Två år

Är det sant att det gått två år? Två år som susat fram, men då det samtidigt hänt så mycket. Två år sedan jag fick ett till barn, sedan Prinsen blev storebror. Imorgon fyller Gittan år.

Jag skrev aldrig någon förlossningsberättelse. Kanske för att jag själv aldrig fastnat för den typen av läsning, kanske för att jag hade annat när jag var nybliven tvåbarnsmor. Jag vet inte. Nedan skriver jag i alla fall i korthet om innan tiden Gittan kom, om graviditeten och snittet.

Behandlingarna:

- Vi började göra syskonförsök under våren 2008, när Prinsen var två år.
- Vi hade två frysta embryon i frysen på Huddinge sjukhus. Ett av dem blev ett tidigt missfall. Ett blev ett negativt testsvar på stickan.
- Vi valde att göra fortsatta behandlingar på Carl Von Linné i Uppsala och köpte ett trepack.
- Jag har varit på Linnékliniken med magsjuka, legat i en gynstol, rädd för att bajsa läkaren i pannan. Jag var tvungen att åka, för annars skulle de behöva kasta vårt redan tinade embryo.
- Jag har också kört till Uppsala ensam med mer än 39 grader i temp, av samma anledning.
- Jag ville ha två embryon insatt, och blev lovad det av läkaren O. Han bangade det senare och jag blev besviken på honom, fick en annan läkare.
- Sambon började tappa hoppet och de sista två gångerna åkte jag själv till Uppsala. - Vi pratade inte om de sista behandlingarna, jag drog ensam och betalade från min egen ficka.
- Vi gjorde åtta syskonbehandlingar, var av tre blev till tidiga missfall.
- Vi gjorde en missfallsutredning som inte visade på några specifika orsaker till de tidiga missfallen.
- På valborg 2010 fick jag tillbaka en fin blastocyst som var odlad till dag fem, nedfrusen och upptinad. Det var läkaren O som gjorde återföringen. Sedan gick jag på brasa.
- I mitten av maj gjorde jag ett positivt graviditetstest. Jag vågade inte tro att det skulle bli ett barn.

Graviditeten:

- Jag åt trombyl under halva graviditeten.För att jag hade hört att det kunde vara bra om man fått flera tidiga missfall.
- I vecka 15 började jag kräkas. Den första gången var mamma här och då talade jag om.
- Jag kopierade en ultraljudsbild på Gittan och satte i en plastficka. Den fick Prinsen när vi talade om för honom. Han blev jätteglad!
- Jag var jätteorolig när jag var gravid. För att det inte skulle bli något barn.
- Jag gjorde sammanlagt tre ultraljud.
- Prinsen var med vid nästan alla besök hos barnmorskan. Han hade en favoritbil när vi var där, en stor träbil man kunde åka på.
- På midsommarafton 2010 fick jag en blödning. Jag satt själv på gynakuten i massor av timmar och grät sedan när jag såg att den lilla i min mage levde.
- Jag mådde bra under graviditeten. Bara illa och var trött i början och spydde i några veckor där i mitten.
- Jag sökte havandeskapspenning eftersom jag jobbade på småbarnsavdelning under en årstid när det var massor av snö. Jag fick halv.
- Den sista arbetsdagen gjorde jag 23/12-10. Knappt två veckor senare kom Gittan.

Snittet:

