tisdag 7 juni 2011
Hon finns
Hon ligger bredvid mig i sängen. På sidan med sin bomullsfilt över sig. Den lilla näsan andas tysta andetag och munnen är stängd. Ögonen är slutna och jag tittar på ögonfransarna som har blivit längre de senaste veckorna. Jag sträcker ut min hand och rör vid mitt sovande barn, känner på det fjuniga håret på hennes hjässa. Jag ser förundrat på henne, min lilla flicka, mitt hjärta. Som jag väntat på henne, som jag längtat. Tänk att hon faktiskt finns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det finns inga ord för hur underbart det är.
Ja. Usch, nu börjar jag lipa.
Ja, det hissnar i magen varje gång man kommer på att de finns, verkligen finns och är så fina att man inte vet vad man ska göra av sina känslor.
Och det är så klart lika märkvärdigt att Prinsen finns. Tänk att IVF kan funka. Vad många gånger jag tvivlade på det.
Anna-Bell
Skicka en kommentar