Morgonen började med att jag kände mig lite stressad. Tisdagar är skogsdag hos dagmamman och vår bil är på verkstaden (igen!). Vi skulle alltså gå, vilket tar Prinsen ca 45 minuter (när han är pigg. Vid hämtning kan det ta 1 1/2 timme och tre utbrott för att han inte orkar.) Men påklädningen tog så himla lång tid och jag fick tjata på Prinsen en massa. "Men klä på dig nu!" och "Ta utebyxorna!" och så vidare. Han i sin tur lubbade runt med ett par hörlurar på sig och skrek att han inte hörde, vilket gjorde mig matt och grinig. Vi kom i tid i alla fall och slapp gå ikapp barngruppen. Jag gillar egentligen inte att stressa och anser inte att jag har någon anledning. Speciellt inte just nu när jag är hemma. Men jag vet att dagmamman går klockan nio.
Trött är jag idag också. För Gittan vaknade 3.30 och höll låda (läs busade i vår säng) till klockan 5.30. Då somnade hon äntligen om men vaknade efter tre kvart och då var det bara att gå upp.
Jag känner mig så fel just nu och ful. Min garderob är ett skämt, mitt smink (det lilla jag verkligen anser mig behöva) är slut, mina läppar är återigen så där äckligt snustorra (så att det ser ur som att jag har rökt typ två paket cigg om dagen de senaste åren). Håret är långt och går inte att ha utsläppt, för då blir det tovigt som attan och jag känner mig plufsig.
Jag skulle aldrig börja med en diet. Aldrig. jag hade ätstörningar när jag var 17 år och jag tänker aldrig mer banta. Det har jag lovat mig själv. Jag är inte tjock, jag har förmodligen ett BMI som stämmer finfint skulle jag tro. Men jag känner mig så slapp i kroppen. Så otränad. Det är som att någon har tagit en tjock falukorvsring och lagt runt min mage och jag gillar inte det. När jag var i vecka 10 med Prinsen vägde jag in mig på MVC på 51 kilo (jag är 165 centimeter). Jag var rätt tunn då. När jag vägde in mig med Gittan vägde jag 56. Nu kanske siffran är 59 eller nåt. Det är inte det att jag bryr mig om vågen egentligen, för jag väger mig aldrig. Men det skulle vara trevligt att vara lite fastare.
Så jag har en lista som måste betas av pronto även om kassan är lite skral. (Mina föräldradagar är nämligen slut och jag snor just nu av Sambon).
- Klippa mig (Kanske inte blir hos dyrfrisören i stan. Men det måste göras!)
- Några nya vårplagg (Kanske kan låna något kul också av min syrra som har som en hel klädaffär hemma?)
- Springa på bandet på gymet och gå promenader. (Det finns ingen ursäkt!)
- Inhandla något mjukgörande. Min hud klarar inte det här torra.
Och nej. Jag tar faktiskt inte långa raska barnvagnspromenader med Gittan så ofta. Tyvärr. För när hon ska sova lägger jag henne i vagnen ute och fixar annat inne själv. Typ dammsuga, vika trätt och förbereda middagen. (Och unna mig en kopp te vid datorn.) Och så har jag ett stillasittande projekt på G som jag kan berätta mer om en annan gång.
tisdag 27 mars 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänkte precis tipsa om mandelolja (som ett bra och billigt alternaiv till hudkräm), men så kom jag på att du kanske inte tål det?
Falukorvsring (fast du är väl mer åt wienerkorvshållet :D) och trassellångt hår har jag också, och frisörbesöket blir bortprioriterat varje månad, efter att räkningshögen har sagt sitt. Vi kanske kan få mängdrabatt om vi går tillsammans ;-)
Kram
Paprika: Wienerkorv, man tackar snälla du. Men näe, jag är riktigt degig alltså.
Mandelolja vågar jag mig nog inte på nej.
Gärna parklippning för mig! Ska vi köra på samma frilla? ;)
Skicka en kommentar