- Jag visste redan från början att jag skulle få göra snitt, eftersom jag sprack hela vägen när Prinsen föddes.
- Jag fick välja mellan den 5:e eller den 7:e. Det kändes konstigt att välja mitt barns födelsedag.
- Dagen innan snittet, ville jag att Sambon skulle ansa till lite där nere. Det blev inte så. Prinsen hade tungt att andas, fick ventolin, och det var annat som skulle göras.
- Jag var rädd för att blöda mycket eftersom jag förlorade 2 1/2 liter när Prinsen kom.
- Jag tyckte också att det var läskigt att tänka på att någon skulle skära mig i magen.
- Den 5/1-11 blödde Prinsen näsblod på morgonen, sedan lämnade vi honom hos några kompisar och åkte till sjukhuset.
- Sambon gick på toa i foajén och jag åkte hissen upp, väntade där. När Sambon kom till mig, upptäckte han att han hade glömt sin mobil på toan. Den låg kvar där han lämnade den.
- Vi kom till sjukhuset 8.30 och fick ett rum och jag en nål i handen, eller var det armen?
- Sambon och jag sov på en brits när en sköterska kom och sa att det var vår tur. Klockan var då ca 12.30.
- Jag hade med min två skivor. En Alicia Keys och en Salem Al Fakir. Jag ville lyssna på den sistnämnda, för en av hans låtar var på radion när jag precis gjort återinföringen med Gittan. När Sambon sa i hissen på väg till operation att skivan inte var bra, lät jag dem sätta på Alicia Keys. Några veckor senare när jag var hormonell grät jag för att vi hade haft fel musik. Sambon hade inte fattat vikten av det hela och min poäng. Nu struntar jag i vilket, för låten är ändå speciell. Men jag tycker att Sambon borde ha hållit klaffen då det var jag som skulle bli skuren i magen.
- Jag började grina när jag kom in i operationssalen. Jag hade vit rock och en droppställning, var ashungrig (fastande sedan kvällen innan)och tänkte på plankstek.
- Det luktade speciellt i rummet, men jag kan inte beskriva vad.
- Det var många i rummet och jag såg inte vem som pratade, för alla hade munskydd.
- Det var svårt att sätta spinal på mig, för jag har tydligen tätt mellan kotorna. Ont gjorde det också, men jag skärpte mig och krummade på ryggen så mycket det gick med den stora magen.
- Jag fick ligga som Jesus på korset, ihop med benen och ut med armarna.
- När personalen började sprita av mig där nere bad jag om ursäkt för urskogen. De sa att "Men det här är ju en gynavdelning", och skrattade.
- Det var läskigt att inte ha någon känsel i benen.
- Jag pratade mycket, frågade saker. Har märkt att jag gör så när jag blir rädd eller nervös. Personalen var jättegullig.
- Jag tänkte på pappas fru som just den stunden befann sig i samma hus, för att få en behandling för sin bröstcancer.Sedan började de skära.
- Hon som utförde själva snittet och var ansvarig för operationen var en snygg tjej på max 35. Respekt!
- Jag kände att någon bökade i magen på mig, men absolut ingen smärta. Sedan hörde jag ett skrik.
- "Jag vet vad det är", sa en personal som stack upp huvudet ovanför det gröna skynket. "Men jag säger inget." Så försvann hon igen.
- Gittan skrek när hon kom ut och det var skönt, för det gjorde inte Prinsen.
- Det första vi fick se av Gittan var att hon har samma surläpp som sin bror.
- Barnmorskan höll henne så att vi kunde se att vi just fått en flicka.
- Jag grät och fick upp Gittan på mitt bröst.
- Det var magiskt att ligga där med Gittan, äntligen hos oss.
- De vägde henne på plats, bara en liten bit från oss.
- Jag fick ligga på uppvaket i 2 1/2 timme. Jag ville ringa pappas fru, men våra telefoner fanns inlåsta i ett skåp på en annan avdelning.
- Jag ammade Gittan första gången på uppvaket.
- Prinsen kom med våra kompisar. Han ville hålla sin lillasyster och de var så fina.
- Sambon och Prinsen åkte hem och jag var kvar på BB med Gittan.
-Jag ville ligga på sal för att få sällskap, men det var nästan inga som fanns där, för det var lugnt. Jo, en snarkande pappa under en natt.
- Jag hade ganska ont i såret de första dagarna, för jag tog bara alvedon och dexofen då jag har astma. Efter fyra dagar slutade jag med medicinen.
- Jag grinade en del på BB. För att jag äntligen fått Gittan, för att jag kände mig ensam, för allt möjligt. Sköterskorna fiskade efter om jag var deprimerad.
- Sambon och Prinsen hälsade på varje dag. Annars var det lugnt med besök. Nästan för lugnt.
- Jag kunde inte kliva upp, mer än när jag bytte blöja eller tog mig hela långa korridoren bort till toan. Det gjorde för ont.
- Gittan sov en massa i början och amningen funkade fint. Jag hade henne i min säng mest hela tiden.
- Jag läste ut en roman på BB, "Mitt namn var Elton." Har läst bättre om man säger så.
- Efter fyra dagar på BB åkte Gittan och jag hem. Vi blev hämtade av Sambon och Prinsen och redan i sjukhusgaraget ville Prinsen byta plats på sin bilbarnstol, så att han kunde titta på sin lillasyster.

Grattis, finaste lilla älskade Gittan!