Hon har väldigt mycket hår och blå ögon. Hon ligger i sin mammas famn och jag tittar på henne, står nära. Jag förundras över att de är så små, tycker alltid att det är så fantastiskt att man kan ha så pyttiga naglar.
Mamman sliter blicken från sin nyfödda dotter för en stund, tittar på mig. Sedan ser hon åter igen på babyn. Kärleksfullt och hon ler, mamman.
Jag är och hälsar på en kompis som just fått sitt fjärde barn.
Pappan sitter i soffan bredvid och säger plötsligt till mig: "När ska ni ha en till då?"
"Nej", säger jag.
"Men Gittan vill ha en liten syster att leka med", säger han.
Jag bara tittar på honom. "Leka med?"
"Men en till!" tjatar han. "Ska ni bara ha två?"
"Det blir ingen mer", säger jag.
"Varför?"
Då avbryter hans fru. Hon som vet om att vi gjort IVF, men tydligen inte alls har skvallrat.
"Men sluta!" säger hon och börjar prata om något annat.
Jag minns frågan och hur ont det gjorde, om det inte var dags för oss att skaffa barn och sedan när Prinsen skulle få ett syskon. Frågan gör inte längre så ont, men jag kan fortfarande bli irriterad när man tjatar. Här om dagen frågade Prinsens klasskompis mamma om vi "skulle ha en till". När jag svarade att det nog inte skulle bli så, sa hon att det vet man ju aldrig. Även när jag talade om att "Jag hade svårt att bli gravid", propsade hon och sa att man ju inte kan veta, om det råkar bli.
Nästa gång jag får frågan kanske jag svarar att "Det skulle vara kul med ett barn till och vi har ju några embryon som ligger i en frys i Uppsala. Men Sambon är nöjd med två barn och skulle aldrig vilja kasta sig in i IVF-svängen igen. Och så dyrt det är också! Tio tusen för ett försök. Tänk om du betalade det för att ligga!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ja, svara så!!!
Vi har ju fått frågan om en trea nu ett antal gånger (trots att lillebror bara är sju månader...suck) och jag märker precis som du skriver att trots att jag säger att vi hade ju svårt att få de två vi har, så ska folk ändå säga "ja, men det kan ju gå lätt den här gången". Jag undrar så varför folk gärna säger så, är det för att släta över?
Själv har jag inte bestämt mig vad jag vill. När jag började tänka på barn tänkte jag tre, men nu när det är som det är och vi har inga frysisar kvar alls så tar det rätt mycket emot att börja ivf:a igen för en trea. Och maken är rätt nöjd som det är. Så jag velar lite fram och tillbaka med hur det är att få frågan. Ibland blir jag irriterad över att det för vissa bara är en fråga om att vilja eller inte, medan för oss så är det en större fråga.
Jenny/Ekomamma i stan:
Men börjar folk redan tjata när ni har en sjumånaders! Jag häpnar.
Jo, det verkar lätt att bara slänga ur sig frågan så där. Fattar inte att man inte kan tänka längre...
Även jag har fått frågan men det är ingen som argumenterar för en fyra. Snarare blir följdmeningen "Nu räcker det väl?" Jag varken frågar eller argumenterar för ett tredje barn. Du kan ju hänvisa till mig, eller snarare arga Lillsys nästa gång den där pappan raljerar om hur kul det skulle vara för Gittan med ett småsyskon ;)
Kram /paprika
Tycker att det var ett utmärkt svar. Kör på det - helt ärligt!
//Tisalen
Så där har jag svarat fler gånger än vad jag kan räkna. Det blir alltid väldigt tryckt stämning, men det bjuder jag så gärna på. Folk får fan skaffa sig lite folkvett.
Skicka en kommentar