Lister

Vårt badrum blev klart för flera veckor sedan, men vi har fortfarande inga lister. Trots att det faktiskt bor en hantverkare i detta hus. Skomakarens barn har trasiga skor, det är väl så det är.

Operationen

"Jag vill inte. Jag är rädd och nervös", sa Prinsen när vi var på väg till sjukhuset. Han är verbal och bra på att sätta ord på känslor, min älskling. "Jag vet, men nu gör vi det", sa jag. "Jag är med dig hela tiden." Vi satt på en bänk i väntrummet och han sneglade på en kille i samma ålder som också hade embla-plåster. Prinsen hade i armvecken och killen på sina händer. Klockan var 7.10 när vi blev uppropade. "Jag är så törstig", sa Prinsen till mig när vi gick efter sköterskan i korridorerna. Han hade inte ätit och druckit sedan kvällen innan.

Vi lade oss på en säng och Prinsen fick smärtstillande. Ännu mer, han hade fått 33 ml alvedon hemma. Sedan tog vi bort plåsterna. Det gick bra när sköterskan skulle sätta den där plastgrejen i hans armveck, gick fint att byta om. Han fick välja om han ville ha en vit eller en grön mössa. Han tog den vita, jag den gröna. Han fick en vit liten rock, jag en stor blå.

Prinsen höll sig lugn, trots att killen från väntrummet låg på andra sidan skynket och grät, sa att han inte ville. Jag försökte visa mig glad och lite skämtsam. Sa att det inte var någon vidare partyklänning jag hade på mig. 

Det var flera personal som kom och pratade med oss. Sköterskor, läkaren som skulle utföra operationen och "sovdoktorn". Alla vände sig till Prinsen när de pratade, förklarade på hans nivå. När Prinsen rullades iväg med sin säng så följde jag med. Han valde själv att sitta i mitt knä och de gav honom medicin genom plastgrejen i armvecket. "Nu går det snabbt", sa någon. "Sov gott Prinsen" och så kände jag hur han blev tung i min famn efter att han sluddrat "sov gott" tillbaka. Vi hjälptes åt att lyfta över honom till en annan säng och jag tittade på honom. Han såg så liten ut där han låg, med rocken och mössan. Jag pussade honom på pannan, började storgråta och lämnade rummet.

Det var en liten operation, en rutingrej för de som var där. Men att söva sitt barn. Det är något med det. Med kontrollbehovet, med de katastroftankar som kommer, med att lämna och gå ut. "Han var så duktig", sa en personal "och du med!" "Man måste ju skärpa sig", sa jag. "Men fy vad blödig man är med sina barn". Hon nickade innan hon erbjöd mig vatten.

Operationen tog drygt tio minuter. Då satt jag och läste min bok och lyssnade på en annan gråtande mamma. (Själv hade jag peppat upp mig och slutat gråta.) Sedan kom sängen inrullandes med Prinsen och personalen sa att de gått bra att ta ut röret. Han sov nu en vanlig sömn som skulle vara mellan fem minuter och en timme, sa personalen. Framför sig hade han en grej som sprutade ut syrgas. Efter 45 minuter väckte en sköterska honom. Det första Prinsen såg, förutom mig, var det stora paketet. Han satte sig upp och blev alldeles vimmelkantig och yr, vilade lite innan han tog sats och öppnade paketet. "Wow mamma, Varmkorven (Hot Dog) som jag ville ha! Och två coola till!"

Vi tog det lite lugnt ett tag och Prinsen fick en isglass, en piggelin. Sedan drack han och fick gå (men han sprang!) i korridoren, för att de skulle se att han mådde bra. Vid tiotiden lämnade vi sjukhuset med de nya gubbarna och ett diplom.

Min modiga kille. Ja, det var en rutingrej för de som jobbar med sånt. Men för Prinsen var det en ny upplevelse. För oss båda något som var skönt att ha bortgjort. Jag tror förresten att jag ska skicka ett kort till personalen från oss, för de var verkligen proffsiga och borde få veta att deras bemötande påverkade både Prinsen och mig på ett positivt sätt.

Operationen med röret

Igår var jag ute och promenerade mellan åtta och nio på morgonen. När jag kom hem tog jag sats och talade om för Prinsen. Att hans rör ju sitter kvar, att han och jag ska till ett sjukhus på måndag, att han ska opereras och att han då kommer att sova. "Jag vill inte!", skrek han. "Ni vill döda mig!" Ja, ibland är han dramatisk, men jag var lugn. "Vi måste göra det här och det kommer att gå bra. Jag är med dig hela tiden (nästan i alla fall) och undrar om det finns något du vill ha så att det känns lättare..." Han tittade på mig och slutade gråta. "Skylandergubbar. TRE stycken!" "Okej", sa jag. "Det ordnar vi."

