Läggning

Kom hem lite över 19 efter ett kvällsmöte som Prinsen var med på.

Jag: Kan du lägga Prinsen?

Sambon: Jaha, jag? Det lär ju bli liiite sent att måla garaget sen då. Men jag fixar det. (En speciell min, ett särskilt tonfall. Martyren har visat sig.)

Jag: Men hur skulle jag kunna veta att du måste ut i garaget?! Det är ju inte så att du är där varje kväll.

Sambon: Nej alldeles för sällan. (Hans dåliga samvete kommer fram och speglar sig på så sätt att jag får dåligt samvete.)

Jag: Det är knappast bara mitt fel.

Sambon duschar och jag gör Prinsen iordning med pyjamas, tandborstning och förser med vällingflaska. När sambon är klar hoppar jag in i duschen. Sedan följer en faight där Prinsen vrålar att han vill att mamma ska lägga honom och sambon försöker få kontroll över läget trots att han mest blir upprörd. Jag rakar ett av mina ben och svarar på Prinsens höga vrålanden från övervåningen.

Maaaaammmmmmaaaaaaa!

Jag rakar det andra och hör att sambon säger att Prinsen får sova i sin säng trots att vi båda vet att han inte vill och att han har sovit hos oss den senaste tiden. Hör att sambon är riktigt irriterad. Jag stressar i duschen, jag som behövde en lung stund. Börjar med bikinilinjen som har blivit igengrodd.

MAAAAAAAAAAAAMMMMMMMMMMMMMMMAAAAAAAAA!!! JAG VILL ATT DU SKA SOVA MED MIG!!

Och så mer gråt. Högljött och hjärtskärande.

Jag kastar mig ut från badrumet, springer näck med min halvrakade muff uppför trappan till övervåningen. Prinsen står ledsen vid grinden. Sambon har släkt lampan och ligger med ryggen mot dörren. Prinsen blir lugn när jag böjer mig ner och stryker hans kind. Jag förstår att det är irriterande och känns orättvist för sambon att bara min uppenbarelse gör Prinsen lugn, men vadå. Jag tänder lampan, lägger mig bredvid Prinsen och petar på sambon, påminner honom om att han är 34 år och inte tre som vårt barn. Jag pussar Prinsen och hör hur sambon påbörjar sagan. Nu sitter jag här med inpackning i håret.

Anka

Vilka rabalder den där täta kvinnan Anna Anka har skapat. Jag var tvungen att slå på tvn förra veckan för att kolla vad folk pratar om. Pallade höra på henne i max tio minuter. Säger bara; Låt kvinnan ha en karl som inte vill umgås med sina barn, låt henne tycka att det är viktigast på jorden att vara snygg och att snaska av sin man varje morgon. I dont´t care.

Resumé

Här kommer en resumé av saker som hänt i veckan:

Kompisen C var med om en cykelolycka på Västerbron men klarade sig bra tackolov. Vännen S mamma har fått blodcancer och jag hoppas innerligt att det går bra. Pappas fru bröt handleden efter att ha ramlat när de dansade bugg. Vi har varit på Raw på Göra Lejon och kollat in komiker. I love. Det är så bra stämning! En av mina kollegor grinade två gånger på jobbet (vad jag såg) denna vecka. Den ena gången var för att vi i arbetslaget blev osams om vad våra futtiga sparade pengar ska gå till. Den andra gången var vid ett ilskeutbrott som jag inte tog reda anledningen till. Själv bölade jag en gång ihop med fina kollegan M. Det blev för mycket när jag ringde till sambons mobil och talade om att det var punka på bilen och han slängde på luren för att han redan var på risigt humör. Osämja. Jag har haft något skumt i över en vecka. Det är som att pannan håller på att ramla över ögonen på mig, jag är stundtals yr och liksom trött. Ska boka tid hos en optiker. Ska jag som alltid har haft perfekt syn ha glasögon? För det är väl inte något värre än så hoppas jag! Jag har fått bastning av sambon för att jag har tvättat hans jeans vilket jag tydligen inte skulle. Hade glömt informationen om att man inte ska tvätta nya jeans på typ ett halvår eller mer. Äckligt tycker jag! Pannan i huset är paj och det är vatten i pannrummet. Det är ingen värme i huset. Jag menar att sambon kan ordna det eftersom han är kunnig inom ämnet. Sambon menar att jag är nonchalant som inte bryr sig. (Han har fel). Mer osämja. Jag fick till ett träningstillfälle och råkade hamna på ett intensivpass. Kände mig som en korpenspelare som råkat hamna i A-laget. Hängde inte alls med på ledarens många armhävningar med tätt mellan armbågarna. Varför har alla ledare på Friskis pannband och varför tar de av sig skorna när de stretchar förresten? Fattar ingenting.

Imorgon är det en ny vecka som börjar med kvällsmöten på jobbet måndag, tisdag och onsdag.

Klart slut. Nu ska jag däcka med en bok.

Scanna

Storhandling med självscanning för familjen Anna-Bell på tisdagskvällen. Ni vet, när man blippar in varorna själv för att slippa köerna (som knappt finns en tisdagskväll). När det är dags för oss att betala kommer det upp ett meddelande på skärmen där det står att vi måste betala hos kassörskan. Och packa upp igen. Alla fem pappkassarna. Vi hade glömt att blippa in en av de två napparna (till Prinsens nappflaskor) och kassörskan saknade bomullspads som vi hade scannat in. Varför blir det man gör för att underlätta så krångligt i slutänden? "Ni glömde en napp. Tänk på det nästa gång" sa kassörkan. "Visst, men hade vi velat sno hade vi nog satsat på köttet i alla fall" sa jag och kånkade iväg med kassarna.

Nästa steg

Jag har fått svar på nästan alla mina blodprover. Allt ser bra ut med dem. Bara kromosomanalyserna kvar. Nej de kommer säkert inte hitta något avvikande. Att IVF inte fungerat som syskonförsök hittills kanske beror på ren och skär otur, det är säkert så. Nästa steg är att påta ihop ett brev till Doktor O på Linné. Nästa gång SKA jag ha tillbara två. OM det finns någon möjlighet till det. Basta.

Prioriteringar

Saker jag vill göra:

- Träna

- Läsa

- Skriva

Så varför sitter jag då istället och kollar på när en hovreporter käkar varanpenis?!

Rökare

Prinsen: Vet du mamma, Greker röker. (Greger är min gamla kåldocka som Prinsen har tagit över.)

Jag: Va, röker?! Gör han?

Prinsen: Ja, Greker röker nere i vardagsrummet på natten när vi sover."

Jag: Men det är äckligt att röka! Och inte bra för kroppen!"

Prinsen: Jag har sagt åt honom att sluta!"

Läge att inhandla nikotinplåster nu när vi har en rökare i huset.