Husjakt

Vi tittar efter hus igen. Vi önskar ett rum till Gittan och jag drömmer om en tvättstuga. Våra vänner letar också efter hus. I samma områden. Går på samma visningar. Det känns så där.

Skäll

På onsdagen fick min kollega skäll av en mamma. För att hon tyckte att hennes barn hade på sig för MYCKET kläder ute.

På torsdagen fick jag skäll av en pappa. För att han tyckte att hans barn hade för LITE kläder på sig ute.

Mitt jobb är toppen just nu.

Not!

Omskola sig?

Jag är trött på jobbet. På att vi har för många barn i gruppen. På att det hela tiden är ett virr varr av blöjbyten, påklädning, konfliktlösning.När ska jag göra det andra? Det pedagogiska. Det roliga. Det jag faktiskt har gått på högskola för att lära mig.

Aldrig?

Jag vill inte jobba med små barn, det sa jag till min chef när jag började. Nu är jag här. Men små barn. De stora räckte inte till och började på storbarnsavdelning.

Jag googlar runt, drömmer om något annat men jag vet inte vad. Ska man omskola sig? När man är närmare 40 och har både studielån och huslån? Söka nytt jobb inom samma bransch eller kämpa vidare i något år till för att se om det vänder?

Att jobba med människor är fantastiskt kul. Men det är jobbigt också. För även om man får mycket tillbaka, så ger man också en massa. Så det är inte konstigt om man hamnar i en svacka då och då. Känner sig uttömd på energi, dränerad. Kanske är det därför jag nu tvivlar.

Fem blev fyra

Fem fina embryon fanns i en frys, men ett kastades bort och då var det bara fyra embryon kvar.

(Melodi: Fem fina fåglar satt på en gren)

Och innan det ska kastas bort, så ska man forska på det.

Frisören

I morse, innan jobbet, var jag och klippte mig. Frisören klippte av två decimeter. Ingen på jobbet sa något om det, för att jag tror att ingen såg. Nästa gång kanske jag ska ta fyra decimeter?

Med vänliga hälsningar Rapuntzel

Fest

På lördag blir det fest, för min pappa fyller jämt. Han har hyrt personal och fixat käk. Jag har ordnat tipspromenadfrågor där allt handlar om honom och har även lånat en karaokemaskin. Det ska bli så kul att få fira honom ordentligt.

Curla

Jag kan vara en riktig hönsmamma, tror jag. Jag oroar mig, vill att mina små ska ha det bästa, fixar och donar, springer som en servitris här många gånger. "Sa du ost på mackan? Mer mjölk, ja! Kommer strax! Nä hä, har du ångrat dig och vill ha leverpastej nu?" Det är många gånger jag servar och jag är medveten om det. Men jag låter Prinsen och Gittan testa, göra själva och jag underskattar dem aldrig.

I mitt arbete som förskollärare träffar jag många barn och ännu fler föräldrar. Det jag kommer skriva nu kanske inte är helt ok, men jag håller på att bli tokigt på en grej just nu. På mitt jobb har vi några barn som inte vill göra saker själva, typ städa, byta blöja och klä på sig. Men måste alla vara så himla framåt? Är inte personalen där för att hjälpa barnen? Så klart är alla människor, stora som små, olika. Självklart hjälper vi barnen. Men. Vi har flera barn som är tre och ett halvt år år. Där föräldrarna tycker att det är ok att deras barn sätts i vagnen med en napp i munnen och en mobil i handen så fort de blir hämtade från förskolan, som inte ens har börjar fundera på att göra ett ryck i att sluta med blöja, som aldrig någonsin låter sitt barn klä på sig själv och förmodligen aldrig hjälper till hemma att plocka upp sina leksaker.

Jag anser att dessa föräldrar gör sina barn en björntjänst. Att de curlar så mycket att de formar små paschor som sätter sig i hallen på förskolan, när vi ska ut, och inte ens hämtar sina skor från hyllan. De bara väntar på att bli servade.  Så klart säger jag till föräldrarna och ber om ett samarbete, men det går trögt. "Ja, han vill gärna att vi klär på honom." För det handlar ofta om killar. Vad beror det på förresten? Att pojkarna är senare i allmänhet eller att det ställs högre förväntningar på flickorna? Varför vill man inte att ens barn ska bli självständiga, låta dem växa, utan förminskar dem?