Idag var det möte med rektorn angående Prinsens skolsituation. Jag höll mig relativt kort, men förklarade att vi vill se en förändring. Att vi inte accepterar att vår son kränks. Hon höll med, men jag vill veta att det ska bli bra och det NU. Hade tänkt hålla mig cool, men det sprack. Grinade i två olika omgångar under vårt samtal på 45 minuter. Det är lätt att det blir så när ens barn far illa. Bland annat rann tårarna när jag tittade på henne och förklarade att hon i sexårs var i gruppen och tittade på VÅRT barn, sa att HAN fungerade bra. "Du tittade på honom, när det inte var han som var problemet!" sa jag. Hon blev tyst en stund och sa att "Jag ber om ursäkt om jag sa något som inte passade." Hoppas att hon fattade poängen.
Rektorn ska prata med arbetslaget. Hon har tidigare pratat med pojkens mamma, de har ett nära samarbete. Hon ville också tala med Prinsen och han ville att jag skulle vara med. "Jag vill inte att han ska sitta i något slags förhör", sa jag och hon menade att "Tänk om han om några år säger, att ingen lyssnade på mig i skolan." Hon har en poäng, men jag ska med, som sagt. Om två veckor har vi uppföljningsmöte.
onsdag 5 november 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kram!
Hoppas de löser sig, nu bums!
Skicka en kommentar