fatta beslut om att skära bort delar av en annans kropp såvida det inte handlar om strikt medicinska skäl och då operationen inte kan skjutas upp. ... så tycker jag. Men det är förstås svårt, eller i alla fall obekvämt, att kritisera hur andra tar hand om sina barn – de har ju knappast avsikten att kränka eller på andra sätt skada sitt barn.
På samma sätt tycker jag man kan resonera (rent teoretiskt alltså eftersom mitt exempel inte är ett FYSISKT ingrepp) när det gäller att döpa ett barn. Jag vill att mina barn ska bestämma själva om de vill upptas i guds gemenskap eller inte.
Hellomotti
Skicka en kommentar