Bonnier del två

Jag ringer återigen till Bonnier.

Jag: Ja hej jag heter Anna-Bell! Jag skulle få en fraktsedal till ett par böcker som jag ska skicka tillbaka.

Tjejen i andra änden: Det går inte.

Jag: Men jag pratade med en kille hos er förra veckan. Han sa att han skulle skicka en sådan till mig.

Tjejen: Då sa han fel. Det kan vi inte göra på Smart pocket.

Jag: Så då menar du att jag ska betala frakten själv?

Tjejen: Just det.

Hata bokklubbar. Avsky Bonnier.

Trivsamt

Det är väldigt trivsamt just nu. Gittan blir precis åtta månader idag, stora tjejen. Hon är nyfiken, aktiv och social. HAr fått två gaddar att gnaga med. Prinsen fyllde nyss fem och kan och vet precis allt, ja det tycker i alla fall han. Men klok är han, har många funderingar.

Jag minns i vintras. Då jag kände mig isolerad. Då det var asmycket snö och
RS-virus. Då jag hade ett operationsärr på magen och en prins som ville ut och leka. Då jag kände mig otillräcklig och hade dåligt samvete. Nu är det annat. (Ja förrutom att det dåliga samvetet kommer rätt ofta av olika anledningar.)Gittan och jag går till öppna förskolan. Hon älskar musik och när man sjunger, kryper runt och smakar på olika leksaker, (som 15 andra har smakat på innan...) Prinsen har hittat sin roll som storebror och är så gullig mot henne. Han benämner henne som "syster" och jag blir så glad i hjärtat när de busar tillsammans.

Varje ålder har sin charm men det är lättare nu än när Gittan var helt färsk. Jag vet vad hon vill, känner henne väl. Hon sover lite mer på bestämda tider, även om det oftast ändå inte blir som man planerar. Hon käkar mer mat och det i sin tur har bidragit till att amningen har avtagit en del.

Jag har fler att umgås med, bla. en rolig och spontan tjej som bor i närheten. Det är skönt att träffa någon ibland.

Sambon är extra gullig mot mig och säger med glimten i ögat att han jobbar två dagar i veckan och menar på helgen när han roddar hemma. Att han sedan är på jobbet fem dagar och tar det lite lugnare. För ännu är vi familjen AB, där man fixar hela tiden. "Om du tar tvätten så matar jag Lillan." "Om jag fixar stoppet i avloppet så kanske du kan köra Prinsen till hans kompis?" För det är mycket och många gånger är tvätthögarna stora som berg och diskhögen i köket stinker. Men vi klarar detta, sambon och jag. Vi har äntligen två barn och det är underbart även om det är lite meck att få till allt jämt, att allas behov är tillfredsställda samtidigt.

Ja trots röran som är ibland så är det väldigt, väldigt trivsamt tycker jag.

Barnbok

Jag läste i Nylsas blogg (förlåt att jag inte länkar. Jag är skitdålig på det...)att hon sökte barnlitteratur om olika slags familjer. Jag blev så inspirerad att jag direkt beställde ett av tipsen som gavs, Slottet med de många rummen.

Prinsen fastnade för boken direkt. Det är himla intressant att höra hur man får en bebis i magen och den mest spännande bilden är när en kvinna ligger ner för att få ett bebisfrö i magen. Och det med snippan framme. "Gjorde du så mamma när jag blev till?" undrade Prinsen. "Ja" svarade jag. "Hade pappa inte heller några byxor på sig?" undrade han. "Jo det hade han" sa jag och tänkte på själva återföringen.

Jag tycker att boken är informativ på ett gulligt sätt och ger boken fyra solar av fem. Jag måste också påstå att jag inte gillar att de kallar mannens sperma för säd. Det låter så...äckligt. Kunde de inte säga simmare istället?

Kanske att mitt "komma ut" för exempevis mamma löser sig av sig själv snart i och med boken. Kanske ska lägga fram den nästa gång de kommer på besök?

Det där med röven

Till anonym: Jag höll på att skratta på mig när jag läste att du kallade dig för plattrövarnas konung. Himla roligt sagt! Och det kanske är som du säger, att plattröven kommer med åldern. Näe jag har väl aldrig haft någon glasskulerumpa direkt. Men ändå.

Sovprojektet

Sovprojektet med Gittan går fint. Halv sju är hon trött och jag går in i sovrummet med henne och en vällingflaska. Sedan dricker hon eventuellet vällingen eller ammar en stund. Efter det vaggar jag henne i famnen och sjunger till hon somnar. I kväll tog hela proceduren en kvart. Finemang.

Många

På jobbet har de inskolningar just nu. Nitton stycken. Det är ansträngande med inskolningar. Oroliga föräldrar. Ibland ledsna barn. Ansträngande att försöka knyta band med de små, med alla föräldrar. Att som personal och person bli granskad. Nitton stycken är många. För många enligt mig.

Uppskattning

Det har nu gått två veckor sedan sambon började jobba efter semestern. Dessa två veckor har han varit ovanligt gullig, mer glad än vanligt med mer tålamod och energi. Han skickar sms och undrar hur det går med barnen, talar om att jag är fin och bra. Här om dagen sa jag att jag gillar att han engagerar sig. Han talade om att det på hans jobb är fysiskt jobbigt men att det är mer utmattande att vara hemma. Kanske att han under semestern har fått mer insikt.