Små sår

Man ska inte förakta små sår och fattiga vänner! Det är ett ordspråk jag har lärt mig på sistone. Gittan hade ett pyttesår på tån som sedan gjorde så att tån blev illröd. Förmodligen fick hon in något litet skräp i såret. Gittan grät och gnydde hela natten. Jag gick till vårdcentralen på morgonen och fick antibiotika. Hon var inte alls sig själv på dagen, lugn som hon inte brukar. Efter några timmar hade det röda från tån spridit sig över foten och när flera personer hade pratat om blodförgiftning började jag grina och åkte till barnakuten. Där sa de att hon behövde läggas in över natten om sänkan var hög, men så var inte fallet. (Det var inget som tydde på blodförgiftning, tacklov.) Dock skulle vi komma in om det röda spred sig upp på benet under natten, men det hände inte. Vi fick en återbesökstid dagen efter, för kontroll och det såg bra ut tyckte läkaren. Det var på väg åt rätt håll. Tån var varfylld och jag blev expert på att lägga omslag med sprit, vilket jag gjorde i över en veckas tid.

Nu är antibiotikakuren avslutad och tån skinnflådd på grund av all sprit, men bra. Och jag kommer alltid att ha på plåster på när det finns sår. Man ska inte förakta de små såren, som sagt.