Skolan och brottning

Igår fick jag ett brev från skolan. Klassläraren hade skrivit om en incident som hände förra veckan. Ingen har tidigare berättat om det för mig eller Sambon. Inte heller Prinsen.

Klassen var på utflykt och en lek spårade ur. En kille (han som har en diagnos) hade brottat ner Prinsen och sparkat honom på halsen. Läraren skrev att hon hade pratat med killarna om händelsen. Jag påpekade att vi här hemma har förbud mot grepp, slag, sparkar och brottningsmatcher, och att jag antar att de också har det i skolan. Jag beskrev också en händelse som inträffade här hemma för ett par veckor sedan, då Prinsen blev nedbrottad och då en jämnårig kompis höll honom runt halsen. Talade om att jag blev både rädd och arg. (Prinsen skrek väldigt högt då!) Rädd för att han skrek och för att det är otäckt med halsen, tycker jag. Arg för att jag tycker att man kan förvänta sig att åttaåringar ska veta hur man gör mot varandra.

Tycker att det är skönt att ha en "snäll" kille, och blir förbannad på andra barn som inte kan och vet hur man ska göra, så att min pojke råkar illa ut. Han väger dessutom tio, femton kilo mindre än vissa i klassen, och då känns ju brottning som en mindre bra grej.