En förskola i ett område med för få barn i kö. En avdelning som måste stängas för att pengarna inte kommer in, personal som måste gå. Kvällsmöte varje vecka, för att diskutera och informera. Stora barngrupper som får föräldrar att sparka bakut, som tvingar pedagogerna att aktivt förändra arbetssättet. Nya arbetslag. Nya friska tag. Det är så mitt läge på jobbet är just nu.
Detta samtidigt som vi är tre man kort och endast försöker hålla huvudet ovanför vattenytan och bedriva verksamheten på bästa sätt. Som alla utvecklingssamtal ska göras. Som det är 1000 andra saker som ska fixas.
Detta är verkligheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja du, vi inom barnomsorgen slår verkligen knut på själva för att göra samma arbete ävenom vi är kort om folk.
Önskar ibland att vi kunde stänga tidigare när vi är kort om folk.
Ibland så får man ju sin tandläkar tid inställd eller sin tid hos frissan, men aldrig att man ber föräldrarna hämta tidigare för att vi håller på att dräpa oss.
hejje jag jobbar oxå inom barnomsorgen och känner så väl igen det du skriver *kram*
Skicka en kommentar