måndag 5 september 2011

Trivsamt

Det är väldigt trivsamt just nu. Gittan blir precis åtta månader idag, stora tjejen. Hon är nyfiken, aktiv och social. HAr fått två gaddar att gnaga med. Prinsen fyllde nyss fem och kan och vet precis allt, ja det tycker i alla fall han. Men klok är han, har många funderingar.

Jag minns i vintras. Då jag kände mig isolerad. Då det var asmycket snö och
RS-virus. Då jag hade ett operationsärr på magen och en prins som ville ut och leka. Då jag kände mig otillräcklig och hade dåligt samvete. Nu är det annat. (Ja förrutom att det dåliga samvetet kommer rätt ofta av olika anledningar.)Gittan och jag går till öppna förskolan. Hon älskar musik och när man sjunger, kryper runt och smakar på olika leksaker, (som 15 andra har smakat på innan...) Prinsen har hittat sin roll som storebror och är så gullig mot henne. Han benämner henne som "syster" och jag blir så glad i hjärtat när de busar tillsammans.

Varje ålder har sin charm men det är lättare nu än när Gittan var helt färsk. Jag vet vad hon vill, känner henne väl. Hon sover lite mer på bestämda tider, även om det oftast ändå inte blir som man planerar. Hon käkar mer mat och det i sin tur har bidragit till att amningen har avtagit en del.

Jag har fler att umgås med, bla. en rolig och spontan tjej som bor i närheten. Det är skönt att träffa någon ibland.

Sambon är extra gullig mot mig och säger med glimten i ögat att han jobbar två dagar i veckan och menar på helgen när han roddar hemma. Att han sedan är på jobbet fem dagar och tar det lite lugnare. För ännu är vi familjen AB, där man fixar hela tiden. "Om du tar tvätten så matar jag Lillan." "Om jag fixar stoppet i avloppet så kanske du kan köra Prinsen till hans kompis?" För det är mycket och många gånger är tvätthögarna stora som berg och diskhögen i köket stinker. Men vi klarar detta, sambon och jag. Vi har äntligen två barn och det är underbart även om det är lite meck att få till allt jämt, att allas behov är tillfredsställda samtidigt.

Ja trots röran som är ibland så är det väldigt, väldigt trivsamt tycker jag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Låter härligt - det är du värd som ni har kämpat!
En fråga bara, kräker Gittan lika mycket fortfarande? Har en 3 månaders här hemma som kräker mest hela tiden och jag håller på att bli TOKIG! ;)
/Maja

Anonym sa...

Maja: Tack Maja!
Det är jobbigt när de kräks. Att torka golv, krångla med klädbyten och vara orolig för att det inte finns någon mat kvar i magen. Gittan har ju kräkts en himla massa sedan hon kom. De senaste två veckorna har det faktiskt blivit något bättre. Hon kräks fortfarande men vissa dagar är det betydligt bättre så det är skönt. Det verkar gå åt rätt håll. På BVC sa de att barn kan kräkas så här tills de är ett år :0
Kram / Anna-Bell

Kram!