Solo

Sambon ska vara borta i två dygn och åkte idag. På nöjesresa med polarna. Det kommer att gå finfint med barnen för mig. Det enda jag kommer gräma mig över är att inte Sambon går upp mitt i natten och fixar vällingen. Det är liksom hans grej.

Tre bollar

Nu har jag tre bollar i luften.

1. Det stället där de har stort arbetslag. Ska dit och kolla in arbetslaget och känna efter.

2. Kanske i den organisation där jag arbetar. Chefen skulle lämna besked idag men har ännu inte ringt.

3. Nästa vecka ska jag på intervju. Det gäller en tjänst i en förskoleklass.

Kärlek över staden

Förresten har jag glömt att säga att min tavla är färdig. Nej jag är ingen konstnär. Men det var rätt kul att måla.

Löpband

Idag har jag sprungit på ett löpband. Det var (tre?) år sedan sist. Jag knappade in 20 minuter, gick 5 och lubbade resten. Funkade fint. Nästa gång ska jag öka. Jag varken svimmade av utmattning eller ramlade av bandet på grund av okoncentration. Det var skönt det.

Ärlig

Jag skickade ett melj här om dagen, till en av arbetsgivarna där jag har varit på intervju. Jag valde att vara ärlig.

Jag tycker att Er förskola verkar intressant, att Ni som chefer verkar både tydliga och trevliga. Men jag måste erkänna att jag fick lite kalla fötter när det talades om stora arbetslag och "gamla rävar", personal som arbetat väldigt länge och som har svårt att tänka nytt. Jag kommer från en sådan arbetsplats och vet att det kan vara väldigt tungrott, om Ni förstår vad jag menar.

Jag skulle däremot gärna komma för ännu ett besök och träffa arbetslaget ,så att de vet om jag är rätt person och jag får veta om Er förskola är rätt arbetsplats för mig.

Mitt läge är nu så att jag har några få krokar ute, andra tjänster jag sökt. Men jag återkommer gärna om Ni fortfarande är intresserade.

Och de vill träffa mig igen. Jag trodde att de skulle lägga benen på ryggen.

Chefen

I går var jag på möte med chefen. För att kolla om det finns något jobb till mig inom organisationen. "Kanske i en fyraårsgrupp" sa hon, "Jag återkommer på fredag." Hoppas. För den förskolan verkar bra och ligger perfekt till, mittemellan Prinsens blivande skola och dagmamman. Det betyder att jag kan cykla eller gå om jag vill.

Ful och fel

Morgonen började med att jag kände mig lite stressad. Tisdagar är skogsdag hos dagmamman och vår bil är på verkstaden (igen!). Vi skulle alltså gå, vilket tar Prinsen ca 45 minuter (när han är pigg. Vid hämtning kan det ta 1 1/2 timme och tre utbrott för att han inte orkar.) Men påklädningen tog så himla lång tid och jag fick tjata på Prinsen en massa. "Men klä på dig nu!" och "Ta utebyxorna!" och så vidare. Han i sin tur lubbade runt med ett par hörlurar på sig och skrek att han inte hörde, vilket gjorde mig matt och grinig. Vi kom i tid i alla fall och slapp gå ikapp barngruppen. Jag gillar egentligen inte att stressa och anser inte att jag har någon anledning. Speciellt inte just nu när jag är hemma. Men jag vet att dagmamman går klockan nio.

Trött är jag idag också. För Gittan vaknade 3.30 och höll låda (läs busade i vår säng) till klockan 5.30. Då somnade hon äntligen om men vaknade efter tre kvart och då var det bara att gå upp.

Jag känner mig så fel just nu och ful. Min garderob är ett skämt, mitt smink (det lilla jag verkligen anser mig behöva) är slut, mina läppar är återigen så där äckligt snustorra (så att det ser ur som att jag har rökt typ två paket cigg om dagen de senaste åren). Håret är långt och går inte att ha utsläppt, för då blir det tovigt som attan och jag känner mig plufsig.

Jag skulle aldrig börja med en diet. Aldrig. jag hade ätstörningar när jag var 17 år och jag tänker aldrig mer banta. Det har jag lovat mig själv. Jag är inte tjock, jag har förmodligen ett BMI som stämmer finfint skulle jag tro. Men jag känner mig så slapp i kroppen. Så otränad. Det är som att någon har tagit en tjock falukorvsring och lagt runt min mage och jag gillar inte det. När jag var i vecka 10 med Prinsen vägde jag in mig på MVC på 51 kilo (jag är 165 centimeter). Jag var rätt tunn då. När jag vägde in mig med Gittan vägde jag 56. Nu kanske siffran är 59 eller nåt. Det är inte det att jag bryr mig om vågen egentligen, för jag väger mig aldrig. Men det skulle vara trevligt att vara lite fastare.

Så jag har en lista som måste betas av pronto även om kassan är lite skral. (Mina föräldradagar är nämligen slut och jag snor just nu av Sambon).

- Klippa mig (Kanske inte blir hos dyrfrisören i stan. Men det måste göras!)

- Några nya vårplagg (Kanske kan låna något kul också av min syrra som har som en hel klädaffär hemma?)

- Springa på bandet på gymet och gå promenader. (Det finns ingen ursäkt!)

- Inhandla något mjukgörande. Min hud klarar inte det här torra.

Och nej. Jag tar faktiskt inte långa raska barnvagnspromenader med Gittan så ofta. Tyvärr. För när hon ska sova lägger jag henne i vagnen ute och fixar annat inne själv. Typ dammsuga, vika trätt och förbereda middagen. (Och unna mig en kopp te vid datorn.) Och så har jag ett stillasittande projekt på G som jag kan berätta mer om en annan gång.