Idag ska gubbarna (några speciella som är till ett tv-spel) inhandlas och slås in i ett paket. Paketet ska öppnas på uppvaket.

Själv är jag nervig och vaknar fem på morgnarna, och kan inte somna om. Vi han köpt emblaplåster som ska tejpas i armvecken, för att det inte ska göra ont att sätta nålarna. Alvedon har också inhandlats. När Prinsen har feber får han 10 ml alvis. I morgon ska han få 33 ml. Jag tycker att det låter väldigt mycket, men det ska visst vara så.

Åh, hoppas detta går snabbt och smidigt! Fy, vad man är blödig med sina barn. Jag minns förra gången, när Prinsen var knappt två och rören skulle in. När jag hade lämnat honom i läkarens händer och gick gråtandes ut i väntrummet. Då satt det en mamma där och grät hon med. "Min son ska operera bort halsmandlarna. Han är 15 år", snyftade hon."

Ens barn är alltid ens barn.

Tvätta eller handla? Kanska båda.

Om man inte har en hel uppsjö med trosor, tvingas man välja mellan att gå runt en hel dag i string eller bikinibyxor.

Jag valde till sist bikinibyxorna och undrar fortfarande varför det ens finns string i min garderob. Och HUR jag kunde använda string jämt och ständigt förr om åren.

Rör

När Prinsen var knappt två år fick han rör i sina öron. Han hade då haft öroninflammation åtta gånger och ätit en massa penicillinkurer. Efter rören blev det en enorm skillnad. På 4 1/2 år har han haft öroninflammation en enda gång.

Rören skulle ramla ut av sig själv, sa läkaren. Men de har de inte gjort. För någon månad sedan kunde läkaren plocka ut det ena, men inte det andra. Det ska nu tas bort på måndag.

Prinsen ska sövas och opereras. Mamman är nojig och orolig. Jag vet att det är under lätt narkos, jag vet att ingreppet är litet. Men ändå. Och så blir jag blödig.Det bästa hade varit om Sambon hade varit där, men han har jättemycket på jobbet just den dagen.

Vi har inte talat om för Prinsen ännu. Fick denna tid, en återbudstid i början av veckan, men har medvetet valt att vänta. Prinsen avskyr att gå till läkare. Jag tror att det har med hans integritet att göra, att det känns olustigt att människor han inte känner ska undersöka.Bara när vi skulle till skolsyster för några veckor sedan, för att väga och mäta, skrek han och gjorde scener. När vi väl var där gick det strålande. Jag ska berätta idag, så lugnt jag kan. När han är utvilad på förmiddagen. Ett par timmar innan han ska till sin kompis och leka.

Det kommer att kosta några Skylandergubbar, för jag är beredd att muta. Och jag tycker också att man behöver en morot ibland. Jag hoppas och tror att det räcker med två dagar för att bearbeta.

Fan, att det där röret inte kunde ha ramlat ut av sig själv. Så retligt.

Vila efter IVF?

Hon som håller på med IVF på jobbet har varit sjukskriven hela veckan. Hon gjorde visst ägguttaget på måndagen och återföringen på onsdagen. "Man måste vila i flera dagar, annars riskerar man att det åker ut", sa hennes kollega till mig.

Jag var bara hemma vid plock och kanske någon gång dagen efter. Möjligtvis de tre dagarna ibland för att det var lättare med lögnerna, men aldrig mer.  Är det nya rön eller har jag missat något under alla IVF-år?

Homeparty

För en månad sedan var jag på ett homeparty hos mig syster. Det såldes hudkrämer och jag köpte ett handspa för sexhundra spänn. Handkrämerna funkar förresten jättebra, jag är en sån där som är väldigt torr i huden Kvinnan som sålde grejerna var trevlig och raggade nya hem att komma och sälja sina produkter i. Jag nappade och tänkte att jag kan bjuda hem mina kollegor i april för ett hudkrämsparty.

När jag pratade om det i veckan sa en av kollegorna:"Det låter kul, men jag vill inte köpa något. Får jag komma ändå? Det är så kul när det händer något."

Själv hade jag aldrig bjudit in mig/gått iväg om jag redan från början hade inställningen att jag inte skulle köpa. (Sedan om man märker på plats att det inte är något man vill ha, är det ett annat läge, tycker jag.)Det är ju liksom ingen personalfest jag tänker anordna. Tänker också att denna kollega är så pank att hon redan innan kan säga att hon inte ska handla. Och då är det ju sorgligt om man utesluter henne.

Hur tänker ni kring det?