IVF-tiden som var.

Egentligen känns det orimligt att försöka skriva om en flera år lång åktur i en berg-och-dal-bana på bara några rader.Men jag försöker ändå göra någon slags sammanfattning om just vår situation.

På sensommaren 2003 gav sambon äntligen med sig;Vi skulle försöka på riktigt nu!Jag hade längtat länge efter barn men sambon ville helst att jag skulle plugga klart.Men nu gav han med sig innan studierna var klara,tackolov.Sju månader senare hade jag redan fått panik eftersom jag hade en känsla av att det skulle ta lång tid att bli gravid.Jag ringde min gynekogog och drog en vit lögn om att vi hade försökt i nästan ett år.Provsvaren efter utredningen visade att sambons simmare inte var i bästa skick.Enda sättet för oss var,enligt gynekologen,att göra IVF.

I april 2004 ställdes vi i landstingets kö som då var 15 månader lång.För oss kändes det som en evighet så vi bestämde oss för att göra ett privat försök medan vi väntade.Det kändes bättre att GÖRA något och inte bara gå och vänta i över ett år.Sagt och gjort.På sommaren jobbade jag som en galning och då hösten kom hade vi sparat ihop 32 000 kronor.

Jag fick under utredningen reda på att jag har en kronisk inflammation i sköldkörteln vilket kan påverka fertiliteten.Efter ett läkarbesök fick jag en stående behandling med läkemedlet levaxin.

I oktober 2004 började vi med IVF nr 1.Sju ägg plockades ut.Två av dem var starka nog och ett av dem sattes in direkt medan det andra hamnade i frysen. Dagen innan usatt testdag föstod jag att det var kört.Det var den 18:e november och jag såg blod på toapappret.Två månader senare tog vi ägget som fanns i frysen.Även det gick åt skogen.

De privata försöken var över.Vi var ledsna,trötta och 32 000 kronor fattigare, men vi stod ändå fast vid att vi gjorde rätt som körde på i väntan på att komma fram i kön.

I april 2004 ringde en sjksköterska från sjukhuset där vi stod i kö för att göra landstingsförsök.Hon sa att det var några som hade tackat nej till att göra behandlingen och att vi därför kunde ta deras återbudstid om vi ville.Det ville vi!

Fyra månader tidigare än beräknat började vi vår behandling.I början av juni plockades 15 ägg ut.Fem av dem hamnade i frysen och ett sattes in direkt.Jag hade några dagar innan tagit min högskoleexamen.Testet efter denna behandling gjordes någon vecka efter min 30-årsdag.Jag hade utan andras vetskap skålat i alkoholfritt på festerna eftersom jag ju eventuellt kunde vara gravid.

Den 22:a juni gjorde vi testet som visade positivt!Vi var så glada men vågade knappt prata om det.En vecka senare var missfallet ett faktum.Jag kunde inte sluta gråta på flera dagar.Mina ögonlock var tjocka som mandarinklyftor.Det värkte i kroppen av både orättvisa och sorg.

I slutet av augusti tog vi ett ägg ur frysen.Drömmen blev krossad en fjärde gång.

Jag mådde dåligt denna höst.Tyckte att det var enkelt för andra,som inte var i detta barnlöshetshelvete att tycka till,mena att det finns annat i livet än barn som är viktigt.Det rimmar illa då man samtidigt gullar med sin bebis (som blev till vid första försöket)och inte kan prata om annat än sitt lilla barn.Självklart kändes det inte som att något annat kunde mäta sig med att få bli förälder.Vad skulle kunna jämföras med det?En ny bil?En villa eller sommarstuga?Nej,inget! Till dessa ville jag bara skrika:"Testa själv då att vara ofrivilligt barnlös!Försök att tänka på något annat samtidigt som din kropp pumpas full med hormoner.Försök själv då att hantera att du kanske aldrig kommer att kunna få några barn!"

Vi pratade om adpotion ibland men kom inte fram till något vettigt.Vi var inte överens och det var jobbigt.Han ville inte.Eftersom jag inte kunde tänka mig ett liv utan barn så fanns adoption med i mina tankar.Samtidigt längtade jag efter att få vara gravid,ha en stor mage och känna sparkar innifrån.

Den 1:a december 2005 var en lyckodag.Jag och sambon firade sex år tillsammans och gjorde det med att sätta in två embryon i min kropp. 16 sagar senare gjorde vi testet med stort T.Det var positivt!

Efter en komplikationsfri graviditet föddes vår underbara och efterlängtade son på utsatt datum.Äntligen kom han.Han,vår sockernorpa.Vår älskling.Prinsen.Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag får vara hans mamma.I dag tackade jag.I går.I morgon.Jag är så tacksam och lycklig över honom.Nu.För alltid.I evighet.