söndag 23 november 2008
Att sova
Prinsen har sovit i vår säng sedan han föddes. I början gjorde jag några taffliga försök att ha honom i egen säng men gav snabbt upp eftersom jag ammade halva nätterna och inte orkade lyfta ur och i honom i sin säng. Han är nu drygt två år och nannar ännu mellan oss. Och jag älskar det. Sambon tycker dock att det är dax att Prinsen börjar sova i en egen säng och anser att det är trångt att ligga tre personer i en 160-säng. Men vi har renoverat på övervåningen och inte haft möjligheten att införskaffa en säng till Prinsen. Men. Nu är renoveringen klar där uppe och Prinsen fick en säng igår. Snart kommer han att sussa i egen bädd förmodligen. Och jag har separationsångest.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag känner igen mig!
Vår son har visserligen sovit i egen säng stora delar av natten ända sedan han föddes. Men när han vaknar någon gång mellan kl 2 och kl 5 och vill dricka välling (ja, det vill han fortfarande) så gör han det i vår säng och sedan får han sova vidare där. Precis som ni så tycker jag att det är jättemysigt och maken tycker det är svårt att sova.
Du får väl övertyga prinsen om att komma in till er halvvägs genom natten så får du fortfarande det mysiga och mannen får sova lugnt några timmar. :-)
Skicka en kommentar