Vi har några grannar som verkar helt puckade.
Minns inte om jag skrev om dem tidigare. När den äldste sonen på då fyra år lämnades hemma hos oss. (För 1 1/2 år sedan.) Utan att hans föräldrar kände oss över huvudtaget, så gick föräldrarna hem. Sambon var då själv med killarna och det slutade med att han (Sambon) skrek åt pojken för att barnet inte lyssnade, puttade Prinsen, sket i tillrättavisningar och till sist tog sats och stångade Prinsen i magen.
"Men vad i helvete, HÖR du inte vad jag säger!!" vrålade Sambon i parken och gick hem med barnet. (Nej, han är ingen pedagog.)Prinsen och den killen har efter det bara lekt när vi har råkat vara samtidigt i parken.
Och det var det som hände för ett tag sedan, att vi var i parken samtidigt. Det gick bra med leken men pappan hade fullt sjå, för han har två barn till som är yngre än pojken. De har också en hund som då remmade runt lös från tomt till tomt. När hunden satte sig och bajsade i lekparken såg inte pappan det så jag sa till honom. "Du, hunden bajsade där borta!" sa jag men han struntade blankt i att ta upp hundbajset. Mycket märkligt och väldigt irriterande. (Jag hoppades hela tiden på att pappan skulle halka i skiten.)
En annan grej som de gör, eller som mamman i familjen gör, får mig att bli vansinnig. Barnen går på en förskola nära vårt hus. Jag ser denna familj var och varannan dag och flertalet gånger (två eller tre) har jag sett när mamman hämtar barnen i bil. Och låter ett av barnen sitta obältad fram och köra med mamman. Vad fan! Detta är inte livet på landet 1972. Det tar fem minuter för dem att åka bilen hem, men man bältar sina barn. Det är inte ok att ha dem fram i bilrutan. För man vet aldrig. Punkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är svårt när det inte riktigt funkar med grannar och deras barn. Man kan ju liksom inte riktigt välja bort varandra.
Vi har också grannar som vi inte blir riktigt kloka på. De har en liten som är jämngammal med vår minsta och har inga som helst problem med att låta barnet t ex ligga och skrika i vagnen. De låter barnet sova utomhus med helt stängda dörrar och fönster, och ingen babyvakt. De tittar till då och då, men det kan innebära att barnet gråter i en halvtimme innan de upptäcker det.
Ibland har vi sagt till, men har insett att de inte tycker att det är något problem att barnet gråter. De kan rycka på axlarna och säga "jaha, är hon vaken nu" och sedan fortsätta med det de gör en stund till innan de tar upp henne.
Det skär i hjärtat varje gång.
Jenny:
Näe!
Gittan sover också ute i vagn med stängd dörr och stängda fönster, utan babyvakt. Men det hörs direkt när hon vaknar genom alla fönster och dörrar och så kollar jag en massa gånger.
Man kan inte låta sitt barn ligga och gråta. Det går bara inte!
Nej vissa funkar man inte alls med, så är det helt klart!
Skicka en kommentar