Vi har kollat på hus fram och tillbaka i två år nu. För att vi vill ha lite större. Nu har vi kommit fram till att det kanske är lika bra att bygga ett nytt hus. Så att vi kan få som vi vill och slippa renovera. Så att vi kan göra en bra ekonomisk vinst i framtiden. Jag vill dock bo i det område som vi bor i nu och det är lite körigt. Har hittat en tomt som står helt tom och jag har tagit reda på vem som äger den och har även skickat ett brev. Spännande, men det skulle vara för lätt att bara få köpa den för en rimlig peng.
Sambon har varit föräldraledig i drygt en månad med Gittan nu. Det har varit glassigt för mig. Jag har endast lämnat Prinsen på morgnarna och middagen har varit på G efter jobbet. Nu har Sambon börjat jobba, på ett nytt jobb, och det blir nya rutiner igen i och med hans ändrade tider och arbetsuppgifter.
Jag har tankarna på de två små i frysen och tycker att det känns jobbigt att våra embryon kommer att kastas. Drömmer i smyg om att vi använder dem för att få ett tredje barn, men vågar inte säga det till Sambon, för då kommer han att krossa den tanken bums.
På jobbet funkar det bra. Har fått en ny kollega som det funkar så bra med. Det är roligt att gå till jobbet och jag är verkligen glad att det är hon som är på vår avdelning. Vi har mycket att prata om, både jobbmässigt och privat. Jag kommer att stanna på mitt jobb i några år framöver, för det passar så bra med mitt/vårt privatliv. Hyfsat flexibelt och nära både dagmamma, skola och hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Har faktiskt tänkt en del på dig sedan du skrev om att de skulle slängas, och undrat just detta - kan man bara testa, eller är risken för stor att man dras med och att det blir väldigt jobbigt?
Tänker förstås mycket på det eftersom vi kämpar på med syskonförsök, har använt frysisen och gjort ytterligare ett försök, med två missfall som resultat. Trodde att det skulle gå att hålla sig mer cool liksom - går det så går det, vi har ju vår son. Men vips är det typ det enda jag tänker på
Anneli:
Jag tror att jag skulle dras med, även om jag tror att fallet inte skulle bli lika högt som förut. Jag önskade mig två bra och nu har jag det. Att jag tänker på ännu ett barn är ju för att de två små finns där. Hade frysen varit tom hade jag aldrig tänkt tanken. Förut spelade heller inte pengarna någon roll. Jag gjorde vad som behövdes, medan jag nu tänker att ett frysförsök kostar 11500 kronor, och vi aldrig har varit utomlands med familjen.Vågar man satsa på det dyra lotteriet? Men jag drömmer om ännu en liten, men vågar som sagt inte ta upp det, för jag vet att Sambon kommer att dissa det direkt...
Det är svårt att hålla sig cool när man så gärna vill ha ett syskon till sitt barn, det vet jag verkligen. Hur ska ni göra nu? Är ni överens? Lycka till!
/Anna-Bell
Vi är överens så här långt iallafall, har just köpt ett tre-pack och håller på med den första av dem. Men visst känner man att man inte kan visa riktigt hur jobbigt det är ibland, eftersom man är rädd att han ska tycka att vi sätter stopp?
Förstår fullkomligt att det är svårt att släppa tanken på de två små i frysen. Jag är ärligt talat tveksam till om jag skulle kunnat det. Men som du säger, det kostar ju också, och man vill ju njuta av den familj man har och inte låta deppighet prägla den korta tiden?
Kram och tack för ditt svar!
/Anneli
Skicka en kommentar