Curla

Jag kan vara en riktig hönsmamma, tror jag. Jag oroar mig, vill att mina små ska ha det bästa, fixar och donar, springer som en servitris här många gånger. "Sa du ost på mackan? Mer mjölk, ja! Kommer strax! Nä hä, har du ångrat dig och vill ha leverpastej nu?" Det är många gånger jag servar och jag är medveten om det. Men jag låter Prinsen och Gittan testa, göra själva och jag underskattar dem aldrig.

I mitt arbete som förskollärare träffar jag många barn och ännu fler föräldrar. Det jag kommer skriva nu kanske inte är helt ok, men jag håller på att bli tokigt på en grej just nu. På mitt jobb har vi några barn som inte vill göra saker själva, typ städa, byta blöja och klä på sig. Men måste alla vara så himla framåt? Är inte personalen där för att hjälpa barnen? Så klart är alla människor, stora som små, olika. Självklart hjälper vi barnen. Men. Vi har flera barn som är tre och ett halvt år år. Där föräldrarna tycker att det är ok att deras barn sätts i vagnen med en napp i munnen och en mobil i handen så fort de blir hämtade från förskolan, som inte ens har börjar fundera på att göra ett ryck i att sluta med blöja, som aldrig någonsin låter sitt barn klä på sig själv och förmodligen aldrig hjälper till hemma att plocka upp sina leksaker.

Jag anser att dessa föräldrar gör sina barn en björntjänst. Att de curlar så mycket att de formar små paschor som sätter sig i hallen på förskolan, när vi ska ut, och inte ens hämtar sina skor från hyllan. De bara väntar på att bli servade.  Så klart säger jag till föräldrarna och ber om ett samarbete, men det går trögt. "Ja, han vill gärna att vi klär på honom." För det handlar ofta om killar. Vad beror det på förresten? Att pojkarna är senare i allmänhet eller att det ställs högre förväntningar på flickorna? Varför vill man inte att ens barn ska bli självständiga, låta dem växa, utan förminskar dem?

Middag

Mycket ska man hinna med på eftermiddagarna. Leka, umgås, träna, aktiviteter av olika slag och nu också läxläsning. Att få till middagen är inte alltid så lätt, men jag måste ändå få säga att vi har hittat ett bra flow i det hela. Hemligheten är att planera. Det låter skittrist. Men har man tagit ut köttfärsen ur frysen på morgonen så är det mycket enklare att använda den på eftermiddagen. Svårare än så är det inte. Typ. Men man måste också ha lite fantasi.

Det är förstås great att både Sambon och jag kan laga mat. Vissa av mina vänners män kan knappt steka falukorv och det är ju trist. Jag gillar att laga mat, men jag skulle ruttna om Sambon inte kunde svänga ihop något.

Vi lagar faktiskt nästan all man från grunden, men undantag för några få rätter. Ibland får barnen blodpudding, det älskar dom (men inte jag) och så har vi några andra grejer som vi kör. Men färdiga köttbullar och liknande köper vi inte längre. För det första är de inte så goda och för det andra blir man ju helt förstörd i magen av dem.

Några av mina favvosnabbmiddagar är följande: (Ni vet när man tror att man inte har något alls hemma.)

Pasta (eller bulgur)sallad-Man har ju nästan alltid någon ostbit eller korvsnutt och lite grönsaker att sno ihop en sallad på.

Pizza-Har man bara mjöl, krossade tomater och ost så är man hemma. Finns det oliver och annat smarrigt  blir det ännu bättre.

Soppa-Lite grönsaker som morötter, bönor, tomater och kål. Uppkryddat med smörgås till. Mums!

(Näe, vi kör ingen bantning av något slag hemma hos oss. Vi käkar med god aptit både kolhydrater och annat.)

Kanske det finns någon som vill bjuda på en snabbrätt man kan köra till middag när man har glömt att handla och bara har lite skrap kvar hemma?

Läsa

Så kom han hem med den första läseboken, Prinsen min. Med tillhörande mapp om hur man bäst hjälper sitt barn med läsningen.

Jag gillar klassläraren, trots att jag bara har sett henne korta stunder. Hon verkar tydlig och rak men samtidigt mjuk. Det gillar jag. Det måste finnas ett hjärta. Dock är jag tveksam till fritids. Den ena verkar lite halvhård och den andra är helt knäpp. Det vet jag för hon och jag jobbade ihop på mitt förra jobb. Och hon fick sluta för att hon behandlade barnen illa. och fick bli flyttad till fritids.

Hon vet att jag vet. Gör hon något endaste lilla dumma mot min son, då jävlar! Och det tror jag att hon fattar.

Pojkmamma

För ett tag sedan fick några i bekantskapskretsen sitt andra barn. De tog inte reda på könet när barnet låg i magen, men mamman var nästan helt säker på att det var en tjej. Men det blev en bror till deras lille kille. 

Vi pratade om det här om dagen, att hon var så bombsäker. Och då sa hon att det var bra att det var en kille, för hon är ju en sådan pojkmamma. Så klart att det var bra att det var just han som var där inne i magen, hur skulle man som förälder kunna önska sig någon annan?! Men vadå pojkmamma? Som älskar att gå på fotbollsträningar eller handla tröjor med Batman på? Det finns ju liksom killar som gillar Barbie och balett. 

Har hört och läst det en massa gånger, att man är en pojkmamma, men HUR är man då? Eller är det mammor med två eller fler söner som kallar sig så?