Hus

Sambon och jag har tittat på hus i ett par år nu. (Ett större, för vi bor ju redan i ett.)Ibland intensivt. Vissa perioder inte alls. För man tröttnar när man aldrig hittar något. När man aldrig är överens. Han vill ha ett hus att renovera, för att göra en vinst. Jag orkar inte med mer byggdamm. Han gillar 40- 50- och 60-tals hus i tegel. Jag drömmer om ett sekelskiftshus i trä, men det finns typ aldrig i våra trakter. Jag vill bo i de kvarter där vi bor. Han kan tänka sig att vidga sina vyer.

Ja, ni hör ju. Det är svårt. Jag har trots det bestämt mig för att vi ska hitta något. Ett hus. Något nytt gemensamt projekt. Jag vill att det ska hända något.

Så har vi det där med priserna. Sambon och jag har väl två medellöner skulle jag tro. Men inte en massa i överflöd. Huset vi tittade på i helgen låg ute för fyra miljoner. Idag var budet uppe i fyra komma sju. Det kallar jag lockpriser. Mäklare är för övrigt ett rätt konstigt folk, tycker jag att det verkar som. Smöriga och hala.

Fattar förresten inte hur mycket pengar man har i övriga landet, där man köper värsta gården för en miljon. Ja, lönerna är kanske lägre. Men ändå. Man har ju lite mer att välja på känns det som. När husen inte kostar skjortan och halva brallan. 

Vi letar vidare och jag tänker inte ge mig denna gång. Nu ska vi hitta något. Innan året är slut, det är min vision.