Kreta

-36 grader.

-Varma stränder.

-Salt vatten.

-Prat med vännen i varma, svarta nätter.

-Bad i poolen.

-Gos med Prinsen under parasoll på stranden.

-Greksallader.

-Tzatsiki i mängder.

-Gott rödvin.

-Spelande syrsor.

-Inget tittande på klockan.

-Solbränna.

-Skratt med vännen och barnen.

-Kvällar på stranden med solnedgång.

Vi har haft det bra. Väldigt väldigt bra.

Resa

Det var ett tag sedan sist. Jag har jobbat min sista vecka, varit med de få barn som ännu har föräldrar som knegar på i juli månad. I dag var min allra första semesterdag.

Vi har haft besök här hemma. Fina vännen A med sin vilda treåring och engelskspråkiga karl har sovit över i många dagar. Det var kul och nu pustar vi ut. Inga engelska konversationer och ingen som tar leksaker som redan är upptagna.

I morgon drar vi, Prinsen och jag. Grekland väntar. Det ska bli kul och i dag är det lite pirrigt. Det var så himla länge sedan jag var iväg och detta är premiärutlandssemestern med Prinsen. Fina älsklingen ska få gräva i sanden, leka under palmerna och bada i poolerna.

Ha en trevlig vecka! Det ska jag ha.

En vecka

Är det sant att det bara är drygt en vecka sedan? Då jag fick veta av Doktor L att värdena var lägre och att blastocysten inte tänkte stanna. Jag är ledsen men trots det har jag inte gråtit. Bara några enstaka tårar när hon gav mig beskedet. Jag vet inte vad det beror på, jag som har nära till känslorna. Istället blir det att jag fokuserar 200% på Prinsen som läker mina sår och gör så att jag orkar vidare. Men ont gör det. Att det som vi hoppades på inte blev, att vi måste kämpa ändå lite till utan visshet om resultatet.

Det har ordnat sig med vännen. Vi har pratat och jag sade att jag var besviken på att hon inte ringde. "Det var bara några dagar" påpekade hon men jag förklarade att dessa blödande dagar var långa och hemska, att jag behövde henne just då. Hos sa att hon förstod och bad om ursäkt.

En i min nära närhet är gravid. Ingen har sagt något men min gravidradar som jag har byggt upp under åren säger mig det. En annan ska göra sin allra första IVF till hösten och verkar inte förstå innebörden av det och att det kan vara så svårt. Men det lär hon bli varse om hon inte har tur och lyckas på första eller andra försöket.

Ikväll kommer några kompisar hit. Vi ska äta gott och jag ska dricka rosévin. Ingen ska någonsin behöva tro att jag är gravid. Inte nu. Jag blöder igen förresten men har ingen aning om varför och om det är min mens. Fan vad Clearblue och Libresse har hovat in pengar på mig den senaste tiden.

Findag

Findag med Prinsen. Besök på Junibacken där vi gick runt bland alla sagogrejer (och turister). Vi tittade på böcker i bokhandeln och Prinsen köpte sig ett rosa svärd och en ask med krumelurpiller (vad hände med mig, jag som är emot både godis och vapen?)Så fikade vi. Prinsen var nöjd med valet av sin hallongrotta. Vi åkte sagotåget och jag blev nästan rörd till tårar där jag satt i mörkret med Prinsen på min högra sida. Mina tankar förde mig till barndomen när jag hörde Astrids berättarröst tala om Jonathan och Skorpan. Sedan var det Pippiteater och det var så bra att Prinsen grinade när det var slut. Jag var hyggligt nöjd över att jag dagen innan hade gjort pannkakor och pastasallad. Istället för att storma restaurangen som alla andra när teatern var slut vid 11.30 hämtade jag vår kylväska. Prinsen och jag lämnade Junibacken helnöjda och bänkade oss på en parkbänk nära vattnet och avnjöt vår lunch.

Jaha

Man kan ha rätt höga halter hcg i kroppen i nio veckor efter ett missfall. Det har jag läst idag när jag kollade på nätet. Det förklarar varför jag fortfarande har ömma tuttar. Då vet jag.