torsdag 19 mars 2015

Ingen trea

Ebba, tack snälla för att du efterlyser mig. Nej, jag tror faktiskt inte att så många följer mig längre. Det var liksom mer när jag ville ha ett syskon till mitt barn. Men ändå, tack för att du är kvar ännu!

Det har varit dåligt med skrivandet. Har faktiskt kommit av mig och vet egentligen inte varför.

Jag har haft panik, förresten. För de två blastocysterna som finns i frysen i Uppsala.De som ligger kvar på nåder, då jag sökte om ett extra år i frysen. Han skrev på det då, Sambon. Men han sa "Jag fattar inte varför."

Jag är så nöjd med våra två, tro inget annat. Men nu finns de där och jag är beredd att vara med i lotteriet istället för att kasta. Men det är så svart att prata med Sambon. Så jag skrev. Och dagen efter (igår) kom han. "Jag vill inte ha ett barn till, Anna-Bell. Vi börjar bli gamla, fyller 40 i år. Jag kanske är död innan barnet har flyttat hemifrån. Och om inte, ska vi ha barn hemma tills vi blir pensionärer, vid 65?! Då måste vi lämna orten där vi bor, för vi har inte råd med större här och skaffa en annan bil. Nej, då får du göra det själv och jag drar."

Känner mig lite låg och undrar om jag ska:

Ett: Acceptera det han säger och lägga ner.

Två: Dra det ett varv till, tala om att man visst kan få ett barn när man är 40, att jag tar bebistiden, kör blöjbyten och nattvak. Försöka göra en deal.

Vet inte vad. Är det för gammalt att få barn när man är fyrtio? (Jag tycker inte det, men har samtidigt åldersnoja och önskar att jag vore trettio istället...)




5 kommentarer:

Tingeling sa...

NEJ! Man är självklart inte för gammal att bli förälder när man är 40!! Jag fyller 41 i år och väntar på tvåan, som kommer först om några år.
Men det är klart att du måste acceptera hans beslut. Tråkigt, men så är det.
Kram.

Tudorienne sa...

Tråkig sits. Nej jag tycker inte heller man är för gammal vid 40, jag födde vår trea när jag fyllt 41. Graviditeten var bättre än första, för att inte tala om förlossningen.

Men jag tänker mycket på att man måste ta hand om sig och hålla sig frisk när man skaffat barn sent.

Anonym sa...

Jag säger som de övriga - man är inte för gammal vid 40. Idag lever vi ju längre, är pigga längre och jobbar längre.

Jag känner igen det du skriver, för jag är också sugen på en trea men har en make som inte varit lika lockad. När jag tog upp ämnet första gången sa han blankt nej, men sedan dess har vi diskuterat ett flertal gånger...

Jag tänker att visst måste du acceptera hans beslut men samtidigt måste ni ju kunna diskutera igenom saken. De farhågor han har - finns det några lösningar på dem som han inte har tänkt på t ex. Samtidigt kanske du får fundera på om det känns värt att diskutera och kanske dra fram upprörda känslor hos er båda, om han verkligen har bestämt sig.

Maja Gräddnos sa...

Alltså, jag är 44 och inte tusan känner jag mig gammal, vare sig i kropp, själ eller ork. Det är klart att jag fysiskt skulle klara en graviditet och ett barn till.

Men. Att försöka få ännu ett barn tycker jag inte ska vara en funktion av att den ena parten erbjuder sig att dra lasset med bebistiden. Det funkar inte. I en familj måste man hjälpas åt och växeldra, om det ska bli bra måste man vara inne i det hela på samma villkor tycker jag. Jag drog, som du vet, i princip hela lasset under bebistiden med Bull och det var ingen lek. Och då hade vi ändå "bara" ett barn till. Då var ju mitt och Pelles förhållande redan fullständigt åt skogen. Men om man har ett fungerande förhållande och två barn känner jag att det inte är rätt att gå in i någonting så stort på fel premisser. Du kan inte garantera att du ska orka dra lasset. Vad ska du tycka om sambon när ni är mitt uppe i det hela och du inte får den "hjälp" som du behöver, vad ska sambon tycka om dig när du "gnäller" trots att du fick vad du vill ha osv.

Ert förhållande måste också vara en parameter i den här ekvationen tycker jag.

Kram på dig!

EN MÖLNBOBOS LIV - MAMMA TILL MELVIN OCH FELIX sa...

Jag hänger kvar och läser. Jag fyller också 40 i år och skulle gärna ha en trea, sambon känner som din sambo. Han tycker vi är för gamla och är rädd för att vi inte kommer finnas kvar tills barnen är stora nog (fast vi kan ju råka ut för något imorgon, sånt vet man aldrig).